Nollelva 1
KROG KROGKRÖNIKA Det är vatten vi vill ha Text: T
obias Pettersson Uteserveringar – check. Sevärdheter och kulturarrangemang – check. Bra utbud av hotell – check. Det spelar ingen roll. Ska en stad kalla sig sommarstad är det en sak som är helt avgörande – och det är närheten till vatten. S Oscar vill utveckla pizzan mer Text & Foto: Tobias Pettersson Linköping har trots allt ett vattendrag som går genom staden så givetvis borde det finnas en charmig strandpromenad kantad av mysiga restauranger. Men uteserveringarna i Linköping ligger istället kring Stora torget en halv kilometer därifrån. Och där är det närmsta vattnet det som finns i fontänen Folkungabrunnen. Bakfickan i Söderköping har blivit en favorit bland både turister och lokalbefolkning, inte minst för de vällagade och prisvärda luncherna. Köksmästare är 20-åriga Oscar Laving som för familjetraditionen vidare. Han har dessutom pizza som specialitet, en rätt som han tror går att utveckla mycket mer. T illsammans med sina föräldrar Tobias och Sofia äger Oscar Bakfickan i Söderköping, som efter fem år på Bielkegatan förra våren flyttade ner till kanalhamnen. I år har trion dessutom öppnat Bakfickan i Valdemarsvik och tagit över driften av Stegeborgs hamnkrog. Och inriktningen är densamma på alla tre restaurangerna: bra mat och bra service till vettiga priser. Det ska inte vara för dyrt att gå ut och äta bra, och till sommaren satsar de på specialpris på två- och trerätters för att betona detta. Smakmässigt rör de sig främst i den svenskfranska mattraditionen, även om det hämtas inspiration från många olika håll. Bakfickan i Söderköping sticker ut lite grann genom att de där även satsar på pizza, något som är Oscars förtjänst. Efter att ha drivit Gastropizza i Norrköping där han försökte tänka nytt och utveckla pizzan som maträtt deltog han 2018 i Pizza-SM och kom trea med sin La Foresta: en biancopizza med västerbottenkräm, smörstekt portabello och ostronskivling, friterad grönkål och rårörda svarta vinbär. – Vi har haft den på menyn i perioder och den har gått ganska bra. Kanske kommer den tillbaka i höst, säger Oscar som till nästa sommar planerar att köpa en vedugn och grädda pizzor på uteserveringen i Stegeborg. – Det tror jag skulle bli väldigt schysst, att det luktar pizza i hela hamnen. Vad är det med matlagning du gillar? – Bekräftelsen av att stå och laga mat till en gäst och få feedbacken tillbaka att det var väldigt gott. Det är nog det som driver de flesta tror jag, och även mig själv. Och sen själva skapandet inom matlagning. Det är väldigt gränslöst vad man kan göra, det finns inga regler att hålla sig till förutom att det ska vara gott. Det är nog de största drivkrafterna. – Vi försöker att hålla oss till ganska klassisk husmanskost, framförallt på luncherna, men det finns mycket att hämta från alla möjliga kök i världen som man kan kombinera och använda i svenskfransk husmanskost också. Hur ser dina framtidsplaner ut? – Jag skulle vilja utveckla pizzan mer, det tycker jag är väldigt roligt. Sedan vi öppnade den där pizzerian i Norrköping har jag hållit på att testa mig fram till där vi är idag och det kan jag tänka mig att jobba mer med. Det finns väldigt mycket mer man kan göra med pizza. NOLLELVA 67 De krogar som ligger kring Stångån är Stångs, Strandgatan 2 och med en stor dos välvilja: Scandichotellet. Det har funnits både en restaurangflotte och en båt, men ingen av dessa är längre krog. Dock finns Slusscafét en bit från centrum och båten M/S Kind som tar tillvara på vattnet på ett bra sätt. Men i det stora hela är det pinsamt hur Linköping förhåller sig till Stångån. Staden har ett enda vattendrag och vägrar utnyttja det. Norrköping har det bättre förspänt. Strömmen utgör en livsåder i stan och kantas av Vila, Bishops Arms, Bagarstugan, Pappa Grappa, Santorini, Gamla bryggeriet, Enoteket, Vy och Arbis. Och ändå känns det som att det finns potential till förbättringar, och en hel del är redan på gång. Utbyggnaden av Inre Hamnen är ett exempel, satsningen på Lindö är ett annat, och den nystartade Bråvikslinjen ett tredje. På tal om Bråviken så känns den oerhört underutnyttjad. Det är bara några kilometer mellan Bråviken och centrala Norrköping och det borde staden kunna ta tillvara på mycket bättre. Jag ser fram mot den dag våra två östgötska metropoler på allvar kan ståta med epitetet sommarstad, men dit är det ännu en bit kvar. I dagsläget ligger Norrköping bäst till men fortfarande finns mycket kvar att göra. venska folket är inte korkade även om reklambyråer, cityföreningar, lokalpolitiker och kommunala eventbolag ofta verkar tro det. När semestern närmar sig är det många svenska städer som försöker marknadsföra sig som "sommarstaden X", men det går inte att lura folk. Vi genomskådar det där. Riktiga sommarstäder som Västervik, Söderköping, Strömstad, Halmstad, Visby och Falkenberg behöver inte påpeka att de är sommarstäder. Alla vet det och det är så uppenbart att det bara skulle bli löjligt att framhäva det. Lika löjligt blir det när svenska städer som absolut inte är sommarstäder försöker marknadsföra sig som det. Linköping är ett exempel på det. Varje år de senaste femton åren har någon centrumchef, kommunalråd eller krögare uttalat sig om att "Linköping har blivit en riktig sommarstad", oftast i samband med någon tidningsartikel som handlar om att uteserveringarna har öppnat för säsongen. Linköping är en alldeles utmärkt höststad och borde nöja sig med det, för någon sommarstad kommer staden ändå aldrig att bli. Ska man bli en sommarstad krävs det nämligen två saker: 1. Närhet till vatten och 2. Att staden tar tillvara närheten till vattnet. I Linköping är det rejäl uppförsbacke på båda punkterna. Det är tio mil till havet, och det finns inte ens en sjö på anständigt avstånd. Det som finns är Stångån, och inte ens den drar staden nytta av.