Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Sommarplågans tid är förb
i Bailando, Hej Monika och När vi gräver guld i USA. Sommaren är här och därmed även sommarplågorna. Eller nej förresten, den tiden är hopplöst förbi. Skönt... och kanske även lite tråkigt. Jobbar man på tidning finns det några återkommande texter man får skriva varje sommar, år efter år. Det är en typ av jobb som har blivit tradition och som liksom hör i hop med sommaren. Ett sådant jobb är det så kallade ”Saltkråkanknäcket”, det vill säga att man ringer upp skådespelarna i ”Saltkråkan” (eller annan gammal nostalgisk tv-serie) och kollar vad de sysslar med idag. Ett annat sånt jobb är ”Årets sommarplåga” där man listar tidigare års sommarhits och sedan tippar vilken som blir årets sommarplåga. En sommarplåga är en låt som får ett stort genomslag under sommaren och spelas i radio, på studentflak och på fester. En riktig sommarplåga är oftast udda eller fjantig, har inte sällan en tillhörande dans och framförs ofta av one hit wonder-artister. Några klassiska sommarplågor är exempelvis ”Macarena” med Los del Rio 1996, ”Mambo No.5” med Lou Bega 1999 och ”The ketchup song” med Las Ketchup 2002. Storhetstiden för sommarplågor var 90-talet som förutom exemplen ovan även kunde ståta med legendariska sommarplågor som ”Bailando” med Paradisio 1997, ”Vill du bli min fru” med Drängarna 1995 och ”Mr. Vain” med Culture Beat 1993. Men fenomenet höll i sig en bit in på 00-talet med låtar som ”Hej Monika” med Nic and the family 2004 och ”Boten Anna” med Basshunter 2006. Kanske var Eric Amarillos ”Om sanningen ska fram” från 2011 den sista riktiga sommarplågan? Eller möjligtvis AronChupas ”I´m an albatraoz” från 2014. För det känns som att fenomenet sommarplåga har haft sin storhetstid och nu spelat ut sin roll. Så kanske är detta sista gången jag behöver skriva om detta uttjatade ämne. Det kommer givetvis alltid att finnas hitlåtar som är populära under sommaren, men det är inte riktigt samma sak som en sommarplåga. Och jag tänker inte heller försöka mig på att tippa vilken som blir årets sommarplåga. För grejen med sommarplågor är att de inte går att förutse. Vi förstår inte vad som träffat oss innan det är för sent. /Tobias Pettersson Musikredaktör Förra sommaren kom debut-EP:n ”Some things will never be the same” med indiepop av finaste märke. Sedan dess har vi sett Billy´s Dream framträda på Arbis framför en stor fågelbur, och nu pågår arbetet i studion med att skapa ny musik – som förmodligen tar en helt annan väg än det vi hört tidigare. B 68 NOLLELVA akom namnet Billy´s Dream står Norrköpingskillen Wille Tibbling som har hållit på att producera musik i tre år och även spelat gitarr i Norra Promenaden. I grund och botten är Billy´s Dream ett soloprojekt men när han spelar live har han med sig ett gäng kompmusiker, en lite flytande konstellation där bandmedlemmarna byts ut mellan de olika spelningarna. I augusti släppte han debut-EP:n ”Some things will never be the same”, tre spår med gitarrbaserad indiedoftande pop, och releasepartyt hölls på Knäppingens innergård. – Det var många man kände där, och eftersom det var första gången någonsin jag spelade min musik för folk kändes det väldigt speciellt. Jag var skitnervös, men det gick bra. Sedan dess har det blivit spelningar på Saliga Munken, Knäppingsborg, Augustifesten och Kulturnatten, samt en spelning han inte vill prata om - som slutade med att hela bandet blev utslängt från spelstället! GAMMAL DISCO OCH FUNK Ett gig som var betydligt roligare var spelningen på Arbis i slutet av januari. Evenemanget gick under namnet ”Fågelburen” och scenen pryddes således av en stor fågelbur. Anledningen till fågeltemat är lite oklar men det blev en lyckad kväll med mycket folk och bra musik av banden Holiday Robbers, Kid Vicious och Billy´s Dream. Just nu finns dock inga nya konserter inplanerade i kalendern utan Wille fokuserar på att producera ny musik. – Det är första steget. Sen när man har en färdig produkt, det är då man kan tänka på att komma ut och spela igen, säger Wille och berättar att hans nya musik skiljer sig ganska mycket från det äldre materialet. – Det är definitivt något annat. Jag dras mycket till psykedeliska saker. Och det kan vara visuellt, texter eller musikaliskt, bara att det finns nåt som gör det lite annorlunda. Nu har jag börjat bli influerad av gammal disco och gammal funk och sånt. I det nya materialet jobbar jag mer med allt, och håller mig inte bara till en enda grej. EP:n jag släppte hade fokus på gitarrer, nu har jag försökt utveckla mig mer med synthar och digitalt. Vad har du för musikaliska förebilder? – Jag kan inspireras av film, en viss person och alla möjliga grejer. Tyler, the Creator är inte någon jag lyssnar på dagligen, men jag tycker hans senaste två album är svinbra. Och samtidigt som jag verkligen tycker om musiken så är jag ett stort fan av hur han skapat som en karaktär av sig själv. Vad är drömmen för Billy´s Dream? – Jag vet inte. Så länge jag tycker det är kul och får uttrycka mig på de sätt jag vill uttrycka mig på så är jag nöjd. Just nu handlar det om att få visa folk den vision jag har i huvudet. Det låter väldigt flummigt men om jag bara får göra det så känner jag mig nöjd, och vill folk lyssna och uppskattar det så är det bara en bonus. Det viktigaste är att själv känna att man har gjort något man kan stå för. Wille har en dröm - om att uttrycka sig och släppa bra musik Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbild