Nöjesnytt Kalmar 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Sida 3
Nöjesnytt Kalmar Mingel
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Sida 8
Nöjesnytt Kalmar Sida 9
Nöjesnytt Kalmar Sida 10
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Sida 12
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar Sida 14
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Trend
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Sida 21
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Kalmars Bästa 2010
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Träning
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Horoskop
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Serier
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Sida 42
Nöjesnytt Kalmar Recensioner SIONERMUSIKRECENSIONE
RRECENSIONERRECENSIONREC COVENANT "Modern ruin" (Progress productions) På nätet: www.myspace.com/covenant n n n Sparar man sina gamla kläder tillräckligt länge blir de till slut moderna igen – eller kan åtminstone lite överslätande kallas för vintage. På samma sätt fungerar det med Covenant, synthbandet från Helsingborg, som konsekvent kört sin linje sedan starten 1986. De låter lite som Front 242, lite som New Order och ganska mycket som tidiga Depeche Mode, men på nya plattan "Modern ruin" har Covenant kommit bättre i fas med tiden. Soundet är fortfarande extremt retro, men känns ändå mer uppdaterat och dansant än tidigare – möjligen tack vare nytillskottet Daniel Myer. Albumet är kort sagt konsekvent och klart godkänt. SARA ULLBERG THE DECEMBERISTS "The King is dead" (Rough Trade/Border) På nätet: www.decemberists.com n n n n Att The Decemberists nya skiva är inspelad i en ombyggd lada säger en del när de nu närmar sig countryn allt mer. Deras förhållningssätt till musiken är rätt okomplicerat. Det handlar mycket om att bygga stämningsfulla melodier som kombineras med bra, kanske inte alltid briljanta men likväl välskrivna texter. En aning konservativt måhända, men det är samtidigt tacksamt med ett band som inte försöker vara mer än just kompetenta musiker och låtskrivare. Det räcker gott så. Skivans bästa spår, fina "January hymne" är ett bra exempel på det. NIKLAS KJELLBERG MIA "Vicki leekx" På nätet: http://vickileekx.com n n n n Hitlåtar och självantändande konserter, visst. Det är inte därför MIA är en av världens just nu viktigaste artister. Som få andra visar hon att världen är upp och ner. Hur? Hon vänder upp och ner på den. Den elektroniska protestpunk som följde upp de båda hitskivorna "Arular" och "Kala" var så hård att många kritiker fann den svårlyssnad. Nu släpper MIA mixtapen "Vicki leekx". I ett format som de flesta artister använder för sina mindre lukrativa idéer levererar hon en våldsam dansorgie. Det jabbas, juckas och jävlas åt alla håll. "Vicki leekx" är långt ifrån ett komplett album. Men vem bryr sig? MIA är rolig igen. CARL CATO BRITISH SEA POWER "Valhalla dancehall" (Rough Trade/Border) På nätet: www.britishseapower.co.uk n n n British Sea Power är på ett sätt ett väldigt obrittiskt band. De har nämligen sluppit den tjatigaste NMEvit-rock-hajpen och därmed kunnat få en stabil "like"-tumme av kritikerna sedan albumdebuten "The decline of British Sea Power" 2003. Men British Sea Power är, tyvärr, också ett väldigt brittiskt band. På nya skivan låter det alldeles för ofta som att de står mitt i ett regnblaskigt London och spelar. Lyckligtvis är det bara delar av "Valhalla dance" som låter sådär 2001 (som gjorde dem hippa då). För bandets femte skiva är stundvis en ganska dynamisk upplevelse, som i sina bästa stunder experimenterar och bubblar. Men tyvärr är den ännu oftare för stabbig, träig och grå för att kännas tillräckligt pigg 2011. CARINA JÖNSSON BALROYNIGRESS "Dress the ship in black" (Kning Disk) På nätet: www.myspace.com/balroynigress n n n Fina Göteborgs-etiketten Kning Disk väckte stor uppmärksamhet med Anna von Hausswolffs debutalbum. På det lilla bolagets senaste släpp, Balroynigress album "Dress the ship in black", fortsätter utforskningen av populärmusikens outforskade kontinenter. Med konstnären Erik Jeor vid rodret går resan bakåt, inåt, neråt. Tänk psykedelia, folkpop och stämsång. Ibland ett ensamt gitarrplonk, ibland arrangemang som växer till symfoniska proportioner, utan att för den sakens skull bli påträngande. Balroynigress är musik att gå vilse i, att lyssna på länge och att lyssna på igen. Men krånglig, lite för krånglig för att verkligen göra avtryck. CARL CATO OSCAR DANIELSON "Stockholm i mitt hjärta" (Promising Records/Warner) På nätet: www.oscardanielson.se n n Underfundige Oscar Danielson har döpt sin platta till "Stockholm i mitt hjärta". Men titelspåret är inte en frustande hyllning till huvudstaden utan har en dubbeltydig och ironisk text om att stockholmare som älskar sin stad trots allt oftast längtar bort från den. Fyndigt, helt korrekt och som sagt, ironiskt, och det speglar hela den här plattan. För Oscar Danielson är en smart betraktare av socialrealistiskt familjeliv. Ibland lite för realistiskt, kanske. Kan allt i vardagen blir pop? Njae... Men det är ändå texterna som är Danielsons styrka, musikaliskt puttrar det på i svagt vistempo. Man får faktiskt ut mer av skivan när man läser texthäftet än lyssnar på låtarna. MIKAEL FORSELL WHITE LIES "Ritual" (Polydor/Universal Music) På nätet: www.whitelies.com n n n n Nämn White Lies och du kommer ofelbart att få en radda jämförelser uppkörda i ansiktet. Joy Division, Editors, Interpol... Alla förstås sååå mycket bättre än de yngre epigonerna. White Lies påstår surt att de knappt hört Joy Division, Interpol – och definitivt inte Editors. Däremot har en hel del inspiration till nya plattan "Ritual" hämtats från ett annat band (med något lägre kreddfaktor). Att avsomnade Tears for Fears – ALEXIS WEAK "Till minne av" (La Vida Locash) På nätet:www.myspace.com/alexisweak n n n n Han förbryllar Alexis Weak. Vid en första lyssning är hans debutalbum "Till minne av" en rätt jämntjock historia. Det rullar på, rap över softa electrobeats och inte så mycket mer. Inga kontraster och inga texter som dröjer sig kvar. Men det monotona övergår i en slags hypnos. Musiken, hans röst och texterna växer sakta men säkert. Spåret "Hela havet stormar" är skivans mest genomarbetade, och i mina ögon, starkaste text. För det är onekligen texterna som i slutändan är albumets stora behållning. Det är, trots en del jargong och poserande, överlag imponerande bra lyrik. NIKLAS KJELLBERG TOM LEVIN "Tooth and claw" (Cut the Mustard) På nätet: www.tomlevin.com n n Han har gjort sig ett visst namn i indiekretsar i USA, men hans countryinspirerade pop ligger inte på allas läppar hemma i Sverige. "Tooth and claw" är Tom Levins fjärde skiva, och det är en hygglig, habil och liksom helt okej platta. Produktionen är dessutom namnkunnig (Carl Ekerstam, Linus Larsson). På minussidan finns ett ansträngt amerikaniserat tilltal och ett tempo. På plussidan finns känslan av att albumet platsar mer än bra i en bilstereo med inget mål i sikte. SARA HALDERT och då särskilt plattan "Sowing the seeds" från 1989 – influerat bandet hörs inte minst på låtar som "Peace & quiet" och "Come down". Originalitet är kanske inte White Lies främsta kännetecken. Precis som debutskivan "To lose my life" är "Ritual" djupt rotad i 80-talets melankoliska ljudbild. Ändå lyckas bandet lyfta låtarna så att de blir något mer än bara mediokra parafraser på det förgångna. Delvis beror det på sångaren Harry McVeighs röst, delvis på de storslaget känslosamma texterna. Med textrader som "hold tight for heartbreak, buckle up for loneliness" berör White Lies även förhärdade cyniker som sett och hört allt. SARA ULLBERG SOCIAL DISTORTION "Hard times and nursery rhymes" (Epitaph/Playground) På nätet: www.socialdistortion.com n n Sju år efter förra skivan är inte mycket nytt under solen. Social Distortion brukar inte bjuda på några hjärtattacker – bandet har mutat in sitt hörn av punkrocken sedan årtionden tillbaka. Den här gången finns det dock ett par irritationsmoment: "Hard times and nursery rhymes" serverar både bredbent och saggig snällrock med alldeles för nedslipande kanter och ibland till och med lite soulslisk, som i "Can't take it with you". Alltså inte på det bra sättet. Är man inte en gräset är grönare på andra sidan-typ kan det i och för sig vara skönt att veta vad man får. Skönt men kanske lite tråkigt. Men man vänjer sig. SARA HALDERT
Nöjesnytt Kalmar Sida 44
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Studenterbjudande
Nöjesnytt Kalmar Sida 50