Svensk Jakt Chefredaktören
Svensk Jakt Vargjakt på Åland
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Forskning för jägare
Svensk Jakt Toppfågeljakt
Svensk Jakt Omslagstävling
Svensk Jakt Backspegeln
Svensk Jakt Fem varma jakthandskar
Svensk Jakt Östergrenskidan
Svensk Jakt Rävfångst
Svensk Jakt Dovjakt
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Visste du att...
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Hälgeserien
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Tjädergryta och tjälknöl
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne REGIONALT Ha
lland & Skåne Jessica fällde drömhjorten Hon fällde sitt livs dovhjort den 4 september 2019. Men vägen dit var lång. ”Det är en helt fantastisk hjort och en fantastisk upplevelse. Men jag fick kämpa i två säsonger innan jag fick honom,” säger Jessica Salomonsson. Jessica Salomonsson hade en dröm om att få fälla en stor dovhjort. På den egna jaktmarken finns inget dovvilt. 2018 fick hon chansen att jaga på Hanaskogs gård, cirka två mil norr om Kristianstad i Skåne. – De är väldigt måna om att rätt hjortar skjuts så ingen får jaga ensam. Jag hade med mig Jonathan Mogensen och han hade verkligen stort tålamod med mig. Vi var ute säkert 30 gånger, så vi lärde känna varandra ganska väl, säger Jessica och skrattar. – Det var många spännande situationer, men jag stressar lätt upp mig när det blir allvar och kan ofta inte skjuta för att jag darrar för mycket. Det var också många möten med hjortar som var för unga att skjutas. Jag tyckte att alla var jättestora, men Jonathan viskade alltid ”nej, nej, han är för ung”. En gång var vi i läge på den störste, den som skulle fällas, men då var det 150 meter och jag hade sagt max 100 meter. Nästa gång vi såg honom hade han knäckt av hornet i en brunststrid, så då var det kört. När jaktsäsongen började 2019 satte Frenne Lindell, jägaren på Hanaskogs gård, lite press på Jessica och sa att hon hade en vecka på sig, inte mer. – Även detta år var det Jonathan som var med mig och vi var ute både morgon och kväll från och med den 1 september. Och visst såg vi hjortar, men inte ”den rätte”. Den hjorten gick i en liten herrklubb, men den klubben såg vi inte alls. På eftermiddagen den 4 september var ”den store” troligen lokaliserad. En anställd på gård84 Jessica Salomonsson med sin drömhjort. Den mätte 202,71 poäng och fälldes på Hanaskogs gård, cirka två mil norr om Kristianstad i Skåne. en hade sett hjortar som låg och vilade i en ekdunge. Eller rättare sagt, han hade sett en massa hornkronor. Jessica och Jonathan gjorde upp en plan. Om hjortarna var kvar låg de i relativt öppen terräng och det gällde att närma sig tyst och i rätt vind. – Det var så mycket löv på marken att det var som att gå på cornflakes. Som tur var kunde vi smyga fram på en viltväxel där det var lite mindre löv, men det tog sin tid. Till slut var vi 50 meter ifrån och jag kunde se hjortarna – de var kvar! Men alla låg ned så det var bara ett virrvarr av horn. Jessica och Jonathan stannade vid ett hål i ett stengärde och avvaktade. Hjortarna måste ju resa på sig för att det skulle kunna gå att skjuta. Ibland reste sig en hjort och sträckte lite på sig innan den lade sig igen, men det var alltid fel hjort. ”Nej, nej, den är för ung”, viskade Jonathan. Och så där höll det på. En fördel var att jag hann lugna ner mig. Jag stod där beredd med bössan på mitt trebensstöd och kände att ”det är nu det gäller”. Och så. Efter en och en halv timme reste sig rätt hjort. Jessica sneglade på Jonathan, som nickade. Pang! Den här gången tvekade Jessica inte en sekund. – Det blev ju ett myller av hjortar som reste sig upp och började springa. Och de sprang mot oss, de ville ut genom hålet i stengärdet. Jag räknade högt när de sprang förbi – en, två, tre, fyra – och sedan skrek jag nej, nej! Jonathan undrade varför jag skrek, FOTO: PRIVAT men det var för att jag trodde att det hade varit fyra hjortar på plats och att den jag skjutit hade sprungit undan. Men Jonathan lugnade mig och sa att det hade varit fem och när vi gick fram så låg han ju där. Mäktigt. Trofén har nu blivit mätt och fick fantastiska 202,71 poäng. Det är inte många frilevande dovhjortar som kommer upp över 200 poäng. I Jägareförbundets trofédatabas finns faktiskt bara två stycken. Tyvärr är trofén inmätt i Danmark, varför den inte kommer med på listorna över de största dovtroféerna. Att mäta om den i Sverige går inte heller eftersom Jessica har gjort ett bogmontage, och de är inte längre mätbara enligt CIC:s regler. MALOU KJELLSSON Nr 1 2021 SVENSK JAKT
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer