STT 1
6 STT Vecka 46 onsdag 14 november 2018 Mia-Christ
in har levt med diabetes i 46 år VÄRLDSDIABETESDAGEN Den 14 november uppmärksammas Världsdiabetesdagen runt om i världen. Syftet med dagen är att uppmärksamma att diabetes är en sjukdom som ökar i hela världen. I Sverige har cirka 500 000 människor diabetes. Typ 2 är den vanligaste, cirka 50 000 svenskar har typ 1-diabetes. STT har träffat Mia-Christin Eriksson, som levt med diabetes under många år, samt Karoline Staaf och Mattias Carlén, som startat en insamling för diabetesforskning. SVENLJUNGA Mia-Christin Eriksson i Svenljunga fick diabetes typ 1 som tolvåring. Hon har varit med om stora förändringar i behandlingen av sjukdomen. – I början av 1970-talet skulle man inte äta fibrer, och ärtor och bönor var förbjudet. Man skulle också väga maten, säger hon. På 80-talet åt man enligt tallriksmodellen, något som gjorde det enklare än den tidigare vägningen. Eftersom kolhydrater höjer blodsockret, och det därmed krävs mer insulin om man äter kolhydratrik mat, tror en del människor att diabetiker kan slippa ta insulin om de äter enligt LCHFdieten, säger MiaChristin. – Men man behöver alltid insulin. Det är det som öppnar upp så näringen kommer in i cellerna. den plågan längre. Då fick hon de nya engångssprutorna med tunnare nålar, något som förenklade livet för henne. Men fortfarande krävdes mycket planering. – På den tiden fanns bara långsamverkande insulin, och det inte fanns blodsockermätare heller. Det var väldigt styrt med vilken tid man skulle äta och motionera. Numer har Mia-Christin en blodsockermätaJag bestämde mig redan i skullle oroa mig för min diabetes. MIA-CHRISTIN ERIKSSON Under de första åren MiaChristin hade diabetes fick hon ta sitt insulin med stora glassprutor, som hon stack in i låren. – Det var så smärtsamt, jag har fortfarande ont efter det. När Mia-Christin var 16 år sa hon ifrån till läkarna att hon vägrade vara med om re på armen, samt en intonåren för att jag inte sulinpump. Två hjälpmedel sommedfört en stor förbättring av livskvaliteten. Med mätaren kan hon hela tiden hålla koll på var hon ligger i blodsockret, och pumpen ger kontinuerliga doser av insulin. – Man har alltid en dos i botten med långsamverkande insulin, och sedan tar man mer när man ska äta. Dock är det inte så lätt som att man alltid tar samma doser. Det finns mycket som påverkar, vilket MiaMia-Christin Eriksson har levt med diabetes sedan hon var tolv år. Christin berättar mer om i vidstående artikel. Diabetes tar mycket tid att sköta, och det är dessutom inte den enda sjukdom Mia-Christin har haft att tampas med genom livet. Bland annat har hon ett ärftligt hjärtfel, artros, samt har nyligen opererats för bröstcancer. Ändå ger hon ett intryck av ett glatt humör. – Folk säger att jag är så glad, men jag är ju också nere ibland. Men jag har haft förmånen att få gå hos olika kuratorer, som gett mig verktyg. Och jag bestämde mig redan i tonåren för att jag ska aldrig oroa mig FOTO: KATARINA JOHANSSON för min diabetes. Jag ska ta den på allvar, men inte gå omkring och oroa mig. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com ”Ett extra dygnet runt-arbete” Här berättar Mia-Christin Eriksson själv mer om sjukdomen som följt henne genom livet. Det finns ett flertal diabetessjukdomar, men de vanligaste och mest kända är Diabetes typ 1 och Diabetes typ 2. Diabetes typ 1 vet man inte varför man får. Några få ärver sjukdomen och det finns en mängd olika teorier varför den bryter ut, men inga bevis. Kroppen angriper de celler som gör insulin och förstör dem. Insulin behöver man för att kroppens celler ska få tillgång till matens näring och får inte cellerna det, så rinner näringen igenom kroppen ut i blodet och i urinen. Man får allvarlig näringsbrist, sockerhalten i blodet och urinen blir för hög. Det bildas ketoner, det vill säga giftiga syror, i kroppen som man kan dö av. Och det gjorde man också innan insulinet kom till Sverige 1923. Döden kommer snabbt, inom några timmar. Åt man en diet på fläsk och kål kunde en del leva i några år, fast man blev som ett benrangel och hade en outhärdlig törst. Diabetes typ 2 är ofta ärftlig och/eller livsstilsberoende. Vid typ 2-diabetes har man sin produktion av insulin kvar, men insulinet blir mindre effektivt. Alla blir hjälpta av att förbättra sin livsstil med motion och bra matvanor. En del behöver börja med tabletter som stimulerar insulinproduktionen och andra behöver insulin. Det är alltid viktigt att ha bra mat- och motionsvanor vid alla diabetessorter, men det betyder inte att något är förbjudet. Typ 2 som inte tar insulin bör ha strikta matvanor, men det betyder inte att de någon gång kan äta något de vill ha. Har man insulin, räknar man kolhydrater. Då kan man räkna ut hur mycket man behöver för till exempel smörgåsen eller prinsesstårtan. Därför är inget förbjudet, men man ska kanske inte äta prinsesstårta varje dag. Diabetes typ 1 är mycket olika från person till person. En del kan ta sitt insulin, äta och motionera och livet fungerar. Men för de flesta måste man hela tiden balansera tillvaron. ALLT och inget inverkar på blodsockret: vardagen, helgen, rörelse, stillhet, oro, stress, årstider, sjukdomar, mediciner, tankar, et cetera, et cetera. Många undrar om inte läkaren har givit oss en dosering att följa. Jo, man får en grunddosering, sen ska man följa upp det med blodprov och titta på alla vardagliga förändringar och där kan inte läkaren vara med. Det finns diabetessköterskor att fråga, men man har den här sjukdomen hela livet så man lär sig en hel del hur man ska göra själv. Är du osäker, men vet att personen har diabetes är det bättre du ger något sött än insulin. Om inte personen vaknar inom några minuter, tillkalla ambulans. ”Allt Utvecklingen går framåt och det finns en del nya hjälpmedel, som olika insulinpumpar och blodsockermätare. Tyvärr beror det fortfarande på i vilken del av landet du bor om du får ta del av dessa. En blodsockerinverkar på blodsockret” MIA-CHRISTIN ERIKSSON och inget En viktig sak är att om blodsockret sjunker, så skall man aldrig ge insulin (du kan ta livet av personen) utan ge personen något sött. Gärna något drickbart, men ta vad du har. Är personen medvetslös kan du smörja honung eller liknande på läpparna. mätare som mäter hela tiden är en fantastisk uppfinning. Har man haft diabetes länge så blir känseln oftast sämre och då kanske du inte längre känner om blodsockret är för högt eller för lågt. Du kan planera på ett helt annat sätt och det har lett till att många har fått ett mycket lägre, genomsnittligt blodsockervärde, vilket gör att risken minskar att man får skador i de små kärlen. Det vill säga ögonskador, svårläkta sår, njur-leverskador med mera. Man kan också få ett bättre och längre liv, därför tycker jag det är cyniskt att inte alla landsting/diabetesmottagningar ger patienterna dessa nya hjälpmedel. Följdsjukdomarna är oftast mycket dyrare att behandla. En insulinpump pumpar ut en mikrodos insulin var tredje minut dygnet runt efter ett förinställt schema, så det liknar en frisk kropp. Man måste alltid ha insulin i kroppen, annars ökar blodsockret och ketonhalten kraftigt och i värsta fall blir det en snabb död. När man ska äta ger man en uträknad dos, manuellt från insulinpumpen. Men även om allt detta låter bra – i teorin – så finns det hundratals saker som tyvärr inträffar, som gör att det är så svårt att få ett jämnt blodsocker. Vad detta låter jobbigt!! Visst är det som ett extra dygnet runt-arbete, men vi med diabetes är vanliga människor med vanliga känslor och behov. Vi vill inte att andra ska tycka synd om oss, men vi vill bli respekterade för våra behov! MIA-CHRISTIN ERIKSSON