Advokaten 1
Reportage Syrienkonflikten På ett seminarium arra
ngerat av Advokater utan gränser den 2 oktober på Setterwalls advokatbyrå i Stockholm diskuterades folkrättens betydelse för det pågående inbördeskriget i Syrien. » USA, Frankrike och Storbritannien aktivt olika grupperingar i Syrienkonflikten. Den folkrättsliga frågan är om det är lagligt och möjligt för andra länder att lägga sig i ett lands inre angelägenheter? – Svaret är att enligt folkrätten får andra länder bidra när folket i ett land står emot en diktatorisk regim, säger Said Mahmoudi. Bidraget kan vara i form av pengar, politiskt stöd, rådgivning, information/underrättelsebidrag, men inte soldater eller vapen. – Vi vet dock att Iran skickar vapen till Assad helt i strid med en FN-resolution. Iran har även soldater och befäl som strider och utbildar civilbefolkningen, säger Said Mahmoudi och tillägger att USA, Storbritannien och Frankrike bistår med underrättelser och ekonomiskt stöd. – Men de gör inte något som strider mot folkrätten vad jag vet. De har inte marktrupper men om de har säkerhetsagenter som strider är det mot folkrätten, men det vet jag inte. 26 ”Svaret är att enligt folkrätten får andra länder bidra när folket i ett land står emot en diktatorisk regim.” OM KEMISKA VAPEN Användning av kemiska vapen är totalförbjudet enligt folkrätten. Förbudet gäller dock inte tillverkning eller lagring. Den konvention, som förbjuder tillverkning, lagring och användning av kemvapen, har ratificerats av 160 länder. Syrien hade inte skrivit under och därför var landet inte rättsligt bundet av avtalet. I september 2013 upptäcktes att någon använt kemiska vapen i Syrien. På ryskt initiativ anslöt sig Syrien till avtalet och landet tvingades att börja förstöra arsenalen. – USA agerade klokt som accepterade den här lösningen. I stället för att acceptera det tryck som skapats av att med våld slå till var president Obama tillräckligt cool. Även om omvärlden slår till och dödar president Assad så är regimen kvar. Då är det bättre att ta tillfället i akt att bli av med de här hemska vapnen. MEDIERNAS RAPPORTERING När avtalet om de kemiska vapnen blev offentligt rapporterades genomgående i medier om besvikelse över den politiska lösningen i stället för en våldslösning. – ”Väst har givit upp för Rysslands påtryckningar”, hette det. Man blir förvånad över den inställningen, att det på så många tidningars ledarsidor krävs att man ska ta till våld, säger Said Mahmoudi som menar att 1945 när FN-stadgan skrevs och man hade de bistra krigserfarenheterna så ville man undvika att använda våld som en lösning i internationella relationer och konflikter. Därför skrevs att våld endast får användas i självförsvar eller när säkerhetsrådet ger tillstånd. Allt annat är otillåtet. Men från 1990-talet och framåt så finns det en tendens i internationella relationer att vilja mjuka upp det här förbudet att använda våld. – Vi har ett dilemma. Personligen tycker jag att det är bra att omvärlden reagerar, men samtidigt tycker jag att öppnar man för ökad våldsanvändning så finns det en risk att den bristfälliga ordningen gör det sämre än vad det är i dag. n Advokaten Nr 8 • 2013