Advokaten 1
Fokus Övervakning Fokus XxX två offentliga utredn
ingar där jag deltagit har övertygat oss om att buggning behövs för att komma åt mycket allvarlig och välorganiserad brottslighet, säger hon. Den stora faran med ständigt utökade möjligheter för polisen och övriga brottsbekämpande myndigheter är enligt Advokatsamfundet risken för missbruk och ändamålsglidning. I synnerhet som fler tvångsmedel kombineras med nya polismetoder som till exempel kvalificerade skyddsidentiteter. Inte minst är problemet den samlade effekten av all övervakning i samhället – de små stegens tyranni. – Införs ett tvångsmedel är det lätt att det utvidgas till att gälla fler områden och andra syften än det ursprungligen var tänkt. I dag är det också möjligt att använda tvångsmedel och signalspaning även om det inte skett något brott och därmed heller inte finns någon skäligen misstänkt. ATT UPPRÄTTHÅLLA TROVÄRDIGHETEN Man måste tåla integritetsinskränkningar vid misstanke om brott, konstaterar Anne Ramberg. Det svåra och allvarliga är när staten börjar övervaka alla – utan att det föreligger misstanke om brott. Det är vad som händer genom datalagring och signalspaning. Kontrollfunktionerna är otillräckliga, anser hon. Enligt Anne Ramberg är det inte lätt att göra en avvägning mellan brottsbekämpning och skyddet för enskildas integritet. Minst lika svårt är att det att få till kontrollfunktioner som är effektiva och kan upptäcka missbruk och sätta stopp för en ändamålsglidning som inte har stöd i lag. – Systemet med offentliga ombud vid domstolsförhandlingarna visar på svårigheterna. Ombuden som ska ta tillvaAdvokaten Nr 8 • 2013 ra ett allmänt integritetsintresse har svårt att ifrågasätta en begäran om till exempel teleavlyssning enbart på det material som åklagaren presenterar i domstolen och några uppgifter därutöver kan ombuden inte skaffa fram. Kravet på insyn och kontroll av användningen av tvångsmedel är en självklarhet men det är inte helt lätt att veta vad som är en tillräcklig nivå på kontrollfunktionerna och vilka befogenheter de ska ha. Inte minst är det viktigt att upprätthålla trovärdigheten inför allmänheten för de instanser som ska granska verksamheten. Anne Ramberg nämner Försvarsunderrättelsedomstolen som exempel. – Den så kallade Försvarsunderrättelsedomstolen är inte någon domstol i egentlig mening, bara för att den felaktigt fått den titeln. Allt är hemligt och ingen kan klaga på besluten. Även om det måste vara så är det missvisande att benämna den domstol, menar hon. Tillsammans med två andra ledamöter var Anne Ramberg skiljaktig i fråga om Domarnämndens förslag till ny ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen. – Det var inte därför att kandidaten inte uppfyllde de juridiska kvalifikationskraven, utan därför att hon kom direkt från Försvarsdepartementet, där hon har varit i 20 år, de senaste åren som rättschef, förklarar hon. Att föreslå Försvarsdepartementets rättschef som ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen skulle ”riskera, för att inte säga undergräva, allmänhetens förtroende för domstolens oberoende och ordförandens opartiskhet”, ansåg de skiljaktiga ledamöterna. n Justitiekanslern – vänd! 43 Anne Ramberg.