Sten Omslag
Sten Innehåll nr 1 2018
Sten Ledare: Trender som talar för stenen
Sten Kort & gott: Evig eld i Göteborg, vassa vaser
, Örkeneds minnesmärke
Sten Stenbrottet: Kappelshamn
Sten Intervju: Jelena Runqvist
Sten Årets sten: Grå Bohus
Sten Porträttet: Jonas Bohlin
PORTRÄTTET JONAS BOHLIN någon annanstans, i segli
ngen. Nu sitter jag här, med en ingenjörsexamen från 1974. Historien svindlar. Han gjorde skandaldebut 1981 med ”betongstolen”, Concrete, som den kom att kallas. Den ingick i ett installationsrum på Bohlins slututställning på Konstfack. Redan då var miljöer något han arbetade med. Stolen blev en vattendelare mellan de som såg funktionen som möblernas viktigaste innehåll och de som såg möbler som konst. Den nästan osittbara betongstolen hyllades som en skulptur, en symbol. Bohlin startade kontor 1983 och ritade butiksinredningar till Televerket när debatten om hans stol rasade som värst. På Vandalorumutställningen hängde Bohlin den upp och ner i taket, kanske lite less på bördan som förföljt honom genom åren. Många kända Bohlin-möbler och inredningar följde under 198090-talen, tills han tog en time-out 1994 för att med några vänner ro hela vattenvägen från Stockholm till Paris, en dröm som hade odlats under 15 år. Projektet som kallades Liv resulterade i strapatser, skavsår och insikter om livet och skapandet – och en bok, skriven av Bohlin. – Jag hade kunnat tillbringa resten av mitt liv i båten Liv, det var perfekt, har han sagt. Efter hemkomsten utlöstes febril verksamhet, med en installation och en kollektion av 30 nya Liv-möbler och objekt. Tvära kast var viktiga, han behövde avslut och nytag. År 2003 stängde han, 50 år gammal, sin studio och visade och sålde sina möbler på Auktionsverket. Under fem år var han professor i möbeldesign på sin gamla skola Konstfack. Ryggraden i yrkeslivet var och förblev restauranginredningar; Sturehof, Rich, Café Tranan, AG, Stadshuskällaren med flera. Där var han inte främst en rebell, utan odlade sina uttryck och idéer i en centraleuropeisk bistrotradition. – Att jobba med inredning och design var inte min ambition från början. Jag ville hålla på med något friare, med konst och earth art som knappt förekom i Sverige på den tiden. Jordkonst, som etablerades i England och USA på 1960–70talen, innebär att konstnärerna utgår från landskapet, förändrar det, laddar det med tillägg eller utsnitt, ofta i monumental skala. Jonas berättar att han har köpt en åker på Öland, 3 000 kvadrat platt mark med några enar. – Vad ska du ha den till, frågar alla. Det får vi se, svarar jag. Kanske blir det någon slags byggnad, som en skulptur, med inslag av öländsk kulturhistoria. Kanske jordkonst? Vi närmar oss naturstenen. Det visar sig att Jonas Bohlin har ett både kroppsnära och principiellt förhållande till svensk sten. Han är en stenentusiast, delvis uppvuxen på sin mammas sommarställe nära hans åkerplätt på Öland. Han berättar om de öländska stenmurarna som har använts för att markera revir och ägande och för att stänga in boskapen. Han berättar om sitt hus på Värmdö, som han har ritat och byggt. – Där har jag själv arbetat otroligt mycket med natursten i trappor och murar. Det är inga små bumlingar. Det kan ta tre dagar att flytta en stor sten med hävstång. Det har jag hållit på med i 15 år, så jag har en kärlek till natursten, jag höll på att säga hatkärlek. Den är fantastisk för mig, som en slags vänner som jag lägger i relation till varandra. Det skapas en spänning i rummen mellan dem. Naturstenar har blivit som bokstäver för mig, jag skriver något med dem. I de inredningar Jonas Bohlin har skapat har han ofta valt golv av öländsk kalksten, gärna Ölandssten från Sandviks stenbrott. Den använde han första gången på restaurangen Rolfs Kök, den inredning Bohlin utförde 1989 i samarbete med Thomas Sandell, en materialnära, nästan asketiskt rik inredning som satte standarden för framtida nyenkelhet inom den svenska krogvärldens inredningar. – Sedan har jag använt Ölandssten ganska mycket. Den är mjuk och slits vackert och genuint I bänkskivor har han tidigare använt en hel del Carraramarmor, men det gör han inte längre, utan använder bara svensk sten. – Jag hävdar alltid att svenska arkitekter ska använda svenska möbler, annars har vi inga tillverkare om 50 år. Det är samma sak med sten. Vi måste använda svensk sten, annars har vi inga företag som vill jobba med sten i Sverige och det vore tragiskt. Jonas talar om Ekeberg, Brännlycka och Kolmårdsmarmor. – I dag tycker man kanske inte att den är lika tjusig som carraran, utan förknippar den med fönsterbänkar och trappor i äldre skolhus. Men den stiliga kolmårdsmarmorn kommer tillbaka. Miljöaspeken blir allt viktigare. – Det är vansinnigt att transportera sten över hela Europa. Men det finns ingen såg i Sverige som kan såga stora stenskivor. Flera svenska företag skickar svensk sten till Italien för att såga upp den. – Varför inte investera i en stor såg i Sverige? Det där är parametrar som man allt mer väger in när man väljer material till inredningar. Att kunna leverera efterfrågade produkter utan för tung miljöpåverkan borde vara en självklarhet inom branschen. – Svensk sten är ett så exklusivt material att man vill hedra den. Jag är mycket noga med var jag placerar sten. Jag vill an vända den i bänkskivor och bardiskar, där stenens värdighet kommer till sin rätt. Natursten ska finnas nära den fysiska människan och hennes dagliga upplevelser av material. Att beröra en stenyta är en intimt intensiv upplevelse, kylig och distanserad eller varm, knagglig och närvarande. – Man måste som inredningsarkitekt tänka på vilket uttryck ”Jag hävdar alltid att svenska arkitekter ska använda svenska möbler, annars har vi inga till - ver kare om 50 år. Det är samma sak med sten.” stenen får i rummet. Den kan kännas otroligt lyxig, blankslipad med guld, eller genuin som ett gammalt kyrkgolv. Men vad den har för miljöpåverkan är avgörande. Inför Bohlins senaste inredningsprojekt, krogen La Colinne på Götgatan i Stockholm, åkte han på ett tidigt stadium, innan han ens började rita, till Borghamn vid Vättern, undersökte vilka stenstorlekar som fanns tillgängliga, vilken leveranstid det var. Beställningen skedde sedan från Södermalms sten. De samarbe21
Sten Projekt: Nationalmuseum
Sten Innovation: Per Söderberg
Sten Projekt: The Steam Hotel
Sten Trend: Kökstrenden lyfter stenen
Sten Nyhet: SGU & kulturmiljö
Sten Krönika: Åsa Drougge
Sten Småsten: Falsk skiffer, grönare Kolmårdsmarmo
r, BEUM-kurs
Sten Fråga Kurt & Kai: Varför sågas kantsten?
Sten Marknaden