Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Om att re
glera oberoende advokater heMkoMMen FrÅn en ÅrLIg konFerens med ett sextiotal generalsekreterare från hela världen konstaterar jag att olikheterna mellan advokatorganisationerna är stora, men att likheterna är större. Det är en inspirerande och mycket värdefull erfarenhet att möta kolleger från jurisdiktioner med olika rättstraditioner och delvis olika roller i samhället. Aktuella frågor om självreglering, externt ägande av advokatbyråer, MDPs (multidisciplinary practices), reglering av multinationella advokatbyråer, utvecklande av en internationell standard för reglering och tillsyn, outsourcing, utmaningar för advokatsamfund i utvecklingsländer, struktur och ansvarsfördelning inom advokatsamfunden stod på agendan. En fråga som ägnades mycket tid var reglering av advokater och deras verksamhet. Gemensamt för i det närmaste alla jurisdiktioner är att advokater och advokatorganisationer är reglerade i lag. I diktaturer är det ett sätt att kontrollera advokater och att begränsa advokatens frihet. I demokratiska rättsstater är det i stället ett sätt att befästa advokaters oberoende. Detta har av tradition manifesterats genom att advokatorganisationerna anförtrotts beslutanderätten när det gäller inträde i advokatorganisationen. Ett annat uttryck för självregleringen är advokaternas ansvar för den disciplinära tillsynen och rätten att fastställa vad som är god advokatetik. Självregleringen har när det gäller advokater, liksom när det gäller pressen, sin huvudsakliga bakgrund i behovet av att stå fria från staten. sVerIges adVokatsaMFund är tillförsäkrat sitt oberoende genom regleringen i rättegångsbalken, som hänvisar till advokats skyldighet att iaktta god advokatsed. Vad som är god advokatsed fastställs av Advokatsamfundet. Advokatsamfundets stadgar beslutas av fullmäktige, men kräver för sin giltighet att regeringen fastställer vad fullmäktige beslutat. Den disciplinära verksamheten står under Justitiekanslerns kontroll. JK kan återförvisa ett ärende till nämnden och överklaga ett ärende till Högsta domstolen. Den som uteslutits från samfundet genom beslut av disciplinnämnden eller nekats ledamotskap av styrelsen kan också klaga direkt till Högsta domstolen. Därigenom och med de tre allmänna represen4 tanternas medverkan i disciplinnämnden är självregleringen och tillsynen föremål för en adekvat insyn och kontroll. Den parlamentariska utredning om tillsynen av advokater, ”Advokatkommittén”, som 1999 lade fram sitt betänkande, konstaterade också att systemet fungerade väl och var effektivt. Inom kansliet arbetar vi dock systematiskt med att löpande finna former som ökar effektiviteten, flexibiliteten och funktionaliteten i systemet. det FInns oLIka sätt att effektivt reglera advokatyrket och att utforma tillsynen över advokater. Även om det är lätt att bli förälskad i sitt eget system och svårt att se andra lösningar är det dock klart att vissa system inneburit stora påfrestningar för tilltron till funktionaliteten och därigenom för självregleringen som koncept. Två företeelser, som är utmärkande för alla system där lagstiftaren funnit anledning att ingripa i advokaternas oberoende och självreglering, är värda att notera. För det första har advokaterna regelmässigt åtnjutit monopol inom flera områden, i kombination med att det förelegat advokattvång i domstol. Till detta kommer ofta andra konkurrensbegränsande bestämmelser. Till exempel gäller det advokats möjlighet att göra reklam liksom förekomsten av fasta arvodestariffer. För det andra har advokatorganisationerna i allmänhetens och politikernas ögon misslyckats med sin disciplinära verksamhet. Som ett resultat av bristande funktionalitet på den juridiska tjänstemarknaden i kombination med missnöjet med den disciplinära hanteringen har det därför på sina håll vuxit fram system där den representativa och den regulatoriska delen av advokatyrket skiljts åt. I sVerIge saknar adVokaterna av tradition monopol med visst undantag för offentliga försvar. Vi har heller inget advokattvång. Sedan många år finns också en tydlig åtskillnad mellan den representativa och disciplinära verksamheten. Disciplinnämnden är oberoende av styrelsen. Föreställningen att en uppdelning av ansvarsområdena skulle innebära ökad effektivitet, ökad transparens eller starkare konsumentskydd är en villfarelse. Advokaten Nr 8 • 2012