Kingsize 1
Intervju: ADAAM ligger mer än 45 minuter från Sto
ckholms innerstad så är det en märkbar skillnad på pendeltåg och tunnelbana, på att reppa blåa linjen, röda linjen och… Märsta. När jag frågar honom om han tvingades säga nej till samarbeten efter att ha fått sitt första genombrott som 15-åring med debutsingeln ”Trap$tar” 2018, svarar han: – Nä, det var det som var grejen också varför jag blev sådär. Jag såg folk som jag visste inte var lika bra - och jag menar inte att vara sådär, men jag vet att den här shunon inte är lika bra. Men han bor där. Och han gör en låt med honom. Och det går cok bra för honom. Jag tänkte ”fuck det här, mannen!”, förklarar han och fortsätter poängtera svårigheten att komma från en ort som Märsta. – Jag bor i Märsta, jag har inte lika enkelt att få kontakt med dom här stora rapparna. Andra kanske har haft någon lite äldre som känner någon av de här rapparna eller deras manager och då blir det mycket såna där grejer, fattar du? Men vi bodde så långt bort från allt, så vi behövde för det första göra så att folk fick upp ögonen för Märsta och sen därifrån pusha vår grej. Det var inte folk som frågade oss om att göra låtar, så det blev som en frustration lite. Jag kände att jag måste göra det här själv. Men då var då och nu är nu. Efter succéåret 2021, som innehöll både Grammisnominerade ”Topp” och listtoppande Einár-samarbetet ”Dansa” samt debutalbumet ”TOPBOY”, finns det nog ingen verksam inom genren som inte har koll på Adam. Samtidigt flockas unga fans till hans spelningar, där de rappar med i varje ord. Hur har ditt liv förändrats de senaste, säg, två åren? – Jag vet inte, många ungar tror att man åker värsta bilarna och bara lever helt lyxigt yani. Det kanske är så för andra rappare, men för mig är det inte så. För mig är det mer hur jag spenderar mina vardagar, jag gör sånt här. Det är det som har ändrats cok mycket, menar han och tänker efter. Det blir ändå tydligt att en hel del trots allt har just förändrats. Med en lite mer allvarlig ton fortsätter han: – Ibland kan jag glömma hur det var innan, fattar du vad jag menar? Jag har svårt att leva mig in i hur det var innan, det känns som ett helt annat liv. När det var nyss var det inte svårt, men nu när det gått ett tag är det svårt. Det var länge sen jag fick smaka på mitt gamla sätt att leva. Gillar du livet som artist? – Asså… jag gillar att jobba med det jag jobbar med, fattar du? Jag gillar mer att jag kan göra musik och leva på det än vad jag gillar artistlivet och den här uppmärksamheten. När jag var liten var det det jag jagade, jag tänkte att jag skulle gå i Kista galleria och så skulle någon komma och vilja ta bild med mig. Men en 17-åring kan inte be en 13-åring om en bild, fattar du? Så det kändes också overkligt. Jag kunde inte se det framför mig, men det var något jag ville, säger han och menar att saker ändrats med tiden. – Jag ser inte på det likadant idag. Och det tror jag är bra. Om jag hade älskat uppmärksamheten så hade jag börjat leta efter den. Jag är tacksam och uppskattar varje människa som kommer och vill ta en bild, för det betyder att dom tycker min musik är bra eller att jag har en skön röst, fattar du? Det där uppskattar jag mer än någon som kanske bara sett mig på Insta. Jag gillar att man uppskattar det jag har lagt hjärta i. Adam menar vad han säger och är fullt medveten om skillnaden på uppskattning och uppmärksamhet. Det betyder mer när det är genuint och när det går att ta på. Det blir inte minst tydligt när jag frågar hur det kändes att nomineras till en Grammis. En viss förvirring uppstår och det är som att Adam undrar varför jag ens frågar om det. – Jag har aldrig sett på Grammis som… det är inte att jag inte uppskattar det bror, och jag vet vad en Grammis-nominering innebär. Men jag vet också att det där inte säger om du kan skriva eller inte, fattar du vad jag menar? Jag 24 KINGSIZE MAGAZINE | N 5R 6, 2022 WWW.KINGSIZEMAG.SE