Svensk Golf 1
MARCUS MALO bollen rätt bra” ”Jag kunde lappa til
l OLLEN DIMPER distinkt ned på greenen drygt två meter vänster om pinnen. Träff en var av det matigare slaget, där wedgens skåror vänskapligt greppat tag i bollen och adderat precis lagom med backspinn för att längdkontrollen inte ska ta kompledigt. Marcus Malo är inte totalt missnöjd, men suckar lite över det välbekanta mönster som upprepas. – Det är den gamla vanliga pitchpullen. Jag siktar alltid mitt på pinnarna, men borde ställa upp mig fem meter höger istället. Han har funderat mycket över sin sving och tekniken i stort under de senaste åren. Dels av rent personligt intresse, dels för att kunna ta sig igenom den tålamodsprövande resan mot en mer centrerad rörelse. – Min bollträff har blivit fantastiskt mycket bättre. Nu har jag fem i handicap. Jag har haft fyra en gång i tiden. Det var vid år 2000 – mitt höjdarår då jag vann British Open och US Open för enarmade. Då spelade jag riktigt bra, men teknikmässigt är jag bättre nu. Vid 39 års ålder har Marcus inkasserat de tyngsta titlarna som fi nns inom räckhåll för en enarmad spelare. Golfen fanns redan i hans liv innan den smärtsamma värken i kroppen började höjas i intensitet. Beskedet om att han hade benköttHemmaklubb: Delsjö GK. Ålder: 39 år. Om att tävla mot tvåarmade spelare: ”När jag var yngre höll jag på och spelade minitourtävlingar och sådant. Jag ville mäta mig mot dem. Men det är tuff t. Jag hamnade som bäst i mitten av startfältet. Det är visserligen rätt bra med tanke på att många av dem har riktigt låga handicap.” Om kostnaderna: ”Allt kostar. Jag köpte bollar nu för tvåtusen spänn efter rabatt. Mina wedgar är inne på nästan andra eller tredje säsongen. Det är olagliga skåror. Fast vi har inga sådana regler. Men det kommer nog att bli nya i år. cancer kom 1992. Exakt hur tuff den efterföljande perioden var, med krävande cellgiftsbehandlingar, är det troligen bara Marcus själv som kan förstå vidden av. På tre veckor tappade han 20 kilo. För att öka möjligheten att hamna på rätt sida av den 50-procentiga chansen att överleva, som läkarna utfärdade, fi ck Marcus också amputera sin högra arm. – Jag slog långt som f-n innan. FAKTA Jag simmade kortdistans, och kunde lappa till bollen rätt bra. Det var nog mycket därför jag klarade sjukdomen. Jag var vältränad och de kunde bomba på med cellgifter. Redan under behandlingen började Marcus chippa med en arm på gräsmattan. När återhämtningsperioden påbörjats gick han ned till hemmaklubben och bad dem höja honom från tidigare hcp 8 till 54. Några år senare fanns Marcus med i det svenska HandiGolf-landslagets första formation. Dåvarande tränaren Gunnar Mueller satte på honom en väst med viktskivor som skulle balansera upp den saknade högerarmen. Mueller fi ck också Marcus att upptäcka Ben Hogan, vilket nästan 20 år senare återspeglas i den karaktäristiska keps som pryder huvudet här under träningsronden. – I början var det lite lattjo-lajban kring HandiGolfen. Men det har blivit mer och mer allvar idrottsmässigt. Nu är det tuff konkurrens. Alla som är med i landslaget tränar ju hårt, och fyra av dem är nonamateur och försöker få in pengar från annat håll för att kunna träna så mycket som möjligt. Utvecklingen har också medfört att Marcus själv distanserats av andra spelare i världstoppen, som exempelvis trefaldige VM-mästaren Alexander Hjalmarsson. Livet som tvåbarnsfar och en yrkestillvaro som kemist har krävt mer och mer tid. Men inombords känner Malo att det fortfarande fi nns några frågetecken kvar att räta ut. När promenaden på Bjäre går mot sitt slut, i takt med att regnet ökar i styrka, beskriver han den säsong som är på väg att inledas som en mindre nystart. – Jag har spelat rätt knackigt till och från under några år nu. Inför denna säsong bestämde jag mig för att det är dags att kamma sig. Jag vill inte spela dåligt. Det är så tråkigt och jag har känt att jag kan slå bollen så mycket bättre. »Jag vann British Open och US Open för enarmade. Då spelade jag riktigt bra, men SVENSK GOLF | 6 2014 67 teknikmässigt är jag bättre nu.«