Utmärkt Malmö 1
Systrarna har under sin karriär tagit flera pause
r från musiken på grund av utbrändhet, och till skillnad från många andra artister har de tagit lite längre uppehåll mellan deras album. J: Det är alltid läskigt att pausa när man är inne i det. Vårt yrke är så extremt, att åka på turné och vara på scen är jättemycket bekräftelse. Så kommer man hem och så är det tomt. Det kan jag tycka är det värsta med vårt jobb. Det är höga toppar, men dalarna kan också vara ganska djupa. Det kan vara svårt att hitta en balans i livet. Nu är det så ännu mer för mig som har barn, när jag kommer hem är jag mamma och det är en väldigt stor omställning. Sen är det lika stor omställning att komma tillbaka. Men vi vill hellre jobba långsiktigt än att bränna ut oss hela tiden. Det är bättre att ta det lite lugnt så att man kan hålla på längre. 2018 kom deras senaste album Ruins, ett lite mörkare och mer introspektivt album. Efter det har de släppt flera hyllningsprojekt till andra artister, som ett liveinspelat album med covers av Leonard Cohen, en dubbelsingel till minne av Silver Jews David Berman och deras tolkning av Ted Gärdestads Come Give Me Love till förmån för Cancerfonden. Den sistnämnda låten gjordes tillsammans med producent Daniel Bengtsson, som också är producent för deras kommande musik. First Aid Kits paus från musiken de senaste åren blev längre än de hade tänkt. Men i juni kom den första singeln från deras kommande album, som ännu inte har ett namn eller releasedatum. Samma månad fick de även ta emot Karamelodiktstipendiet som delas ut av Povel Ramelsällskapet till personer som förnyat det svenska språket eller utfört framstående gärningar inom musik. Klara: Det var en jättestor ära att få det. Det får man inte som ny artist, utan efter att man har hållit på ett tag och det har vi ju faktiskt gjort. Vi och Tommy Körberg fick det, så vi fick käka middag med honom. Johanna: Och sjunga snapsvisor. K: Vi har velat sjunga med honom jättelänge men har aldrig lyckats få till det. Vi skulle ha med honom på en julkonsert men jag sa fel månad. Så det blev aldrig av, men det var mitt fel. J: Det är alltid speciellt att bli utvald av så många. Allt som belyser komposition och texter tycker vi är extra fint att få. Ni firade 15 år som band i oktober i år, det är smått otroligt? K: Det är lite sjukt faktiskt. J: Nu känner jag mig gammal. Men så kommer jag på att jag var 16 när vi började, då känner jag mig inte lika gammal längre. K: Det är lite skönt också att vi har hållit på ett tag. Nu när vi går in i de här spelningarna, även om jag är nervös, så har vi ändå en känsla av att det här har vi gjort förut så det kommer nog gå bra. J: Verkligen. Under sommaren var systrarna ute på sin första turné sedan 2019. Deras första Sverigespelning var Way Out West men bland de första konserterna efter uppehållet var brittiska Glastonbury, en festival med cirka 200 000 besökare. J: Det har varit jätteläskigt. K: Det kändes nervöst under de första spelningarna men sedan väldigt naturligt. Vi har ju gjort det sedan tonåren så även om man har haft en paus på tre år så sitter det kvar i kroppen. Varför blev det en så lång paus? J: Först var Klara utbränd i ett år, sedan kom pandemin och sedan blev jag gravid. Det tog också längre tid att göra skivan, för vi kunde inte resa utomlands och spela in den som vi brukar. Vi fick jobba mer med svenskar, vilket var jättebra men vi är så vana vid att alltid göra allt med amerikaner. Så vi fick tänka om och det tog en stund för oss att hitta rätt. Innan har vi åkt till USA, varit där i en månad och jobbat väldigt intensivt varje dag. Nu har det varit en mer utdragen process. Vi har spelat in några dagar och kommit tillbaka till det några veckor senare. K: Exakt. Vi har fått mer tid att smälta låtarna och fundera. J: På den förra skivan spelade vi in dygnet runt och det var så mycket att man tappade greppet om skivan. Nu ville vi inte göra så, utan ha lite mer kontroll och lugn och ro. 9 Vad kan ni berätta om den nya musiken? K: Jag tycker att det är vår bästa skiva. J: Jag tycker också det. Jag tycker att låtarna och texterna är bättre än någonsin. K: Skönt att vi känner likadant. Det är absolut det mest poppiga vi har gjort. Vi har inte haft några regler för vad som inte får vara med utan gått på ren inspiration. Skivan är ganska positiv, inte bara, men det finns mycket hopp tror jag. Det senaste albumet Ruins var ju ett uppbrottsalbum, ville ni göra raka motsatsen? K: Vi satte oss inte ner och tänkte att “nu skriver vi så här”. Utan det var mer att det kom en längtan från att ha sjungit de där låtarna så länge på turnéer att det blev ganska tungt. J: Det brukar alltid vara så att en skiva är en motreaktion på skivan som kom innan. Man vill bara göra något helt annorlunda för att man är trött på det. Sen så har vi mått ganska bra under de senaste åren, så det kanske också återspeglas i musiken. Vad kretsar texterna kring, ville ni göra något mindre personligt eller sårigt? J: Det är mycket om frigörelse, att stå på egna ben efter ett uppbrott. Det är som en fortsättning på Ruins. Det handlade om att vara mitt inne i ett uppbrott, så det här kanske är på andra sidan. K: Det är alltid personligt, jag tycker att det är ganska ointressant om det inte finns en nerv. Det måste komma från någon plats inombords. Det blir intressant när man sjunger om någonting som är lite jobbigt. J: Jag tycker snarare att vi har blivit mer personliga på senare tid. Tidigare har vi varit barn som skrivit sagor, nu har vi mycket mer emotionellt bagage så det finns väldigt mycket att ta av.