Kingsize 1
IMENELLA “Vi är the culture” OM DANSEN, ORTEN & M
USIKEN Efter hits, oförglömliga uppträdanden och en stark närvaro på musikscenen har det äntligen blivit dags för Imenella att släppa sitt debutalbum “Gemini” i januari. Ett album som formats av de senaste årens erfarenheter, bakslag och framgångar. I en öppenhjärtig omslagsintervju berättar Imenella om de krigsdrabbade uppväxtåren, hur dansen lagt grunden för hennes karriär, att bryta sig ur ”Chagga”-bubblan, samarbeta med Yasin och skapa sin ärligaste musik i karriären. En rosa overall. Snö och kallt. Vita människor överallt. Det är ingen dikt av Johannes Anyuru som reciteras, utan Imen Mohammeds första minnesbilder av Sverige. Ett Sverige som ligger en bra bit från det område hon i vuxen ålder har varit – och fortfarande är – starkt förknippad med. Men som sexåring landade hon först i Gävle, efter att ha gått igenom ”ett helvete på jorden”. Samma år som Imenella föds, 1988, startar det än idag pågående inbördeskriget i Somalia mot bakgrund av en komplex maktdynamik och en försvagad statsapparat. Fyra år senare bestämmer sig FN för att blanda sig i konflikten och ”Slaget om Mogadishu” – som ur ett västerländskt perspektiv filmatiserats i Ridley Scotts ”Black Hawk Down” (2001) - sker i oktober 1993. Någonstans här bestämmer sig familjen för att fly och Imenella skickas till Kenya, drygt 170 mil sydväst om Somalia. Här ska hon komma att tillbringa drygt ett och halvt år utan sina föräldrar. – Jag minns att vi blev upphämtade av ett militärfordon och helt plötsligt var vi i Kenya. Mina syskon blev kvar i Somalia den första perioden, men kom senare med min moster. Sen åkte min mamma till Sverige och då stannade ju vi kvar i Kenya. Det var verkligen traumatiserande, för jag minns att jag gick och flätade mig och när jag kom tillbaka var mamma borta. Tids nog skulle familjen återförenas i Sverige och Gävle. Ett helt nytt land, ett helt nytt språk och ett helt nytt klimat. – Jag hade nog PTSD. Jag tror inte jag pratade med min mamma den första månaden, jag var verkligen så arg på henne. För jag fattade ju inte varför hon lämnade mig, nu gör jag ju det. De tre åren i Gävle, en tid som hon själv beskriver som ”ett helt liv”, minns hon dock med glädje och värme. Det är också en plats hon än idag kallar sitt hem. – Jag kommer ihåg att när jag skulle börja förskolan så vaknade jag typ fyra på natten och var så excited! For some reason, haha. Jag hade ju gått i förskola i Kenya men allting är på en mycket högre nivå där. Jag vet inte om jag minns saker från astidigt och därför känns livet så mycket längre… men jag minns saker där jag har känt mig som ett stort barn, men min mamma berättat att jag var typ ett år när det hände. Det är jättekonstigt för mig. Ett senare av dessa av minnen som hon berättar om är hennes första kontakt med snö. – Jag minns min första kontakt med snö och jag fattade ju inte att den skulle smälta. Så jag gick med en sandlådebox och fyllde den med snö och tog med hem. Jag trodde att det skulle hålla och min mamma var så gullig och sa ”ja men vi ställer den här”, sen kom jag tillbaka efter en timme och allt var vatten och jag blev skitledsen och arg, haha. Så jag har väldigt fina minnen från Gävle. Barnsliga minnen. Jag fick ändå vara ett barn, vilket jag är väldigt tacksam för. Men flyttlasset skulle gå vidare till Stockholm – mycket, kanske – eftersom Imenellas mamma var och är en mycket känd sångerska. 1998 kom familjen till Stockholm och Tensta, där det mesta kändes familjärt direkt. I Gävle hade de bott i förorten Sätra, så förutom lite mindre snö och träd var det inget större miljöombyte, berättar hon. Imenella började i Bussenhusskolan, en skola hon älskade. – Varje gång någon frågar mig vilken tid i livet jag hade velat återvända till så är det femman. När man gick i femman, det hade jag velat gå tillbaka till. För att inget spelade någon roll, man typ sprang hem för att titta på ”Sunset Beach”, haha. Det var det viktigaste för mig. NR 6, 2021 | KINGSIZE MAGAZINE 17 WWW.KINGSIZEMAG.SE