Kingsize 1
Intervju: Becky and the Birds Marcus Lindgren Pon
tus Hammarström fullständig soul eller r&b. Det handlar också lite om vad det är som gör en själv unik. Då inser jag att det kanske är den här blandningen av mina influenser ändå. Pappa lyssnade väldigt mycket på svensk folkmusik när jag var liten. Jag försöker att mer och mer ta in det och liksom verkligen gå tillbaka till mina rötter på något sätt. BECKY AND THE BIRDS SKAPAR GRÄNSLÖST UTANFÖR BOXEN Artisten och producenten Becky and the Birds debuterade 2018 med sin självbetitlade EP och i fjol släpptes hennes andra EP ”Trasslig”. Till slutet av 2021 planeras hennes debutskiva att se dagens ljus. Kingsize träffade i våras artisten och producenten för att prata om produktion, låtskrivande, influenser, och det kommande albumet. 2017 gick Becky, eller Thea som hon egentligen heter, ut den prestigefulla låtskrivarskolan Musikmakarna i Örnsköldsvik. Hon lärde sig mycket under tiden på skolan men den väckte också en slags revolt mot alla regler kring hur man skriver låtar. Efter utbildningen flyttade hon till Stockholm och bestämde sig för att låsa in sig och bara skapa. Hon ville hitta tillbaka vad hon själv gillade, få ett utlopp. Hon hade aldrig producerat innan men bestämde sig nu för att kasta sig ut. I sju månader satt Thea och gjorde musik själv, utan att visa det för någon. Becky and the Birds utgörs av stor 46 KINGSIZE MAGAZINE | NR 6, 2021 blandning av influenser från olika genrer. Jazz, soul, r&b och hiphop utgör viktiga delar av soundet som sen blandas med element från all musik hon gillar. Hennes fascination för röster är något som funnits med sen länge. – Monica Zetterlund är kanske den största för mig någonsin och kommer nog alltid vara. Alltså hennes sätt att frasera och hennes ton och hennes klang det är liksom, ah det är som en smultronskog alltså. Men också… en av mina absolut största influenser är Helene Sjöholm, haha, alla dar i veckan. Som producent inspireras Becky av filmer av Charlie Kaufman och Wes Anderson, soundet från J Dilla och Wu-Tang Clan, medan hon har en stor förkärlek för The Supremes och Aretha Franklins körsångare. – Att få vara fri är nog det viktigaste för mig, att känna mig fri i mitt skapande. Jag tror att det kommer ifrån att jag sjöng så mycket jazz som yngre. Just det här med scattingen också, improvisationen. Nu sitter jag och skapar ett album och då försöker jag verkligen att få in nordiska influenser också, eller mer skandinaviska influenser. För jag inser också att så här… som en vit svensk tjej så kan jag inte heller ta det hela vägen till att göra I ett hav av influenser och olika genrer är Beckys musik svår att placera i ett fack och själv gillar hon musik som inte går att sätta i en specifik box. – När jag får frågan om vilken musik jag gör så blir jag alltid… jag har liksom inte ett bra svar på det än. Jag vet inte riktigt vad det är för musik jag gör och jag vet inte riktigt vad det är för genre. Det är verkligen en blandning av allt som jag lyssnar på och gillar. Allting börjar bli så odefinierbart i världen, och det hör man ju också på musik att det börjar bli mer och mer influerat av varandra och folk testar nya grejer. Det som är risken när man inte har en tydlig genre är att det lätt faller lite mellan stolarna, speciellt när det gäller spellistor eller sånt där eftersom det är så mycket som har varit genrebaserat. Det som är nu är väl att det börjar bli mer och mer humörbaserat, vilket är nice. Sen menar jag ju, jag är ett fan av genrer egentligen. På något sätt finns det ju en charm i det som har varit men jag tror att framtiden är odefinierbar. Det kan vara lite läskigt att göra något som inte riktigt går att sätta fingret på ens själv. För det blir ju väldigt otydligt. Och vi vill ju också som människor gärna sätta labels på saker och sätta grejer i boxar för det blir lättare då. Men det blir ju inte så himla intressant. Eller alltså oftast finns ju det nyskapande och det allra mest intressanta där någonstans mitt emellan olika boxar, för mig i alla fall. Jag försöker bara att hålla mig långt ifrån definitioner och bara köra på. För mig har det ändå funkat. Sen tror jag absolut att det kommer ge mig en längre väg, men kanske också en mer hållbar väg i längden, I don´t know. Sedan en tid tillbaka samarbetar Becky med producenten Simon Hessman, som jobbat med akter som James Blake, Jamie XX, Ella Mai och Mustafa the Poet. De jobbar för tillfället med Beckys kommande skiva men gör även beats och loopar till andra artister, något som Becky verkligen vill göra mer av. Hon siktar främst på att producera hiphop och souliga grejer och listan över drömartister att jobba med är lång. – Alltså det är så många… men jag tycker att SZA är ju magisk liksom. Sen drömmer jag om det som alla andra drömmer om… men typ Drake. Jag har sån jävla respekt för Drake, haha. Och jag skulle fan vilja jobba med Tyler, The Creator. Jag tycker han verkar så otroligt kreativ och fritänkande. Och Pharrell. Jag skulle vilja sitta i knät på Pharell när han proddar och bara titta på hur han gör. Kanske inte knät men du vet på en stol bredvid, haha. De här fritänkande själarna som ändå är liksom så jävla duktiga och rutinerade. Men SZA är kanske min största just nu. WWW.KINGSIZEMAG.SE