Marcus Nolfelts JAKT kraftsledningsgata där vi fr
itt får välja pass, givetvis så länge vi tar ett med bra kulfång. Men här börjar utmaningen. Det är viltstigar parallellt genom hela kraftledningsgatan och tvärs över ungefär var 25:e meter. Ewa och jag tittar på varandra och skrattar nervöst: Hur sjutton ska vi välja rätt i detta gytter? Jag blir helt tokig när en sådan här situation uppstår där det inte finns ett tydligt ”här”. Efter ett antal minuters gående fram och tillbaka för att hitta den bästa platsen väljer vi till slut en bergknalle i ena kanten med viltstigar såväl intill, som på själva kullen. Vi trycker oss upp mot skogen för att smälta in och inte röja våra rörelser. Ganska snabbt efter att vi stillat oss på passet meddelar Ronny att hundförarna kan släppa. Knappt har nog ett enda koppel hunnit strykas innan jag med hjälp av hörselkåporna, som står på högsta volym, hör något bakom mig. Aldrig så nära drömgalten Jag får syn på en råget, som befinner sig bara två meter bakom Ewa. Den får fullständig panik när den upptäcker oss, skenar all världens väg och springer som ett streck medan Ewa försöker få till en bra bild. Jag hör mer ljud och vänder mig om åt andra hållet. Bakom mig på den viltstig jag råkat ställa mig på har en jättegalt dykt upp. Den står nu endast tio meter ifrån mig. Jag får puls, ska jag säga. Galten tvärstannar och stirrar rakt på mig medan jag höjer bössan och precis hinner få in honom i siktet innan han kastar tvärt och springer mellan träden bakom mig och Ewa. Allt medan Ewa försöker få till en bra bild mitt i kaoset. Jag har inte en chans att få till ett bra skott när han springer mellan träden. Så nära drömgalten har jag aldrig varit. Det är något jag fortfarande kan gräma mig lite över än idag, även om jag vet att en ny chans på en sådan herre kommer någon gång. Jakten fortsätter. Vi ser ytterligare ett rådjur från vårt pass, men det går alldeles för fort för att jag ska få till ett försvarligt och etiskt skott. Men generellt blir detta en bra såt med flera rådjur och ytterligare ett vildsvin fällda, även om inte jag fick stå för något skott. Går med Hebbe Nu har det blivit dags för en lunch av bästa klass – viltkött på muurikkan. Magnus Wikström, mer känd som 46 JAGUARMAGASINET.SE