Nolia See 1
12 ANNONS HELA DENNA BILAGA ÄR EN ANNONS FRÅN SEE
HÅLLBARHETSVECKA ANNONS FOTO: LiNNéA iVArSSON/LÄNSSTyrELSEN VÄSTErBOTTEN Koordinator anders Persson och projektledare roger vallin i älvsrestaureringsprojektet reBorn samtalar om arbetet i Lögdeälven. ReBorN – en underskön arbetsplats med naturen som uppdragsgivare I Västerbottens och Norrbottens älvar pågår landets största restaureringsprojekt för att återställa flottledsrensade vattendrag efter timmerflottningen. Anders Persson på Länsstyrelsen i Västerbotten är koordinator i Lögdeälven för projektet ReBorN. – Vatten är vår absolut viktigaste resurs, människan har nog tagit det för givet. Alla behöver bra vattenkvalitet, säger han. I år har den fjärde fältsäsongen i projektet reBorN genomförts. Nio grävmaskiner har stått utplacerade längs Lögdeälven i Västerbotten medan Norrbotten har 14 maskiner i arbete i Åby-, råne-, Pite- och Kalixälven. Hittills har cirka 140 kilometer vattendrag och biflöden restaurerats och återställts till hur man tror det såg ut innan timmerflottningen med hjälp av både grävmaskiner, men också manuellt arbete med verktyg för att anlägga lekbottnar till bland annat havsöring och lax för att föröka sig vid. Förutsättningarna ändrades Med naturen och rinnande vatten som arbetsplats är Anders Persson är en av åtta koordinatorer i projektet. Fångsten av hans första öring i ett rinnande vattendrag som fyraåring kom att förändra hans syn på vatten och naturen. – Ju äldre jag blev, desto mer insatt blev jag i vattendrag och fiske. Det har övergått till att allt försöka förstå vattendragen, och jag insåg då hur dåligt de mår. Någonstans vill jag ge tillbaka till naturen eftersom den har gett så mycket till mig, berättar Anders. Timmerflottningens rensande av vattendrag orsakade konsekvenser för vattnets biologi och artrikedom, men har också påverkat vattenhushållningen av grundvattnet. Flottningen förändrade förutsättningarna för vattnet och för flera vattenlevande arter. Genom restaureringen återskapas älvar och åar till den form och funktion de tidigare hade. Som fältkoordinator för restaurering stöttar man arbetsledarna som tillsammans med en grävmaskinist som arbetar i vattendragen. Tillsammans med dem beslutar koordinatorerna vad som ska göras i vattendragen för åtgärder för att designa dem, och via tät ” Förutom att projektet skapar bättre förutsättning för flera hotade arter kan projektet förhoppningsvis också bidra till en förbättrad landsbygdsutveckling. kontakt med arbetsledarna så kvalitetssäkrar koordinatorerna restaureringsarbetet. – Och framför allt motiverar vi dem i tuffa väderförhållanden för det arbete de gör. Vi går igenom åtgärdade objekt och pratar om vad de ska göra härnäst och om olika problem som kan uppstå, förklarar Anders. ”Vi får aldrig vara nöjda” Koordinatorerna får se många olika typer av vattendrag och behöver ha koll på biologin i lekområden, uppväxtområden och ståndplatser för fisk. De behöver ha kunskap om svämplan som är produktiva och komplexa ekosystem som bidrar med värdefulla ekosystemtjänster, samt att framför allt koll på hur naturliga, orörda vattendrag ser ut i olika miljöer. – Den utmaning vi har i arbetet är att ständigt vilja utvecklas. Vi får aldrig stanna upp och säga att vi är nöjda och att något är perfekt. Eftersom vi jobbar med natur måste vi vara oerhört ödmjuka och ständigt vara beredda att kunna göra ändringar för utvecklingens skull. Vi måste hela tiden framåt. Varje vattensträcka som restaureras är unik, menar Anders och fortsätter: – Flottningen var en jätteviktig resurs på den tiden och byggde upp landet, men nu är det ju dags att återställa vattendragen hur de en gång såg ut. Levande vatten – levande landsbygd roger Vallin är projektledare för reBorN och ansvarig över restaureringsverksamheten vid Länsstyrelsen i Västerbotten. – Förutom att projektet skapar bättre förutsättning för flera hotade arter kan projektet förhoppningsvis också bidra till en förbättrad landsbygdsutveckling. Ett levande vatten kan skapa en levande landsbygd, avslutar roger.