STT 1
26 STT Vecka 51 onsdag 19 december 2018 Det var e
n gång... Mina första sex år på Vika och på Sofiero i Limmared började i juni 1931 och var förmodligen lyckliga? Så har det sagts mig i alla fall. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från den tiden! Vem var jag? Hur tänkte jag? Jag har fått den uppfattningen att jag var ett mycket älskat barn. Var jag det? Inte av min fem år äldre syster Gunnel i alla fall! Hon hade fått vara medelpunkten i familjen Brusewitz – Ohlsson i fem år tills jag kom och petade ner henne från tronen. Det kan inte ha varit lätt för henne? Av mor och far var jag säkerligen älskad. De visade emellertid aldrig sina känslor med pussar och kramar, men så länge de levde förnam jag deras kärlek. Jag minns honom inte Nå morfar då? Den mäktige bruksägaren Carl Brusewitz, i vars hem Sofiero i Limmared, vi stundom bodde. Jag hade till och med en egen barnkammare. Vad han tyckte om att ha ett barn som kravlade omkring i sitt stora hus har jag ingen aning. Jag minns honom inte. Inte hans doft, inte hans röst. Morfar dog den 27 januari 1937. Jag var sex år. Jag minns ingenting, absolut ingenting av dessa sex år. Jag fanns, det vet jag. Sparade fotografier verifierar detta. Det måste ha funnits glädjestunder? Julaftnar till exempel? Och kanske även tårfyllda tillfällen? Mor kanske reste bort och lämnade mig? Då grät jag säkert. Men Vera Lundin stod alltid beredd att trösta. Hon var min barnsköterska. Även på henne har jag bilder. Svart klänning som slutade strax nedanför knäna, vitt förkläde med applikationer och en liten hätta på huvudet. Även denna med prydliga applikationer. Samma år som morfar dog började jag minnas! Mycket svagt kommer jag ihåg att hans kista stod utanför det som då var tvättstuga på Sofiero och som numera hyser Limmareds Värdshus med sina reputerliga ”Snitzlar”. Det minne som sedan drabbade mig kan nog tänkas ha markerat Sorgen, Vemodet, Ångesten i min själ för alla de år som följde och fortfarande följer: det slog till med hänsynslös råhet för 81 år sedan! ”Ingenting är längesedan!” Utslängt till beskådande Auktion. På gräsmattorna, grusplanen, gångarna ner till ankdammen, köksträdgården och mangelboden stod hela vårt hem, mitt hem, utslängt till beskådande och värderande för kända och okända människor som tycktes komma från hela Sverige. Där stod den stora himmelssängen, som morfar hade låtit stå kvar i mormors sovrum efter hennes död. Och deras gemensamma toalettstol som ingen annan än de fick använda. På stora lämmar klädda med lakansväv stod tusentals glas från köksskåp, vitrinskåp och vindskontor. Glas och flaskor som alla hade glasblåsare från Limmareds Bruk som upphovsmän. På gräsmattan bredvid flaggstången,vars färg hade flagnat, vitt hade blivit grått, stod golvradion i mahogny som far hade införskaffat för att kunna följa Olympiska Spelen i Berlin 1936. Ingen hade hissat flaggan. Den skulle väl gå på auktion? Mitt livs första sorg På flaket till en stockholmsregistrerad lastbil staplade en cigarrökande man i väst och fluga böcker från morfars bibliotek. På torget framför Lundgrens stod både X-, Y- och Z-registrerade bilar parkerade. Bakom clematis och kaprifol på verandan stod mor. Ensam. Hon bar en vit klänning. Jag stod inne i Gunnels lekstuga. Genom en liten fönsterruta upplevde jag mitt livs första och mest varaktiga sorg. Det var sommar. Jag var sex år. Genom den stängda dörren hörde jag auktionsförrättaren skrika och banka med en klubba i vårt gamla köksbord. Han hette Fredriksson och representerade ett stort auktionshus i Stockholm. Ett hem i spillror Den sommaren, 1937, flyttade vi till Göteborg. Jag skulle börja i skolan. En privat skola. Begynnelseåldern var fastställd till sju år, men jag fick börja mina blott sex år till trots. Lika bra det, tänkte väl far? Men jag glömde inte Limmared och inte Vika. Men framför allt glömde jag inte avskedet, auktionen, bilden av ett hem i spillror tillsynes utan mening bortslitet ur sitt sammanhang och placerat på gräsmattor och grusgångar till fritt beskådande – och bedömande! Inifrån mitt gömställe i Gunnels lekstuga kunde jag beskåda människornas, vargarnas, hyenornas giriga rivande i min mors kappor och klänningar, i det sköraste porslinet, de äldsta glasen, de nystrukna linnelakanen. Jag springer över gården, genom folkmassan och upp på verandan till mor. Hon tar min hand och säger tyst kom Fredrik så går vi till far. Han väntar oss. Bilden av den cigarrökande stockholmaren med fluga och väst som packar ner morfars böcker glömmer jag inte. ”Lille Fredrik” ridande på en åsna på Vika för cirka 84 år sedan. ER TILLGIVNE FREDRIK. P.S.Så kunde jag ha tänkt, när jag var sex år.D.s.. Havregrynsgröten intogs även den på Vika, vid ungefär samma tid. FÖRENINGSNYTT SVENLJUNGA FÖRENINGSNYTT TRANEMO SPF Seniorerna, Svenljunga SPF Seniorerna Svenljunga har haft sin månadsträff i Örsåsgården den 7 november.. Ordförande Karl-Erik Johansson hälsade de 100 medlemmarna samt 1 ny medlem välkomna. Margareta från resekommittén meddelade att Julresan till Hjo samt Falkenbergsrevyn är fullbokade. Studiebesök på Blåkläder blir först jan-feb 2019. Inger Tholin informerade från mötet med KPR 17 september 2018. Charlotta Juntorp visade ett bildspel och informerade om Svenljunga Handels och Service kommande event, samt riktade ett stort tack till SPF som alltid ställer upp och hjälper till på deras olika event. Som tack bjöd Svenljunga Handel och Service på tårta till kaffet. Kvällens underhållare Benny Åkerfeldt visade bilder och berättade om rumänska romer, om hur väldigt fattigt de lever samt varför de tigger i Sverige. Kaffekommittén serverade kaffe och en god smörgås. Nästa möte Lucia med gröt 14 december. Älvsereds bridge 21 nov. 2018, 12 par medel 120, deltävling 2 av fyra, resultat: 1/ Arne Johansson/Jan-Erik Helmersson 174, 2/ Sonny Johansson/Evert Larsson 143, 3/ Sixten Bengtsson/Anita Larsson 142, 4/ Doris Helmersdotter /Kjell Karlsson 137, 5/ Solveig Blockgren/ Kristina Andersson 122. Svenljunga Bridgeklubb Partävling, 22/11, 23 par, medel 260. 1) Henrik Dahl/Fredrik Dahl, 323. 2) Karin Arvidsson/Ingvar Arvidsson, 311. 3) Stig Johansson/Åke Johansson, 297. 4) Sonja Jungmalm/Ingemar Svenningsson, 296. 5) Sixten Bengtsson/Mikael Andersson, 293. 6) Samuel Christensson/Bernt-Olof Wigge, 288. 7) Elisabeth Helsing/Frank Lundh, 286. 8) Hans-Olof Johlbring/Björn Lundh, 269. 9-10) Per Andersson/Sven Liljegren, 263. 9-10) Lennart Persson/Sune Larsson, 263 Unionen seniorer SjuHall Unionen seniorer SjuHall har varit på studiebesök på företaget Blåkläder i Svenljunga. Företaget är en av Sveriges största leverantörer av arbetskläder som passar många olika branscher. Vid ankomsten bjöds vi på fika samtidigt som vi fick en presentation av företaget som har 119 anställda. Blåkläders mål är att utveckla yrkeskläder som gör vardagen bekväm och säker. Utöver deras sortiment av arbetsbyxor, jackor och overaller tillverkas också en hel del tillbehör såsom arbetshandskar, bälten, mössor och strumpor. I Svenljunga sker allt utvecklingsarbete. Allt från produktutveckling logistik och lager till marknadsföring. Efter presentation av företaget startade guidad rundvandring. Något som vi verkligen blev imponerade av var företagets lagerhantering. Efter besöket på Blåkläder gick resan vidare till Limmareds värdshus för att äta deras berömda schnitzel. När alla förhoppningsvis var mätta och belåtna var det dags för hemresa. PRO Länghem PRO Länghem har haft medlemsmöte på Solbacken. Ett 20-tal medlemmar hade mött upp. Dagens gäst, kommunalrådet Tony Hansen var första punkt på dagordningen. I Länghem är det brist på hyreslägenheter, så medlemmarna undrade vad Tranemo kommun har för planer på byggnation i Länghem. Tony Hansen redogjorde för vad som är på gång i Länghem framdeles då det gäller byggnation. Sedan följde ordinarie mötesförhandlingar. Därefter smörgås, kaffe och kaka. Mötet avslutades med ett spadlotteri. KULTURFÖRENINGAR! Annonsera under vinjetten Kultur i Kind och Kultur i Ulricehamn!