Advokaten 1
Reportage Sexualbrott och samtycke Nytt alternati
v till samtyckesreglering Straffrättsprofessor Petter Asp välkomnar en kriminalisering av grov oaktsamhet. Däremot vill han skydda den sexuella självbestämmanderätten genom att bygga vidare på dagens reglering. TEXT MATS CATO FOTO ISTOCKPHOTO H uruvida man ska ha en samtyckeslagstiftning eller en medellagstiftning är i första hand en lagstiftningsteknisk fråga. Oberoende om man vill ha en väldigt vid reglering eller inte så är det klart fördelaktigt att använda den reglering vi har i dag och utvidga den vid behov, sa Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, när han höll ett föredrag på Föreningen för lagstiftningslära den 19 februari. I debatten har det framförts krav på en ren samtyckeslagstiftning, men Petter Asp ser i stort sett inga skäl som talar för en sådan. Hans huvudargument är att samtycke är ett normativt begrepp som måste fyllas med innehåll, annars ger det överhuvudtaget inget stöd åt domstolarna. ”Vi har ägnat väldigt lite tid att diskutera vad vi egentligen menar med samtycke.” En kompletterande bestämmelse av den typ som föreslogs i SOU 2010:71 (”sex utan tillåtelse”) ställer han sig emellertid bakom. – Den är inte alls förknippad med samma problem som en ren samtyckesreglering, säger han. Straffrättsprofessor Petter Asp presenterades av justitierådet Stefan Lindskog inför Föreningen för lagstiftningsläras diskussion på temat ”Sexualbrott och samtycke”. – vi har ägnat väldigt lite tid att diskutera vad vi egentligen menar med samtycke eller vilka fall som skulle falla in därunder. Fallen i Tensta, Lund och Göteborg, som är de senaste som har lett till mest diskussion, säger egentligen ingenting om den nuvarande lagstiftningens tillräcklighet eller otillräcklighet i det avseendet som är aktuellt här, det vill säga regleringens omfång. Petter Asp menar emellertid att fallen i Lund och Göteborg ger anledning att fundera på om Sverige borde kriminalisera vissa former av oaktsamhet. – Jag kan inte se något annat skyddsintresse som vi värderar så högt där det helt saknas kriminalisering av oaktsamhet. Jag ser inte heller något hållbart skäl mot en kriminalisering av grov oaktsamhet som på samma sätt som i annan lagstiftning begränsas till medveten oaktsamhet. En sådan reglering skulle inte lösa alla problem, men det skulle bidra till skyddet av den sexuella självbestämmanderätten och träffa fall som är klart straffvärda men i dag ändå är straffria. 14 Advokaten Nr 3 • 2014