Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ledare: I begynnelsen skapades stenen
Sten Kort & gott: Stenfodrad cigarrlåda, granitlyx
för badrum, Tegnérs torn & Dodekalitten
Sten Stenbrottet: Moheda
Sten Intervju: Annika Petersson
Sten Temaporträtt: Åsa Flarup Källmark
PORTRÄTT ÅSA FLARUP KÄLLMARK Domkyrkoarkitekten Å
sa Flarup Källmark tycker om sten. — Jag har skyffl at två kubikmeter grus i helgen och ja, jag älskar sten. Det bara är så, säger hon med eftertryck när vi möts på arkitektkontoret A-sidan en trappa upp i Uppsalas gamla järnvägsstation. TEXT PETTER EKLUND FOTO ANNA RUT FRIDHOLM D et går inte många sekunder innan vi hamnar i ett samtal om stenar från gamla grunder, om grindstolpar hon har fått och köpt och om hennes grusgångar som ska krattas på fredagarna: – Jag köper sten så fort jag kommer åt, säger Åsa Flarup Källmark. Hon beskriver sin kratta med hästskosöm som om det vore en gammal vän, vars stenar samlas på ett sommartorp vid Hargs bruk i norra Uppland. Åsa har varit yrkesverksam arkitekt sedan mitten av åttiotalet. Hennes cv består av en imponerande mängd projekt, allt från bostäder och äldreboenden till villor, rustningar och exploateringsutredningar. Men med åren dyker ett speciellt inslag upp: kyrkor, församlingshus, ceremonilokaler och byggnader för begravningsverksamhet. – Det kan handla om traktorgarage eller hur man bäst ska kunna ta hand om gamla gravstenar. Sedan 2014 är hon Domkyrkoarkitekt i Uppsala. – Ja, jag har hamnat i kyrkträsket, säger hon på ett avväpnande sätt. När kyrkan skildes från staten år 2000 uppstod ett behov av neutrala lokaler som begravningsverksamheten måste ha för att uppfylla lagen. – Där ska alla kunna vara välkomna: buddister, kristna, muslimer, ateister. Miljön måste ändå vara andlig, det är livets yttersta spets det handlar om. Då är det också naturligt att arbeta med det som är stabilt, som sten, säger Åsa. Hon gillar uppdragen för de små församlingarna ute i landet som tar hand om fl yktingar och fi xar och donar så att bygden överlever. Det är mellan skyddet av gamla kyrkorum och nya verksamhetsbehov som friktionen mellan församlingarna och antikvariska myndigheter uppstår. Åsa är kritisk till Länsstyrelsens hållning gentemot den kyrkliga kulturmiljön. Kyrkor har förändrats i alla tider, men när församlingarna nu vill använda sina kyrkor och bygga om dem ses bruket som ett särintresse och förstörelse av kulturarvet. – Kyrkorna när ju en hel kår av konstvetare, kulturvetare och länsantikvarier och vi arkitekter försöker å andra sidan hjälpa församlingarna med deras behov. Det är både frustrerande och jättesvårt, men det som är omöjligt ligger mig närmast om hjärtat, det brinner jag för, säger hon. Tillägg till verksamheter och att infoga nytt i en gammal miljö, det är hon bra på. – Det måste funka ute i kyrkorna. Processerna har varit så tröga att Åsa ibland känner att hon vill ge upp. – Men så ringer en herre från någonstans i Västergötland och undrar om jag har tid att sända en off ert, eller om han ska vända sig till en ’mindre begåvad lokal förmåga’. Alltså, då smälter man ju. Då måste jag träff a den gubben, skrattar hon. Arkitektyrket är inbäddat i romantik och hjältesagor, ofta manliga sådana, men Åsa har arbetat så länge att det skimret har ersatts av en hälsosam pragmatism. Alla yrken handlar till sist om människor. För att vara en riktigt bra hjälp som arkitekt 13
Sten Temareportage: Kyrkans vägval
Sten Temaartikel: Skolexemplet i Stora Hammar
Sten Temaporträtt: Ronny Holm
Sten Hållbarhet: Återbruk av gravsten
Sten Teamartikel: Smart idé räddar kyrkofönster
Sten Stenpriset 2017: De nominerade
Sten Forskning: Röntgen och 3D-skanning
Sten Krönikan: Gauti Asbjörnsson
Sten Utställning: Minns att jag levat
Sten Småsten: Unik gravsten & dubbade gravvårdar
Sten Fråga Kurt & Kai: Är diabas tyngre än annan s
ten?
Sten Marknaden
Sten Medlemsförteckning