Kingsize 1
Intervju: Kim Cesarion Efter dundersuccén med sin
geln ”Undressed” såg Kim Cesarion ut att bli Sveriges nästa internationella musikexport. Låten gav eko ute i världen och alla väntade sig att sångaren med den klockrena falsetten åter skulle sätta Sverige på musikkartan. Men plötsligt blev det tyst. Oenigheter kring framtidsplanerna gjorde att Cesarion valde att bryta med sitt dåvarande management och en flera år lång juridisk process inleddes för att bli fri från sitt avtal. I maj 2017 blev så allt klart och planerna på att ta vid där allt stannat upp började smidas. I oktober i år släppte man comebackens första projekt, en EP betitlad ”Bleed”. En efterlängtad samling låtar från de senaste årens kreativa processer. Kingsize träffade nyligen Kim Cesarion på Sonys kontor i Stockholm för att prata uppgång, uppbrott och hungern efter att starta om på ny kula. Berätta lite om din nya EP. – Det är en blandning av hjärtelåtar från de senaste åren, som vi gjort tillsammans med flera andra låtar som jag hoppas släppa inom en snar framtid. Vissa av spåren kom till under processen där vi bestämde om det skulle bli ett helt album eller en EP som vi skulle släppa först. Så jag skulle nog säga att ”Bleed” är en samling låtar som vi kände att vi ville dela med oss av. De flyter ändå ihop på ett naturligt sätt och skapar en helhet i soundet. – Tack ska du ha. Jag antar att det blir en röd tråd genom spåren i och med att samtliga bär mitt signum som den artist jag är. Sen har jag varit med i varje moment från tomt projekt till färdig produkt, så jag har haft en hand med i samtliga spår. Är du så pass detaljorienterad att du vill ha ett ord i varje moment eller kan du delegera och lita på dem du jobbar med? – Jag är nog hyfsat detaljorienterad. Känner mig säker med någon som Arnthor (Birgisson, låtskrivare, reds anm) med tanke på vem han är musikaliskt och hur länge han varit med! Men jag studsar nog runt lite i studion och försöker vara delaktig i de flesta moment, utan att för den delen trampa kompetenta yrkesmänniskor på tårna. Vilken musik formade dig som ung? – När jag berättat att jag gillar riktig old school Chicagohouse, och även electro-house från typ 2008 har folk blivit lite förvånade att det varit så blandat. Men det som satt mest prägel är väl neo-soul, funk och sånt som morsan och farsan spelade hemma. Därifrån har jag fått mycket influenser av calypso, reggae, zouk, soca, dancehall och även kongolesisk och nigeriansk musik. Mycket sånt som tillhör mitt arv från pappa bland annat, eftersom han är från Karibien. Du är klassiskt skolad, gör det saken enklare eller mer komplicerad när du skriver låtar? – Jag tror inte min klassiska skolning har så mycket att göra med hur jag jobbar idag. Kanske har det där med att vara detaljorienterad något med den klassiska bakgrunden att göra, samt att jag uppträdde mycket från tidig ålder. Redan då gällde det att göra hela live-grejen ordentligt eftersom det ofta kunde innebära att uppträda i rätt stora sammanhang. Det var strikt, med ryska lärare och kostym och skjorta redan vid fyra-fem års ålder. Ganska komiskt när man tänker tillbaka på det. Men det är klart att man har med sig en viss standard från tidig ålder och det är jag tacksam för. Sätter man fingrarna fel på en fiol blir det falskt, så man skaffade sig tidigt en kravbild på att sakerna skulle vara väl utförda. Kan du idag känna att det blev för mycket hype med ”Undressed” när den slog så stort? – Nej, utan jag kände bara att jag ville ha mer. Det var ju inte 56 KINGSIZE MAGAZINE | NR 4, 2018 så att den blev en megahit över en natt utan det kom successivt. Jag fick nästan två år på mig att komma in i moden där kring 2013 och 2014. Vi stod ju inte tomhänta med bara en hit-singel, utan vi hade skrivit många låtar, videos och hade en ganska klar estetisk profil kring vem jag var som artist. Så vi tog hela paketet till bolagen och kollade om det var något de var intresserade av. Det kändes rätt när vi togs in av RCA i UK, dock var det Sverigekontoret som jobbade för allt som syntes. Sen var det fantastiskt att ha Columbia Records i USA som hoppade på tåget i full fart! Du gjorde stora förändringar i din omgivning 2015? Varför var de förändringarna nödvändiga? – Helt ärligt så tyckte jag inte att det höll på en internationell nivå. Jag hade ju en hel deal med bolag, management och publishing. Tanken var att vi skulle signa in ett nytt, stort management som skulle lyfta det till en ny nivå. Men tiden gick och ingenting hände och saker föll mellan stolarna. Om det berodde på inkompetens, nonchalans eller otur vet jag inte, men jag behövde tänka på mig själv. De jag hade runt mig hade det inte gått någon nöd på om projektet skulle skita sig, men för mig var det nu eller aldrig. Så jag bestämde att vi behövde skiljas åt och det var den processen som tog nästan två år att ro i hamn. Jag blev ”fri” i maj 2017. Hur kändes det att, mitt i all framgång behöva pausa för att rensa bordet. Kände du att värdefull tid slösades bort i och med den omorganisationen? – Artisteriet blev lidande eftersom två år gick åt att deala med advokater, sparka mitt management, göra klart med nytt management och signa en ny skivbolagsdeal. Det var mörkt och stressigt, absolut. Men jag sitter ju på en bra bank med material där vissa låtar kanske kommer se dagens ljus framöver och där vissa kanske kommer ligga kvar i valvet. All musik som gjorts under åren har gjorts med ambitionen att släppas, och jag gillar dem. Vi får se om de ligger rätt i tiden. Varför valde du att släppa en EP nu och inte en fullängdare direkt? – En EP kändes rätt eftersom det ger mig möjligheten att släppa låtar jag tycker om utan att nödvändigtvis ha en story runt sig. Jag ville inte släppa ett collage av olika sorters låtar som mitt andra album. Det vill jag spendera lite tid i studion på för att verkligen skapa en ny platta. Det finns en chans att vi kommer släppa något mer, i någon form, rätt tätt inpå den här EP:n med tanke på att det ändå finns mycket jag vill dela med mig av. Men albumet får ta den tid det tar. Du gjorde en bejublad hemlig spelning efter Kingsizegalan 2013, vad minns du från den? – Det var ju min första offentliga spelning som artisten Kim Cesarion. Det var mäktigt och jag fick en otrolig respons. Ni har ju alltid supportat mig sen dag ett, så därför var det extra kul att debuten skedde där. Ingen visste vad som skulle hända men reaktionen var överväldigande och lämnade ett stort intryck på mig. Det kändes lite som starten på allt. Hur sugen är du på att komma igång med live-spelningar igen? – Mitt största dilemma under mitt break var saknaden efter att uppträda och känna kärleken från fansen. Jag gör musik för att sjunga och att stå på scen är målet med allt jag gör. Jag har också så sjukt duktiga musiker runt mig så vi är extremt sugna på att komma ut och spela igen. WWW.KINGSIZEMAG.SE