Kingsize 1
På den svenska musikscenen är han en av de första
som vågade sig på trap. Att man idag talar om genren som vågad kan låta konstigt, men när Ivory under 2010 jobbade på sitt första mixtape tyckte inte ens hans egna vänner att det lät bra. Skivan släpptes aldrig. Men han fortsatte skriva, i hemlighet. – Folk var inte redo för det. Jag la grejer och flows på den tiden som jag kan lägga idag också, säger Ivory som trots omgivningens åsikter aldrig övervägt att byta stil. – Jag visste att det var framtiden. Jag såg utvecklingen i USA och det är det jag gillar mest. Jag gör musik som jag tycker om. Jag har svårt att forma mig, säger han och menar att människor ibland är i behov av den stora massans bekräftelse för att kunna tycka om något nytt. Men trots motstånd har han aldrig vikt av från sin egen väg. Trott på sig själv och sin känsla. – Jag vet att det är bra i grunden. Jag litar på mitt musiköra. Jag har lyssnat på musik under hela mitt liv! Jag har min smak och tänker att det betyder någonting. Det var så jag resonerade med ”Molnfällan”. Att det här är bra, säger han och berättar att han skrev ”Molnfällan” i smyg. – Efter det där mixtapet 2010, när jag inte ens fick bra respons från grabbarna så jag sa inte till någon när jag gjorde ”Molnfällan”. Jag skrev den typ hemma i Hagalund hos farsan, säger han och skrattar. Det är sant faktiskt! – På nätterna brukade jag gå ner till källaren. Röka, sitta och skriva. Så blev ”Molnfällan” klar. Jag fick reda på hur man la upp på Spotify. Det var det som var hela grejen. Jag trodde att bara signade artister kunde få upp sin musik där. Jag tog hjälp av en gammal fältassistent som vi hade när vi var små. Han är en proffsmixare och mastrare. Jag har kvar honom än idag. Sen la jag upp den på Spotify, fick min respons och körde vidare bara, säger Ivory och berättar att han då kände en ökad acceptans kring genren. ”Molnfällan” släpptes i slutet av 2013, när Ivory var 25 år gammal. Men det fanns andra orsaker som fick processen att dra ut på tiden, förutom den praktiska biten med strömningstjänster och kritiserande vänner. Det visade sig att sonen Cedric hade Alpers syndrom, en mitokondriell sjukdom. Vilket innebär att mitokondrierna (en av flera enheter som utgör våra celler) inte fungerar som de ska. Vilket i sin tur leder till komplikationer. I Cédric’s fall utbröt sjukdomen när han var ett år gammal. – Innan dess började han ställa sig upp, gå, prata, allt det där men sen fick han kramper en natt så åkte vi till sjukhuset. Han var sövd i två veckor. Efter det var han sig aldrig lik igen, säger Ivory som tre månader senare fick reda på att hans son hade en obotlig sjukdom. – Jag var orolig för att min son skulle gå bort för han var sjuk. Vi var in och ut på sjukhuset hela tiden från att jag var 21 år gammal. Dom åren är som en halvdimma. – De som drabbas brukar inte bli äldre än tre år gamla. Cedric insjuknade när han var ett och han blev ändå sju år så han hade det väldigt bra i sex år i sin sjukdom. Det var stabilt, vilket vi är tacksamma för men sen det blev bara för mycket. Man kan inte leva med den. Den bryter ner allt, säger han och berättar att sonens hälsa var en av orsakerna till att han inte vågade satsa på musiken. – Då skulle jag ha startat någonting som jag inte kunde slutföra. Jag trodde inte att jag skulle klara av det om han gick bort. Men när han var han fyra-fem år bestämde jag mig för att göra någonting för mig själv. Jag tänkte att jag inte kan fortsätta så här. Han skulle vilja att jag gör det jag tycker om, säger han och berättar att han även förlorade sin egen pappa 2014. ”Vi var in och ut på sjukhuset hela tiden från att jag var 21 år gammal. Dom åren är som en halvdimma.” NR 4, 2018 | KINGSIZE MAGAZINE 59 WWW.KINGSIZEMAG.SE