Kingsize 1
Musik: Recensioner svenska album OP – ”HipHoppVol
.1” (Album) Movits! – ”V:I” (Album) Med den tydligt utstakade ambitionen att ta lyssnaren tillbaka till den gyllene hiphoperan, bjuder OP på ett minst sagt ambitiöst albumprojekt präglat av en tidsperiod många saknar. Med det karaktäristiskt monotona flowet levererar OP både ordlekar och visdom på sitt alldeles egna sätt. På en svensk hiphopscen där konventionella sextonbarsverser blir allt mer sällsynt, är OP:s bars mer än välkomna. Ett stort plus är den genomgående vassa produktionen och scratch-refränger som inte viker en tum från ovan nämnda riktning, i synnerhet på avslutande ”Hellre En I Mängden” och ”Känslor” med Skizz. Det här ger definitivt eko hos äkta hiphopskallar men lär dessvärre ha begränsad räckvidd mot den genresplittrade yngre generationen av rap-lyssnare. Vibben och känslan på den här skivan kan förhoppningsvis väcka intresse för många att återupptäcka hiphopens guldålder. Bästa låt: Minimalistiskt tunga ”Äkta Shit Som Koran”. Bästa produktion: Hiphop-hymnen ”Du E Bara Kär”. Bästa gästinhopp: Skizz har receptet för relationsbyggande på ”Känslor”. Bästa rader: ”Så mycket hat, så lite kärlek kvar / men jag hittar allt fler såna som jag söker svar natt och dag / vill hitta en förklaring till allt fucking knas… ” (”Evolutionär Revolution”) / Tobias Carlsson Att Movits! haft en utvecklingskurva som pekar uppåt råder det ingen tvekan om, sedan genombrottet med ”Äppelknyckarjazz” för tio år sedan. Senaste åren har trion visat förmågan att befästa sitt säregna skapande med låtar som upprepat etsar sig fast i svenska (och utländska) musiklyssnares medvetande - ett recept som renodlas och förfinas med nya skivan ”V:I”. Det är omsorgsfullt arrangerade produktioner där bombastiska blåsarrangemang utvecklar deras alldeles egensnickrade ljudbild. Även om det är i vissa stycken är alltför pop-influerat av samtiden för mitt tycke och smak, har jag respekt och förståelse för ambitionen. Att döma av låtskrivande, bryggor och refränger är det också tydligt att gruppen lagt ner timtal, och åter timtal, i studion. Johan Rensfelt (aka Champion JR) förtjänar med sin originella rap-stil ett bredare erkännande, för sin förmåga att outtröttligt vrida och vända på det svenska språket i egenskap av allena ordkonstnär och MC. Bästa låt: ”Gumbo”. Bästa produktion: ”Lemonad” Bästa gästinhopp: Tove Burmans stämma lyfter ”Ohio”. Bästa rader: ” Ey, stirrar vi i spegeln eller bara tomma glas / Sa det skulle va din sista, sa det skulle bli idag / Alltid någon runtikring dig som vill se dig ramla av / Tror att botten kan va nådd o bli din egen sarkofag…” (”Bitterljuvt”) / Tobias Carlsson Yung Lean – ”Poison Ivy” (Album) Vattendelaren Yung Lean håller fantasirappens fana högt på senaste mixtapet. Verserna kan lika gärna vara symboliska och obskyra som spännande, slumpmässiga ord sammansatta för att passa musiken. Rapmässigt är det fortfarande närmare amatörnivå: segflytande, styltigt och ibland orytmiskt. Den professionella och stämningsfyllda produktionen får vara i centrum, och tack vare den får Leans insats mer bäring. Rösten ligger i bakgrunden, mer som ett instrument för känslosamhet, melodi och utfyllnad. Allting har en mörk och fuktig hinna, och även om det ibland blir överdrivet dramatiskt går det inte att förneka stämningen. Vid det här laget har du antagligen köpt Yung Lean-paketet eller inte. Om inte, så har du åtminstone en handfull spår som ljudmässigt är drömskt melankoliska. Bästa låt: Poppigt elektroniska ”French Hotel” har en nedtonad Crystal Castles-vibb. Bästa produktion: Whitearmor gör ett mästerligt jobb, särskilt med The Knife-klingande ”Sauron”. Bästa rader: På ”Trashy” hörs en kort och målande återblick – ett av få tillfällen då Lean känns uppriktigt personlig: ”Yeah, I’m always stackin’, laser tracking / Always down to make it happen, wrapped in plastic (Wrap it, wrap it up) / Remember back, back, addicts in the attic I was working, Mickey D’s, kinda trashy (yeah, I was working)...” / Niklas Kallin Thander Herbert Munkhammar - ”Vulkanen” (Album) Det går inte annat än beundra Herbert Munkhammar för hans mångsidiga artisteri som tagit honom på en lång och intressant resa som Whoa-erans rapprins Motorisk Afasi, via r&b-duon Ansiktet till dansanta kollektivet Maskinen. Nu står han på egna ben under eget namn och denna gång följer han fotspåren som gamla kollegorna Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray trampat upp. På gott och ont. Det är inte det att Herbert Munkhammar inte har saker att berätta. Tvärtom. ”Vulkanen” behandlar allt från föräldraskap, politik till sexuella övergrepp och på låtar som ”Faller ner” och ”Ooh när du kommer” lyckas han göra storslagen pop i paritet med sina föregångare. Men för oss som växt upp med en snillrik rappare vars texter fått utrymme på beats av Magnus Lidehäll (Filthy), blir det mindre intressant. Även om Ansiktet- och Maskinenfans säkerligen kan hitta ett bekvämt mellanting, får vi andra vänta på Afasis återkomst. Bästa låt: ”Mina gamla drömmars stad”. En mäktig tillbakablick som rymmer en fin balans mellan pop och rap. Bästa produktion: ”Ooh när du kommer” (Christian Walz & Carl Wikström Ask) Bästa rader: ”Så det blev hemska drömmar och nu tror du på troll / och hänger bara med Oden och Thor i din Nordiska front” (Regn på din parad”) / Malkolm Landréus 84 KINGSIZE MAGAZINE | NR 4, 2018 Vic Vem - ”Vem?” (EP) Sveriges Snyggaste Rappare - ”Tommy” (Album) Med sitt första projekt sedan 2015 års ”Medicinen” var det på förhand oklart hur Vic Vems återkomst skulle låta. På ”Vem?” har han till stor del teamat upp med gamla vännen tillika nya superproducenten Simon Superti (Prodotto di Superti) och resultatet blir en imponerande balansgång mellan ett uppdaterat sound och ett bekant patos. Det som gör Vic Vem till en intressant artist och person är att han är medveten om, och till viss del brottas med, vem han är. Här får vi fler fragment än tidigare, kanske främst på skivans starkaste spår ”Jag går”, samtidigt som han inleder med att kalla sig ”rapstar” och återförenas med Parham över ett discobeat på ”Imorn”. Vic har lärt sig omfamna både ljuset och mörkret och någonstans där får vi svaret på frågan som titeln anspelar på. Bästa låt: ”För ett tag sen” är fortfarande en favorit men hjärtskärande ”Jag går” med Aleks måste nämnas. Bästa produktion: ”Rapstar” (Prodotto di Superti). Bästa gästinhopp: Chris K (”För ett tag sen”). Med sin första officiella rapvers lämnar Chris K blodad tand. Bokstavligen. Bästa rader: ”Förändrade mycket när jag skulle få min dotter, hon dog i min famn fem minuter senare / men ändå har hon lärt mig om meningen med levande” (”Jag går”) / Malkolm Landréus Är man en konstnär i själen blir också allt man gör, oavsett uttryck, konst. På Thomas Gunnarssons svenska rapdebut bjuds vi in till en värld som delvis är självupplevd och delvis baserad på fragment av sin omgivning. Men till skillnad från mycket konst, och för all del mycket av den moderna hiphopen, är ”Tommy” inget verk av eskapism. Det är snarare svensk raps motsvarighet till ”Fucking Åmål”. Här får vi följa karaktären Tommys resa ut ur mörkret och in i ljuset med texter som är ödesmättade och penetrerande starka, perfekt ljudsatta av Oskar Skarps gäckande produktioner. Beroende på vad man rör sig i för kretsar kommer Tommys verklighet kännas mer eller mindre bekant, men alldeles oavsett är det en historia som både fungerar som reality check och som kan skänka hopp åt alla som inte riktigt har fått ordning på livet. För vem som helst kan tappa bort sig, men inte alla hittar tillbaka. Bästa låt: ”Bananskal & räkmackor”. Magiskt svävande produktion och som på hela albumet - fylld av minnesvärda rader. Bästa produktion: ”Bananskal & räkmackor” (Oskar Skarp) Bästa gästinhopp: Sveriges Skyggaste Sångerska (”Vissna blommor”) Bästa rader: ”Tommy väljer nu som oftast bort att skåla, stannar hellre hemma och njuter av att äntligen ha delad vårdnad” (”Moturs”) / Malkolm Landréus WWW.KINGSIZEMAG.SE