Advokaten 1
REPORTAGE Ett 20-tal av domarna i EU-domstolen de
ltog i resan till Sverige. De träffade bland annat Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern, justitieministern och EU-ministern samt Advokatsamfundets ledning. Domstolens ledamöter deltog också i en middag med framstående representanter för det svenska rättsväsendet som hölls i Advokatsamfundets hus. förtroendet borta. Innebär det redan nu begränsningar i medlemsstaternas tillämpning av EU-rätten gentemot Storbritannien? Det är en extremt känslig fråga, och EU-domstolen kommer inte att hasta med att finna svaret, sa Kokott. I det andra målet frågar High court i Irland om tre personer kan överlämnas till Polen. En invändning mot överlämning enligt den europeiska arresteringsordern är att den skulle riskera att strida mot artikel 6 i Europakonventionen. Invändningen bygger på EU-kommissionens förslag om att inleda ett artikel 7-förfarande mot Polen på grund av lagförslagen om ändringar i det polska domstolsväsendet och kritiken mot samma förslag från Europarådets Venedigkommission. High court har dragit slutsatsen att rättsstaten i Polen har skadats systematiskt, men har begärt vägledning om det polska domstolsväsendet fortfarande uppfyller EU:s normer och om vilken bevisning om förhållandena som krävs. Högsta förvaltningsdomstolens ordförande Mats Melin uttryckte oro för det växande åsidosättande av grundläggande rättigheter och till och med av rättsstatens själva principer som tydligt kan iakttas i Europa. – Tendensen finns i alla våra länder, men partier som företräder tendensen har än så länge kunnat bilda regering bara i några få medlemsstater. Ändå förefaller det rimligt, eftersom mycket av samarbetet mellan medlemsstaterna är grundat på antagandet att vi ADVOKATEN NR 5 • 2018 tillämpar gemensamma normer och således kan förlita oss på ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, att fråga sig i vilken utsträckning strävan mot ett närmare samarbete kan fullföljas i ett kärvare politiskt klimat, sa Mats Melin. Mats Melin konstaterade att nationella domstolar har funnit skäl att misstro de normer som tillämpas i andra medlemsstater i flera fall. Danmark har vägrat överlämna en person till Rumänien enligt en europeisk arresteringsorder, och Finland har vägrat överföra en asylsökande till Ungern enligt Dublinförordningen. Och i några fall har EU-domstolen funnit att exceptionella omständigheter kan berättiga undantag från den grundläggande principen om ömsesidigt förtroende. Också Mats Melin diskuterade det irländska hänskjutandet till EU-domstolen om överlämnande till Polen. Han konstaterade att den irländska domstolens beslut stöder sig tungt på EU-kommissionens förslag enligt artikel 7 i EU-fördraget. – Det är värt att notera att det är första gången i historien som ett sådant förslag har avgivits i fråga om någon medlemsstat, sa Mats Melin. Han redovisade det stora antalet föreslagna lagändringar som gäller det polska rättsväsendet och citerade EU-kommissionens slutsats: ”Lagändringarma och deras kombinerade effekter utsätter rättsväsendets oberoende och maktdelningen i Polen, som är centrala inslag i rättsstatsprincipen, för allvarliga risker.” BYGG ETT ROBUST RÄTTSSYSTEM Mats Melin betonade vikten av att staterna strävar efter att säkerställa att rättssystemet är så robust som möjligt. – De behöver bygga upp ett system som kan motstå ett möjligt framtida försök till fientligt övertagande från en auktoritär regim. Domstolarnas uppgift är att tillämpa lagen och de grundläggande värden som unionen är grundad på, utan hänsyn till påtryckningar om att åsidosätta dem. Högsta domstolens ordförande Stefan Lindskog menade att det finns två strategier för rättsligt samarbete på straffrättens område: ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden eller harmonisering av medlemsstaternas straffrätt. – Man kan säga att ömsesidigt erkännande syftar till att etablera ett slags inre marknad för straffrätten, med fri rörlighet för beslut och domar. Men straffrätten är annorlunda än andra rättsområden. Den är mer inkräktande för individen, den orsakar lidande genom straff och markerar därigenom vilka beteenden som inte är moraliskt godtagbara i samhället. Han ställde en rad frågor om förhållandet mellan ömsesidigt erkännande och harmonisering. – Ömsesidigt erkännande inom straffrätten bör inte införas utan att överväga behovet, sa Lindskog. ¶ 19 FOTO: CARL JOHAN ERIKSON