Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA DET KLIMATPOLITISKA RAMVERKET: Grunde
n är lagd för omställning och den 1 januari i år började den nya klimatlagen (2017:720) att gälla som en del av det klimatpolitiska ramverket. Sverige sällar sig till en liten men växande skara länder som skapar en formell, juridisk grund för att kunna driva en långsiktig och brett förankrad politik för omställning till en resurseffektiv och klimatsmart ekonomi. De sju riksdagspartier som ställt sig bakom lagen förtjänar beröm för sitt mod och sin framsynthet. Politisk långsiktighet för omställning handlar inte bara om att begränsa människans påverkan på klimatet; det handlar lika mycket om att säkerställa morgondagens tillväxt och välfärd, driva på för att utveckla nya affärsidéer, företag och jobb och skapa förutsättningar för en levande landsbygd och attraktiva städer. Siktet är inställt på det av riksdagen fastställda målet: år 2045 ska Sveriges sammanlagda nettoutsläpp vara noll. På vägen dit finns det tydliga etappmål, och utsläppen från inrikes transporter (exklusive flyg) ska minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Detta är ambitiöst och kommer inte bara att kräva fortsatt teknikutveckling utan även nytänkande när det gäller förvaltning och styrning, finanspolitik och investeringar, lagstiftning och regelverk. Det är bra, således, att Klimatpolitiska rådet, som också utgör en del av det klimatpolitiska ramverket, har som mandat att utvärdera den samlade politiken för att uppnå de satta målen. Lagstiftning kommer att vara ett nyckelområde. Klimatlagen är, menar jag, ett konkret resultat av en internationell process som sträcker sig över närmare 50 år. Med Stockholmskonferensen om människans miljö 1972 växte insikten om hur våra samhällen påverkar naturliga system över hela jorden. Global samverkan framhölls och modern miljölagstiftning såg dagens ljus i många länder. Agenda 21 och Rioprinciperna blev resultaten av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992 och har kommit att prägla miljö- och hållbarhetsarbetet, på en mer grundläggande principiell nivå men också genom att lyfta fram betydelsen av den lokala dimensionen. Globala överenskommelser och visioner är viktiga, men arbetet för att uppnå dem utförs natio24 JOHAN KUYLENSTIERNA Johan Kuylenstierna är vice ordförande i Klimatpolitiska rådet och adjungerad professor vid Stockholms universitet. Han var fram till januari i år vd för Stockholm Environment Institute. Han har tidigare även arbetat inom flera FN-organ. Kuylenstierna skriver om det stora arbetet med att ställa om ekonomin så att den blir resurseffektiv och klimatsmart. Lagstiftning är ett nyckelområde i skapandet av en hållbar utveckling. Kuylenstierna konstaterar att jurister och advokater som brinner för att arbeta med omställning och hållbar utveckling kommer att behövas mer än någonsin. nellt och lokalt. Några år senare kom flera konventioner på plats, där klimatkonventionen kanske är den mest välkända. Insikten ökade för betydelsen av att integrera miljö- och utvecklingsfrågor om långsiktiga lösningar ska kunna uppnås. År 2009 kom ett bakslag vid klimattoppmötet i Köpenhamn. Målet var att få på plats ett nytt avtal för att begränsa utsläppen av växthusgaser som skulle ersätta Kyotoprotokollet. Den politiska situation som hade varit rådande sedan Stockholmsmötet 1972 hade förändrats i grunden och därmed även förutsättningarna för att nå ett nytt avtal. Förenklat hade världen tidigare varit uppdelad i rika och fattiga länder, där ansvarsfördelningen såg ut därefter. Dessutom hade fokus nästan uteslutande legat på statens roll; det var regeringar som fattade beslut och som skulle driva igenom åtgärder. Men misslyckandet i Köpenhamn har vänts till något positivt, menar jag, eftersom det tvingade fram nytänkande inom det internationella miljö- och utvecklingssamarbetet. ADVOKATEN NR 5 • 2018 FOTO: THORLEIF ROBERTSSON