Advokaten 1
GENERALSEKRETERAREN HAR ORDET hotas linjer finnas
när det gäller att kortsiktigt behålla eller erövra den politiska makten. Det vore mer ändamålsenligt om dagens politiker koncentrerade sig på att värna den demokratiska rätts- och välfärdsstaten. Ett sådant behov finns. Detta sagt skulle man samtidigt önska att människor i högre grad efterfrågade besked om de värderingar som ligger till grund för de inte sällan ogenomtänkta och allt mer populistiska och repressiva förslag som inför höstens val, med smärtsam intensitet, presenteras oss väljare. Avgörande för om demokratin ska överleva också denna gång, synes enligt Runciman vara förmågan att skapa tillit hos den breda befolkningen och att kunna ingjuta hopp om framtiden. Det är bara det, att så länge en stor del av befolkningen finner tilltro till järnrörsmän och andra antiintellektuella krafter, är frågan hur detta förtroende kan vinnas med bibehållande av demokratiska värderingar. det är inte alldeles lätt att följa med i de politiska tankegångarna. Något konsistent förhållningssätt synes inte föreligga hos flertalet svenska politiska partier i centrala rättspolitiska frågor. Detta inger starka betänkligheter. Socialdemokraterna saknade långt in på 2000-talet något rättspolitiskt program överhuvudtaget. Ett sådant förhållningssätt erbjuder oanade möjligheter till åsiktsbyte. Det är i och för sig inget nytt att politiska partier byter åsikter. Det har hänt många gånger, inte minst på det rättspolitiska planet, särskilt inom socialdemokratin och inom moderaterna, där de övergripande likheterna för övrigt är många. Båda partierna betonar kollektiva intressen framför individens. Socialdemokraterna talar av tradition huvudsakligen om välfärdsstaten, ADVOKATEN NR 5 • 2018 medan Moderaterna adresserat rättsstaten. Det främsta gemensamma draget från rättspolitiska utgångspunkter är dock principlösheten och pragmatismen. En möjlig förklaring till detta gemensamma förhållningssätt är att de som statsbärande partier nödgas vara mer pragmatiska än de partier som inte har haft detta ansvar. Den som förgäves försöker identifiera något slags bakomliggande ideologi att ta fasta på, får leta. Den kommande valrörelsen borde vara en påminnelse om behovet av att värna vår demokrati och dess ideologiska grundvalar. Utmaningarna är många och stora. Om detta vittnar diskussionen om förbud mot tiggeri, om nedmonteringen av asylrätten, om böneutrop, om straffskärpningar, om terrorlagstiftning, bara för att ta några exempel. I en tid där misstro och desinformation utvecklas, samtidigt som väljarna blir alltmer desillusionerade och populistiska politiker intar scenen, är risken stor att den demokratiska grundval som vi tar för given en dag förändras och då till det sämre. Normaliseringen av antidemokratiska krafter går emellertid långsamt. Demokratin dör enligt Runciman inte genom kaotiska händelser. Den dör tyst och oväntat. Det är lätt att ta till sig Runcimans oro. Han har onekligen många poänger. Att lösa nya problem med gamla tekniker är inte någon framgångssaga. Men, trots allt, som Tocqueville ungefärligt uttryckte det: En demokrati startar fler eldsvådor, men den släcker också fler. Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 7