Advokaten 1
Fokus Hatbrott met uppstår när regeln ska tillämp
as. För hur bevisar man egentligen ett motiv? ett Motdrag soM inte kostade Hatbrott började först uppmärksammas i Sverige, och många andra länder, under det tidiga 1990-talet. Eva Tiby, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, var en av de första i Sverige som forskade på ämnet. Hennes avhandling om homosexuella mäns och kvinnors utsatthet för brott kom ut 1999. Enligt Eva Tiby drevs diskussionen om hatbrott i stor utsträckning av eldsjälar för homosexuellas och andra minoriteters rättigheter, men bakom diskussionen låg också vit makt-rörelsens framväxt. – I arkiven finns det många skrifter från början av 1990-talet, bland annat om hur man skulle förfölja homosexuella. De krävde naturligtvis ett motdrag. Motdraget blev att föreslå den så kallade straffskärpningslagstiftningen, som ju inte kostar så mycket, säger Eva Tiby. Brotten hets mot folkgrupp ”I arkiven finns det många skrifter från början av 1990-talet, bland annat och olaga diskriminering fanns redan i brottsbalken. För att komma åt och bekämpa övriga hatbrott föreslog en statlig utredning i början av 1990-talet dels en straffskärpningsregel, dels ett förbud mot organiserad rasism och stöd till sådan. Det föreslagna förbudet mot rasistiska organisationer fick om hur man skulle förfölja homosexuella. De krävde naturligtvis ett motdrag. Motdraget blev att föreslå den så kallade straffskärpningslagstiftningen, som ju inte kostar så mycket” Eva Tiby hård kritik av många remissinstanser, som ansåg att det närmade sig kriminalisering av åsikter. Också straffskärpningsregeln mötte visst motstånd, bland annat från Advokatsamfundet, Riksåklagaren och Säkerhetspolisen. Enligt kritikerna fanns redan möjligheten att ta hänsyn till rasism och andra hatmotiv i brottsbalken. Det sågs också som problematiskt att peka ut vissa grupper som skyddsbehövande framför andra. » läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter. Olaga diskriminering finns också i brottsbalkens 16 kap. 9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i Advokaten Nr 7 • 2011 sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år. Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag. För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom eller henne tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra. Om någon som avses i första–tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av hans eller hennes sexuella läggning, döms likaledes för olaga diskriminering. Lag (2008:569). 27