Advokaten 1
Fokus Hatbrott ”Även om det skrikits ’bögjävel’ k
an polisen tveka om det verkligen var ett hatbrott Då kanske man gör bedömningen att det var Den borgerliga regeringen valde ändå att gå vidare med Eva Tiby. förslaget, och straffskärpningsregeln lades till i brottsbalken 1994. Skälet var bland annat att regeringen ville få domstolarna att redovisa tydligare när man tagit hänsyn till försvårande omständigheter. Men framför allt handlade lagen om en tydlig markering mot rasism. I propositionen skrev regeringen bland annat att det är ”angeläget att varje faktisk ytt - ring av rasism bekämpas med kraft, inte bara som en reaktion på den enskilda händelsen, utan också för att visa att sådana tendenser över huvud taget är oacceptabla i ett demokratiskt samhälle”. Mycket väsen Att lagar kommer till som markeringar och för att bilda opinion är inte ovanligt. Ett exempel är förbudet mot barnaga från 1980, en lag vars efterföljd naturligtvis är omöjlig att övervaka, men som ändå sägs ha medverkat till att förändra synen på våld mot barn. Så hur blev det med markeringen mot hatbrott? En beskrivning kan vara ”mycket väsen för ingenting”, enligt Eva Tiby, som syftar på den uppblåsta mediebilden av hatbrott. – Som kriminolog är det oerhört lätt att få plats i medierna med detta, för att det är våld, hatmotiv och ofta homosexualitet. Det finns en bild av hatbrott, som journalister, forskare och aktivister samarbetar om, hävdar Tiby. Mediebilden tenderar att bli uppblåst när det inträffar spektakulära dåd, som mordet på den homosexuella hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås 1995. Samtidigt är den skev på en rad punkter. – Det finns forskning som visar att mediernas täckning av hatbrotten i statistiken Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerar varje år statistik över antalet anmälda hatbrott i Sverige. Eftersom hatbrott inte är en egen kategori i brottsbalken, och inte har någon egen brottskod i polisens system, bygger statistiken delvis på sökningar i fritextfältet i polisens anmälningssystem. Brå söker då efter vissa, vanligt förekommande ord, i samtliga anmälningar av ett antal vanliga brott. Till dessa siffror adderas antalet anmälningar för hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Utredaren går slutligen igenom samtliga anmälningar som av polisen markerats som möjliga hatbrott, och lägger till dem som bedöms som hatbrott. Under 2010 identifierade Brå hatbrottsmotiv i knappt 5 140 brottsanmälningar. Siffran innebär en minskning med ungefär 660 anmälningar sedan 2009. Vanligast är det med främlingsfientliga eller rasistiska motiv när ett hatbrott begås. Strukturen på anmälningarna är i stort sett densamma som året innan. hatbrott 2010 l 5 140 hatbrott anmäldes. l 3 800 av dessa, 74 procent, hade främlingsfientliga/rasistiska motiv. l 770, 15 procent, hade homo-, bi- och heterofobiska motiv, en minskning jämfört med året innan. l 550, 11 procent, hade antireligiösa motiv. Därav var ungefär hälften islamofobiska, en ökning sedan 2009. l 31 hade transfobiska motiv. l 1 650 personer var under 2010 misstänkta för hatbrott. l 78 procent av de misstänkta gärningspersonerna var män. l Personuppklaringen i hatbrott (anmälningar som leder till att någon lagförs) var 8 procent. hatbrott i Sverige till 80 procent handlar om brott mot HBTpersoner, och till 20 procent om främlingsfientlighet. Förhållandena i verkligheten är tvärtom, säger Eva Tiby, och lutar sig mot Brå:s statistik (se faktaruta). Samtidigt är hon noga med att påpeka att det begås många brott med hatmotiv, och att de ofta är förfärliga för dem som drabbas. De flesta anmälda hatbrotten handlar dock inte om våld. Betydligt vanligare är det med förolämpningar, ofredanden och hot, ibland öga mot öga, ibland via telefon eller på internet. Det är lågintensiva vardagstrakasserier, som ofta kommer från människor i grannskapet, på samma skola eller på arbetsplatsen. – Det är sällan främlingen som är faran, utan det är grannen som pucklar på muslimerna i lägenheten intill, eller familjemedlemmar som ger sig på homosexuella barn eller syskon. Det betyder att det är svårt att måla upp den stora, dramatiska, blodstänkande bilden. Men det gör rubriksättarna, och vi protesterar inte, konstaterar Tiby. Att antalet hatbrott faktiskt minskat, så som Brå:s statistik antyder, är inte alls omöjligt, anser Eva Tiby. Flera undersökningar visar ju att svenskarna blir allt mer toleranta mot personer som uppfattas som avvikande. Ändå finns det orosmoment. Inte minst att så många unga personer säger sig vara utsatta för kränkningar i olika former, i skolan och på nätet, påpekar Eva Tiby. viLL ha fLer anMäLningar Marcus Sverdén, chef för Stockholmspolisens hatbrottsgrupp, är övertygad om att det begås mer hatbrott än vad som anmäls. Därför har hans grupp ett i polissammanhang ganska ovanligt mål. – Vi vill öka antalet anmälningar. Det är det mål vi har, att fler ska vända sig till oss för att få hjälp och att vi ska minska skillnaden mellan upplevda och anmälda brott, förklarar han. Sverdén lutar sig bland annat mot Brå:s årliga nationella trygghetsundersökning. I den senaste undersökningen uppgav 1,5 procent av de tillfrågade, motsvarande 111 000 personer i befolkningen, nämligen att de utsatts för främlingsfientliga hatbrott. 0,3 procent av de tillfrågade i samma undersökning rapporterade att de utsatts för hatbrott med homofobiska motiv. – Jag tror att typbrottet hatbrott är vardagsrasism och vardagsdiskriminering som inte kommer till vår kännedom. Du blir utsatt på arbetsplatsen, på skolgården eller av grannarna. Det blir en slags normaliseringsprocess och man kan uppleva att detta kanske är saker man får tåla. Då anmäler man inte, förklarar han den stora skillnaden mellan upplevda och anmälda brott. En viktig uppgift för Hatbrottsgruppen är därför att nå ut till grupper och personer som kan tänkas vara utsatta för hatbrott, och informera. Polisen har ett gott samarbete och täta kontakter med bland annat RFSL, Riksförbundet för homo28 Advokaten Nr 7 • 2011