Advokaten 1
Fokus Hatbrott ”alla aktörer behöver hjälpas åt f
ör att komma åt de här brotten, även om det är Men det ger ju en möjlighet till straffskärpning om homofobiska hatbrott har Eva Tiby bland annat funnit att polisen tycks göra en ganska vid tolkning av vad som är hatbrott, medan åklagare och domare har en snävare tolkning. Men också de utsatta individerna deltar i konstruerandet Marcus Sverdén. av brottet. Eva Tiby ger ett exempel. I hennes första studie om homofoba hatbrott från 1999 rapporterade ungefär 25 procent av informanterna att de utsatts för brott. I nästa studie, sju år senare, var motsvarande siffra 50 procent. De nya offren visade sig i mycket stor utsträckning vara kvinnor. Eva Tiby har mycket svårt att tro att skillnaden berodde på en ökning av våld och trakasserier. – I stället har konstruktionen vidgats, så att även det som sker på jobbet och det kvinnor utsätts för, ses som hatbrott. För att jag forskar om hatbrott och medierna skriver om det. Det betyder inte att man hittar på handlingen. Den finns där och fanns där också tidigare. Det är vad man kallar det som förändras, förklarar Tiby. Också från myndigheternas och rättstillämparnas sida har målgruppen för lagen utvidgats efterhand, så att allt fler nu anses kunna utsättas för hatbrott, förklarar Eva Tiby. – Om man går tillbaka till intentionerna med lagstiftningen från 1994 så var tanken att skydda de klassiska utsatta grupperna, som judar, invandrare och sexuella minoriteter. Problemet uppstår eftersom lagstiftningen som den är utformad kan tillämpas även om jag säger ”otäcka heterofil!”. Då har man släppt utgångspunkten. Vad leder det till? frågar sig Eva Tiby. Den utvidgade synen på vem som kan drabbas har slagit igenom i Brå:s statistik, som sedan år 2008 också inkluderar brott som begås av personer ur minoritetsgrupper mot någon ur majoritetssamhället. försvararen Svår balansgång mellan skydd och Lagen om hets mot folkgrupp lämnar allt för stort tolkningsutrymme åt domstolarna och tillämpas dessutom olika. Det anser advokat Percy Bratt, som försvarade pingstpastorn Åke Green och hans uppmärksammade predikan om homosexualitet. S ällan har principerna om skyddet för utsatta grupper mot yttrandefrihet och religionsfrihet ställts så tydligt emot varandra som i Åke Green-målet. Just därför var det ett både viktigt och intressant mål, påpekar advokat Percy Bratt. Han försvarade den frispråkige pingstpastorn, som till slut friades i HD med hänvisning till Europakonventionen. – Vi hävdade att i ett öppet, demokratiskt samhälle måste religiösa uppfattningar få brytas mot andra. Om lagstiftaren ska se till att inga människor kränks blir utrymmet för ett fritt samtal mycket snävt, säger han. Hans försvarslinje var att fällande dom stred mot Europakonventionens och regeringsformens rätt till religionsfrihet fakta Åke green-MÅLet Den 20 juli 2003 höll pastorn Åke Green en predikan i Borgholm på Öland på temat Man och kvinna – Guds skapelseordning. Predikan behandlade det Green kallade sexuella abnormiteter, framför allt i form av utlevd homosexualitet, som i Greens bi32 beltolkning är en svår synd. Mest uppmärksammat blev uttalandet om dessa ”abnormiteter” som en ”cancersvulst på samhällskroppen”. Åke Green polisanmäldes av RFSL:s lokalordförande i Kalmar. I juni 2004 dömdes Green av Kalmar tingsrätt till en månads fängelse för hets mot folkgrupp. Domen överklagades och Åke Green friades i februari av Göta hovrätt. Även hovrättens dom överklagades dock. I november 2005 kom Högsta domstolens avAdvokaten Nr 7 • 2011 och yttrandefrihet. Percy Bratt argumenterade också för en konventionskonform tolkning av brottsrekvisitet ”visa missaktning”, som ger ett ganska stort tolkningsutrymme. Åke Green uppmanade ju människor att sluta begå vad som enligt hans religiösa uppfattning är en synd. Det är inte uttryck för missaktning mot en grupp, och inte vad man brukar kalla hate speech, menar Percy Bratt. Avvägningen mellan rättigheter och brottet hets mot folkgrupp är inte lätt. Det fanns inte heller några direkt likartade fall för HD att luta sig mot. I stället tvingades domstolen till en djupgående analys av Europakonventionens principer. – Lagstiftaren har lämnat till rättstillämpningen att göra avvägningen mellan yttrendefrihet och hets mot folkgrupp. Det