STT 1
14 STT Vecka 6 onsdag 6 februari 2019 Fyra unga s
kribenter vinnare i skrivartävling TRANEMO I ett samarbete mellan Tranängskolan och STT fick eleverna under hösten delta i en skrivartävling. De fyra elever som vann var Alma Larsson, Tim Kindlund, Linn Olausson och Shabana Yosoufi. Här är deras ord om vinsten samt deras vinnande texter. T ranängskolans skrivartävling har endast två år på nacken. Det är svensklärarna på skolan med ansvarige Maria Ställvik i spetsen som för två år sedan tog initiativ till tävlingen. Alla elever på skolan deltar. De har skrivit i olika genrer årskursvis, novell, reportage och krönika. Ett vinnande bidrag i varje klass röstades fram och en jury bestående av lärare tog fram en vinnare i varje årskurs. Nytt för i år är också ett pris som kallas för lärarnas pris och som lärarna själva valt ut. Vinnarna presenterades i aulan på skolans julavslutning i december. Ingen av eleverna som vann var förberedda på vinsten. – Jag tycker att det känns konstigt att jag vann för jag själv tycker inte att min text är så bra egentligen, säger Tim Kindund som går i åttan och har skrivit genren reportage. Linn Olausson i nian har författat en krönika. – Jag tycker nog inte att min text var en vinnande text heller. Kanske att alla våra texter hade ett viktigt budskap och det var därför vi vann, funderar hon. Årets tema för alla texter var hjältar. – Jag började fundera på vem som egentligen är min hjälte. Jag har aldrig tänkt så förut, säger Shabana Yousufi. Hon går i årskurs nio och har fått årets nya pris, lärarnas pris. – Johanna som jag skrev om ser jag som en hjälte för att hon förmedlar ett bra budskap och sprider positivitet som smittar av sig, säger Linn. – Min hjälte är min pappa som är brandman. Kanske valde jag att skriva om honom delvis också för att jag behövde komma på något ämne snabbt, säger Tim. – Jag skrev om en påhittad hjälte, Kims mamma i texten. Den handlar om att livet inte är rättvist men att man måste vara stark ändå, säger Alma Larsson som går i sjuan och har skrivit i genren novell. Att det var en tävling ser de fyra vinnarna mer som något roligt än krävande. Även om de tror att det finns andra på skolan som både är positivt och negativt inställda till just De fyra vinnarna fick ta emot varsitt diplom under julavslutningen i december samt 1 000 kronor till klasskassan. Texterna har haft som tema att de ska handla om hjältar. Från vänster nedre raden Tim Kindlund, Alma Larsson, Shabana Yousufi och övre raden Linn Olausson. Shabana Yousufi som fick lärarnas pris slipper dela sin vinstsumma med klassen och får behålla allt själv. FOTO: YLVA HIDENG tävlingsmomentet. – För mig blir det som en morot. Det svåraste var nog att få ett ämne att hålla sig till och dessutom skriva det inom ramen för vad en krönika är, säger Linn. – Det var kul men jag var också nervös för att få det rätt språkligt, jag har bara varit i Sverige i tre år, säger Shabana. Har vi fyra blivande skribenter från Tranäng tror ni? – Man ska aldrig utesluta något men det finns inga sådana planer än. Men jag gillar språk, även svenska, säger Alma. – Att skriva är roligt men mitt favoritämne är historia, säger Tim. – Det är inte så att jag inte gillar svenska men det är absolut inte mitt favoritämne, säger Linn. – Det blir svårt för mig som bara bott här i tre år men jag försöker anpassa mig till det nya språket, säger Shabana. YLVA HIDENG LÄRARPRISET Mina eviga hjältar Var hittar man hjältar? Ibland finns de långt borta, kanske på film och tv. Ibland läser man om dem i böcker och tidningar. Men det händer också att de finns mycket närmare än man tror. Jag minns när vi flydde från Kabul och var på väg mot ett säkrare liv. Mitt i natten lämnade vi Kabul för sista gången och åkte till Pakistan. Som en 12REPORTAGE En brand kan uppstå när som helst. Hjältar föds ur elden Det är en mörk och blåsig söndagskväll. Det är just nu inga bränder i närheten men det kan hända när som helst. Det är därför vi har brandmän. Det finns både unga och gamla brandmän och dom som försöker bli brandmän och det blir mer och mer brandmän. Månen lyser ute i natten och man kan höra hur vinden susar inifrån. I TV-rummet så är det tyst, TV är inte på. Det ligger en ny värmd panpizza på TV-bordet och hela TVrummet luktar pizza. Det ligger några leksaker på golvet. På andra sidan sitter Pappa som är en brandman. Han är deltidsbrandman vilket betyder att hans extrajobb är att vara brandman. Om han jobbar och är inte ute på larm så hittar du han på Svedbergs. Pappa är inte ensam , det finns 4 000 heltidsbrandmän och 11 500 deltids och dom blir fler. Det kan bero på att vi blir fler i Sverige eller för att det blir mer bränder. Pappa tycker att det är bra att det blir mer brandmän för då dör mindre i bränder. Sverige har en bra brandkår men för vartenda år känns det som att det blir mer bränder. Dom senaste åren har det varit mer och mer skogsbränder. Det är just nu så illa att runt 100 personer dör varje år i bränder. Många av dom bränderna startas av tekniska fel eller av slarv som att lämna ett ljus tänt. Men brandmän släcker inte bara eld, dom hjälper till i nästan alla olyckor som händer som till exempel bilolyckor. Pappa tycker att det är roligt att vara brandman men att det är roligast att vara hemma. – Jag blev brandman för att tjäna lite extra pengar säger pappa. Sen efter några sekunder så sätter pappa på tv:n och börjar äta och jag går in till mitt rum och skriver färdigt mitt reportage. TIM KINDLUND Årskurs 8 Tranängskolan FOTO: BILDBANK årig tjej visste jag inte att vi skulle aldrig kunna träffa våra nära och kära igen. Jag trodde att det var en vanlig resa som bara var i några dagar, jag visste inte att resan skulle förändra mitt liv och jag visste heller inte att jag skulle hitta mina livs hjältar under resan. Under Eid al adha (en av våra största högtider) var vi i Pakistan och vi kunde tyvärr inte fira den. Jag grät och tänkte sorgset på de dagarna vi firade Eid al adha och med glädje målade våra händer och klädde på oss de bästa kläder vi hade. Dag och natt var vi i bilen och försökte att komma långt ifrån där vi bodde. Efter en vecka nådde vi Iran. Pärs efter pärs följde oss i Iran. Det tog ytterligare en vecka tills vi var framme vid gränsen mellan Iran och Turkiet. För att komma in i Turkiet var vi tvungna att passera många berg som det tog ett dygn att passera. Ett av mina äventyr började, för första gången i livet gick jag över ett berg, ett stort, högt, långt och farligt berg var det. Det var tungt och jobbigt att gå över berget. En del vägrade att gå, och för att slippa besväret så de åkte tillbaka. Tänk hur svårt det var, svårt att tänka ens? Men min mamma gjorde inte det trots att det var ännu jobbigare och värre situation för oss. Hon tänkte på oss förstås. Hon tänkte om vi skulle åka tillbaka skulle vi slippa besväret men inte ha någon framtid och kanske dö. Så hon accepterade den farofyllda resan för barnens skull. När vi äntligen kom till Sverige så hamnade vi efter fem dagar i en liten ort med människor med stora hjärtan. Vi fick bättre, säkrare och tryggare liv. Ändå var vi inte säkra om vi skulle få stanna här eller inte, men när jag tänkte på mammas mod och styrka, och hur hon lyckades rädda våra liv så trodde jag att vi skulle få stanna här, och dessutom att Migrationsverket skulle uppskatta vad hon gjorde. Min barnsliga fantasi blev tyvärr inte verklighet. Istället fick vi vårt första avslag 8:de mars 2017 på den Internationella kvinnodagen. Det var en stor besvikelse. Istället för att hon skulle hyllas fick hon ett slag i ansiktet. Ett slag till nu i november, Dag och natt satt familjen i bilen. FOTO: BILDBANK kanske kommer den tredje med. Jag bryr mig inte längre...kanske för att mitt hjärta omvandlades till en isbit. Jag undrar om det verkligen var det vi kom för? Självklart inte. Men, oavsett vad som hände under och efter resan är jag glad. Glad att åtminstone ha hittat mina hjältar och förstått att mamma och pappa kan göra vad som helst för barnen, till och med rädda deras liv. Därför tycker jag mina föräldrar är mina hjältar för att de räddade mitt liv. Två hjältar som riskerade sina liv för att rädda mitt liv. Oavsett vad som kommer att hända är de två oförglömliga personer i mitt liv. Två hjältar i mitt liv och kommer att vara det för alltid. SHABANA YOUSUFI Årskurs 9 Tranängskolan ylva@stthuset.com