Advokaten 1
GENERALSEKRETERAREN HAR ORDET Att vara advokat är
ett som generalsekreterare brukar jag inte sällan motta reaktioner och synpunkter från ledamöterna. Dessa är i allmänhet mycket kloka och välkomna. Vissa synpunkter är kanske mindre genomtänkta. Men, även sådana kan vara värdefulla. De säger något om problemen med att nå ut med information och kunskap till en heterogen advokatkår. I varje nummer av denna tidskrift behandlas olika aktuella yrkesfrågor i vid bemärkelse. Så också i nyhetsbrevet, liksom på hemsidan, där nyheter och avgivna remissyttranden dagligen publiceras. Om man följer dessa informationskanaler får man en god inblick i vad Advokatsamfundet och dess olika organ och företrädare gör, vilka frågor som är aktuella och vilka specifika åtgärder som vidtas. Och jag kan försäkra att Advokatsamfundet uträttar väldigt mycket. Advokatsamfundets deltagande i lagstiftningsarbetet är i mycket hög utsträckning beroende av ledamöternas insatser. Dessa insatser förutan skulle vi inte kunna avge ett så stort antal remissyttranden eller delta som experter i så många utredningar. Den disciplinära verksamheten skulle heller inte kunna fungera utan de gigantiska insatser som disciplinnämndens ledamöter bidrar med. Även uppdraget som styrelseledamot innebär krav på betydande ansvar och engagemang. Jag skulle dock innerligt önska att fler ledamöter engagerade sig och tog ansvar för utvecklingen av yrket, utanför den dagliga verksamheten. engagemanget för vår gemensamma organisation och dess aktiviteter tar sig olika uttryck. Av utvärderingarna efter Advokatdagarna, Rakelkonferenser, advokatexamenskurser med flera slås man av hur vissa kolleger stundom kan lägga ned så förvånansvärt stor energi på att kritisera allt från valen av maträtter, talare och deras kön till min klädsel. Vissa upprörs till exempel över att Grand Hôtel när de ska servera sexhundra lunchgäster under en timme, två år i rad på Advokatdagarna har serverat 6 sin utmärkta signaturrätt, wallenbergare. Andra är allmänt irriterade över att numerären kvinnor som föreläser i förhållande till antalet män inte är identiskt. Vissa tycker att musiken är för hög. Några är inte nöjda med att det serveras vin på middagen och så vidare. Någon ogillar att jag och en annan föreläsare som är kvinna har varit ”kostymklädda”, ”anorektiska” och ”ansiktslyfta” med mera. Kritik har även framförts över att generalsekreteraren vid den traditionella middagen i samband med Advokatdagarna vid sitt bord placerat inbjudna gäster som justitieministern och domare från de högsta domstolarna i stället för bara advokater. Knappologiska synpunkter får man leva med, även om det stundom kräver ett inte obetydligt mått av överseende, tålamod och humor i kombination. Påståenden från ledamöter att Advokatsamfundet inte tillräckligt skulle engagera sig i för kåren angelägna yrkesfrågor som timkostnadsnormen, rättshjälpen och jämställdhetsfrågor har jag betydligt svårare att överse med. Bortsett från att även detta givetvis är fel i sak och att det är ett uttryck för att vi inte lyckats förmedla vad vi gör. Men det avslöjar också ett bristande engagemang i och förståelse för Advokatsamfundets arbete. Jag delar den frustration som många känner över att taket för rättshjälpen inte har höjts på tjugo år. Det är något som vi har påtalat ett oräkneligt antal gånger. Det innebär ju att det endast är de bemedlade som har en reell möjlighet att få sin sak prövad. Underlåtenheten att höja taket har uppenbarligen medvetet hållits tillbaka av statsmakterna med utebliven access to justice för stora delar av det svenska samhället och särskilt för de mest behövande, som följd. Jag delar också den djupa frustration som många humanjurister, framför allt i Stockholm, känner över timkostnadsnormens utformning och utveckling. Advokatsamfundet har aktivt drivit dessa båda frågor de senaste tjugo åren och för övrigt långt dessförinnan. När frågan om ersättningen till rättsliga biträden liksom höjning av gränserna för rättshjälpen senast utreddes år 2014 var Advokatsamfundets chefsjurist expert i den så kallade Biträdeskostnadsutredningen. Enligt direktiven 2013:12 skulle utredningen bland annat se över om tillgången till offentliga försvarare och målsägandebiträden skulle begränsas. Utredaren, den förre lagmannen i Norrtälje tingsrätt K-G Ekeberg, var under utredningens gång synnerligen angelägen att ta del av advokaternas erfarenheter och synpunkter. Utöver samfundets expert i utredningen besökte han i detta syfte avdelningarna, däribland Stockholmsavdelningen, som sysselsätter hälften av Advokatsamfundets ledamöter. Inför årsmötet skickades ett antal centrala frågor ut angående orsakerna till kostnadsökningarna för rättsliga ADVOKATEN NR 4 • 2019