Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK » SOM JAG LÄSER DIREKTIVETS FELB
ESTÄMMELSER KOMMER MÖJLIGHETEN TILL FRISKRIVNINGAR EMELLERTID ATT BEGRÄNSAS, MOT BAKGRUND AV ATT DE OBJEKTIVA KRAVEN TILLLÄMPAS VID SIDAN AV DE SUBJEKTIVA FÖRUTSÄTTNINGARNA. att medlemsstaterna inte har rätt att föreskriva bestämmelser som avviker från direktivet (se artikel 4 i direktivet). FEL I DIGITALT INNEHÅLL Det kan noteras att konstruktionen av felbegreppet i direktivet om digitalt innehåll skiljer sig något från hur motsvarande ansvar har konstruerats i konsumentköplagen. Enligt artikel 7 i direktivet ska bedömningen av om fel föreligger främst göras på subjektiv grund. Avtalsenligheten bestäms utifrån om innehållets eller tjänstens egenskaper stämmer överens med de krav som parterna kommit överens om i avtalet. Detta avgörs med ledning av den beskrivning, kvantitet (till exempel i antalet musikfiler som kan nås), kvalitet (till exempel bildupplösning), språk och version som överenskommits i avtalet. Dessutom ska beaktas beskrivningar till exempel i fråga om säkerhet, funktionalitet, kompatibilitet med mera. Utöver de subjektiva kraven ska det i felbedömningen också tas hänsyn till objektiva krav, bland annat det ändamål för vilket innehåll av samma typ normalt skulle användas samt att innehållet eller tjänsten bör ha de kvaliteter och egenskaper som är normala för det aktuella slaget och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med tanke på innehållets eller tjänstens karaktär. Den objektiva felgrunden slås fast i artikel 8 i direktivet. Innehållsmässigt liknar direktivets felbegrepp det som slås fast i 16 § konsumentköplagen. Skillnaden mot konsumentköplagen är emellertid att direktivets objektiva grund tillämpas parallellt med den subjektiva. I 16 § konsumentköplagen är den objektiva felbestämmelsen istället kvalificerad på det sätt att 66 den gäller ”om inte annat följer av avtalet”, dock att det i 16 § tredje stycket 3 finns en uppsamlingsregel om att fel föreligger om varan i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Det är däremot möjligt att sänka köparens förväntningar genom att uttryckligen ange i avtalet vilka egenskaper produkten har. Som jag läser direktivets felbestämmelser kommer möjligheten till friskrivningar emellertid att begränsas, mot bakgrund av att de objektiva kraven tillämpas vid sidan av de subjektiva förutsättningarna (se skäl 45 till direktivet om digitalt innehåll). En följd av direktivets felbestämmelse – med ett objektivt krav om att innehållet eller tjänsten bör ha de kvaliteter och egenskaper som är normala för det aktuella slaget – är alltså att det inte går att i avtalsvillkoren föra in mycket låga krav eller friskrivningar om vad konsumenten har rätt att förvänta sig. I artikel 8.5 finns emellertid en ventil, varigenom säljaren eller tjänsteleverantören har möjlighet att särskilt informera om att en viss egenskap i det digitala innehållet eller den digitala tjänsten avviker från de objektiva krav som konsumenten har fog för att förutsätta. Det krävs då att konsumenten uttryckligen och separat har godtagit avvikelsen vid avtalets ingående. I skäl 49 exemplifieras detta med att konsumenten erbjuds möjligheten att kryssa i en ruta eller trycka på en knapp som aktiverar en liknande funktion. Det räcker inte att informationen allmänt lämnas i användarvillkoren. Direktivets felregler påminner om felansvaret enligt 9 § konsumenttjänstlagen. Enligt denna bestämmelse anses det föreligga fel i tjänst om resultatet avviker från vad konsumenten har rätt att kräva – ett slags normal standard utifrån vad som anses fackmässigt – eller vad som därutöver får anses avtalat. Konsumentens befogade förväntningar är således alltid att tjänsten ska utföras fackmässigt, även om det finns utrymme för att avtala om en lägre standard som inte når upp till fackmässig standard så länge detta är tillräckligt tydligt uttryckt i avtalet (se vidare Svante O. Johansson, Konsumenttjänstlagen. En kommentar, Stockholm 2013, s. 207 ff. om gränserna för partsautonomin och det tvingande området för fackmässighet). Detta liknar den möjlighet enligt direktivet att explicit lyfta fram eventuella avvikelser från förväntad standard. FRISKRIVNINGAR En följd av direktivet om digitalt innehåll är att förekomsten och utformningen av ansvarsfriskrivningar i användarvillkoren kommer att påverkas. Sådana friskrivningar förekommer inte sällan vid licensiering av digitala tjänster, till exempel i skrivningar om att tjänsten tillhandahålls ”i befintligt skick” eller ”asis”. Skrivningar av detta slag syftar till att ange att tjänsten tillhandahålls med fullständig friskrivning från alla garantier om innehållets eller tjänstens kvalitet, tillgänglighet, lämplighet för ett visst syfte, eller ickeintrång i annans immaterialrätt. Om sådana friskrivningar ska inkluderas kommer tjänstetillhandahållarna fortsättningsvis att behöva lyfta fram denna information särskilt och ge konsumenten möjlighet att aktivt bekräfta att man tagit del av och godkänner just den informationen. Att allmänt klicka i en ruta om att hela användarvillkoren accepteras, utan att ansvarsfriskrivADVOKATEN NR 9 • 2019