Sommarguiden Helsingborg 1
relateras till restaurangbranschen. Då måste man
förstå att det används som ett verktyg att bevisa för folk att det är en farlig smitta och för att få folk att lyssna på deras restriktioner. Men det är inte ok att låta restaurangbranschen bära kostnaden för det. Kostnaden bärs av just nu 50 000 arbetslösa. Det kan man inte sitta och säga från regerings sida att är ok. Det är under all kritik att man inte har lyssnat på Visita och tusentals krögare. Det behöver inte bli dyrare för staten, kanske tvärtom. Många av dessa 50 000 kommer vara långtidsarbetslösa. Det är oerhört beklagligt och fruktansvärt hanterat. Jag känner djup sorg och besvikelse hur folkvalda representanter som ska skydda folk och företag agerat. Precis som i många andra branscher känns det naturligtvis som att de mindre aktörerna är de mest utsatta. Några större kedjor kan såklart överleva, men de mindre restaurangerna, vilket oftast innebär de mest gastronomiskt ambitiösa krögarna, vilket ju är precis de verksamheterna vi allra helst vill behålla för att ha en levande stad och restaurangkultur, är just de som inte kan överleva. Om vi fokuserar på just Malmö här, en mellanstor stad med hög nivå och höga restaurangambitioner, även om vaccineringen nu skulle ge oss lite normalitet tillbaka, vad tror du den här krisen kommer innebära specifikt för vår lokala restaurangkultur? – Sverige har spenderat tid och kapital på att bygga upp gastronomisk kunskap och för att främja svensk gastronomi. Matlandet Sverige blev ett koncept. Men nu när vi behöver hjälp som är anpassad till oss, då väljer man att titta bort. – Om jag tittar på Malmö idag, vi lider av den högsta ungdomsarbetslösheten i hela landet. Eftersom vi de senaste åren haft fokus på besöksnäringen med festivaler, kulturliv, restauranger, det var landets krogtätaste stad. Restauranglivet har varit ett av de viktigaste elementen för Malmö . Idag när vi har den ungdomsarbetslöshet vi har så vet vi att det är oerhört svårt för många unga när det inte finns arbetsplatser. När jag går i stan idag så ser jag restaurang efter restaurang, bar efter bar som är stängd på grund av Covid. Det var välmående företag. Vi hade ett krogimperium som stått där sedan jag var liten, som klappade igen. Savoy var min första praktikplats. I vår ”normala” värld innan krisen, hur såg du på Malmös restaurangscen? – Malmö började positionera sig som en gastronomiskt viktig plats, med koppling till Köpenhamn, och där den ena stjärnkrogen efter den andra började popppa upp. Säga vad man vill om stjärnkrogar men dessa krogar sätter också någon slags ambitionsnivå, visar stolthet. Nu kämpar alla för att överleva. Stödet som vi lovats, har de inte klarat att betala ut. Har man en tanke om att det är en oviktig bransch? Är det så man tänker? Mitt i problemen som kom förra året, har du personligen upplevt några oväntade ljuspunkter som krisen fört med sig? Och på tal om mat, vad är dina bestående matminnen från krisåret 2020? – Att branschen samlats, att vi förstått att vi ska samarbeta med varandra. Ge tips och så vidare. Finns en annan dialog i branschen. När gäller matminne så har jag ett väldigt extremt matminne från 2020 som var riktigt häftigt – Alkemisten i Köpenhamn. En väldigt galen upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. En av de maffigaste gastronomiska upplevelserna på mycket länge.