Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren ANNE RAMBERG Den obero
ende domaren den repubLikanske senatorn och advokaten Scott Brown profilerade sig under valkampanjen i Massachusetts, USA med tuffa ord om terrorism och säkerhet. I sitt segertal förklarade han att ”när det gäller terrorister ska våra skattepengar gå till vapen som stoppar dem, inte till advokater som försvarar dem”. Även om vi i Sverige har valt att krympa vårt försvar, har sedan lång tid och oberoende av politisk färg politikernas åtgärder inneburit att man i ökande omfattning valt att begränsa den enskildes rätt till advokat. Det sker främst genom kostnadsbesparingar på rättshjälpens område. Samtidigt har man tillfört vissa delar av rättsväsendet ansenliga anslagsökningar. Mot bakgrund av den omfattande och i vissa hänseenden uppenbart rättsosäkra och integritetskränkande lagstiftning som terroristbekämpningen på initiativ särskilt från USA föranlett, inger Browns uttalande stor olust. Denna olust förstärktes när två synnerligen intressanta och viktiga skrifter häromdagen hamnade på mitt skrivbord. Den ena var en skrift från Datainspektionen med titeln ”Integritetsåret 2009”. Den andra var en skrift med titeln ”Manifesto Criminal Policy” utgiven av The European Criminal Policy Initiative (ECPI). Den består av bidrag från 14 framstående akademiker från tio av EU:s medlemsstater, däribland den utomordentligt kloke straffrättsprofessorn från Uppsala, Petter Asp. Båda skrifterna berör lagstiftning och belyser företeelser som dessvärre bekräftar de farhågor som Advokatsamfundet tillsammans med några andra remissinstanser hyst inför den tilltagande övervakning och repression kombinerad med aningslöshet som kännetecknar såväl nationell som internationell lagstiftning efter den 11 september 2001. 4 Samma vecka som dessa två tankeväckande skrifter distribuerades hade jag nöjet att vara inbjuden till invigningen av den nyetablerade Försvarsunderrättelsedomstolen. Denna har tillkommit som en följd av debaclet med FRA-lagstiftningen. Det vällovliga syftet är att öka rättssäkerheten vid signalspaning. Att detta behövs är rätt uppenbart. Den förträfflige domstolschefen Runar Wiksten visade oss runt i den superhemliga ”specialdomstolen” med dess rösade förhandlingssal, där inte ens signalspaning ska kunna uppfånga vad som sägs. Där måste man vid inträde lämna ifrån sig mobiltelefonen. Försvarsministern sken på goda grunder som en sol och uttryckte stolthet och glädje över inrättandet av denna specialdomstol. I all välmening överräcktes gåvor från försvarsministern och självaste signalspaningsmyndigheten. Det är lyckosamt att den nye domstolschefen gjort sig känd för sin höga integritet. Jag är förvissad att han, liksom hans ersättare och kanslichef, kommer att utföra sitt uppdrag på ett oförvitligt sätt, trots välmenande ord på vägen, till dels sådana som den känslige kunde finna aningslösa. Några dagar tidigare invigde Kammarrätten sina nya mycket vackra lokaler i gamla Riksdagshuset på Riddarholmen. Såväl justitieministern som migrationsministern inledningstalade och önskade Kammarrätten lycka till, dock utan några synliga gåvor, vilket så här i efterhand kändes bra. Dessa utflykter på olika vernissager inom rättsväsendet leder mig till några tankar om domarens oberoende. en grundvaL i en demokratisk rättstat är att domaren vid fullgörandet av sina uppgifter skall iaktta oberoende gentemot staten och andra yttre påverkansfaktorer. För en doAdvokaten Nr 2 • 2010