Advokaten 1
Samfundet disCipLinÄrende beslut 2008 2 advokat h
ar förmedlat ett lån mellan parter och ställt advokatbyråns klientmedelskonto till förfogande för lånetransaktionen. Varning. bakgrund A, som tidigare var delägare i Advokatbyrån D, företräds i ärendet av Advokatfirman E AB, S-stad, med advokat B som huvudombud. A förmedlade eller, enligt anmälaren, upptog ett lån från X om en miljon kronor, som överfördes till Advokatbyrån D:s klientmedelskonto den 8 april 2002, och skulle enligt en utfästelse av låntagaren till X åter betalas följande dag med 1 150 000 kr. Någon återbetalning enligt utfästelsen skedde inte. anmÄLan Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 2 april 2007, avser att l A vid lånets upptagande förteg mycket graverande omständigheter och missledde X avsiktligt, bl a genom att försäkra att det var ett riskfritt lån och hänvisa till advokatbyråns goda anseende l i samband med att en förlikning träffats mellan A och X och ytterligare en långivare, Y, systematiskt ljugit, varför förlikningen ingicks på felaktiga grunder. X har vidare anfört bland annat följande. Han tog kontakt med A efter det att han genom en affärskontakt fått veta att denne sökte 1 miljon kronor för ett mycket kort engagemang med mycket god avkastning. A förklarade att en mycket stor affär befann sig i ett slutskede. Det saknades $ 322 000 till en premie i en kapitalförsäkring. A gav klart intrycket att det var med Advokatbyrån D som X hade att göra. Han nämnde namnet N-bolaget AB, som X uppfattade som deras klient. Det var aldrig tal om att detta fö retag eller någon annan än advokatbyrån var part i affären. I efterhand överlämna44 des en revers från N-bolaget AB, som var antedaterad, möjligen en förfalskning och/eller upprättad efter bolagets konkurs. – Då återbetalning inte skedde tog han kontakt med A, som satte honom i kontakt med en N. Efter hand framgick det att denne arbetade för att slutföra affären. Han hade upprepade kontakter med N, som uppenbarligen arbetade i daglig kontakt med A och för denne. N hade alltid en ny utveckling att berätta om och alltid en ny sista låsning, som skulle lösas upp inom några dagar. Bland annat den 21 september och den 8 oktober 2002 ställdes en snar lösning i utsikt. Därutöver var det vid ett otal tillfällen en fråga om timmar eller dygn innan betalning skulle ske. Det framställdes hela tiden som fel att inte vänta ännu en dag när nu allt skulle ordna sig. Under hösten 2002 fick han kontakt med Y, som var i samma situation som X. De hade sedan samarbetat och agerade gemensamt mot Advokatbyrån D och A. – A hade under lång tid medverkat i ett stort antal transaktioner, vars slutliga ändamål hade varit att finansiera en dömd ekonomisk brottsling vid namn Z. Vid ett sammanträffande med A framgick att Z var en av kontrahenterna i den ursprungliga bakomliggande affären och orsaken till att deras utländska partners inte betalade ut pengarna. A övertalade honom att delta i ett möte med finansiärer i den bakomliggande affären. Den 28 januari 2003 träffade han tillsammans med N och A några av de inblandade i den ursprungliga affären. Det bekräftades ytterligare att X inte hade något med det ursprungliga konsortiet att göra och att han inte längre kunde vänta på att Advokatbyrån D:s bakomliggande problem skulle lösa sig. Han vände sig därför till advokatbyrån och advokaten C handlade ärendet. C överlämnade vid ett sammanträffande den 18 februari en revers tecknad av N-bolaget AB den 9 april 2002. Y hade vid upprepade tillfällen efterlyst en revers från Advokatbyrån D. Om A hade ansett att Y:s eller X:s fordran var på N-bolaget AB och reversen existerat hade den överlämnats. Reversen hade tillkommit vid årsskiftet 2002/2003. Bolaget hade då gått i konkurs. – Advokatbyrån D hade den 3 mars 2003 bestritt X:s krav. advokatens yttrande A har i yttrande den 18 maj 2007 genom sitt ombud anfört i huvudsak följande. X:s anmärkningar hade sin bakgrund i ett ärende som slutligt hade förlikts mellan A, X och ytterligare en part. Ärendet hade aldrig prövats rättsligt. Förlikningens innehåll och den information som framkommit i samband med den skriftväxling som förevarit under förhandlingarna mellan parterna omfattades av sekretess. X:s anmälan framstod mot denna bakgrund som svårförståelig. X var uppenbarligen missnöjd med den förlikning som träff ats mellan parterna och ville nu – enligt anmälan – erhålla betalning av A. X gjorde även gällande att A skulle ha förfarit svikligt vid avtalets tillkomst. X hade härutöver – vid sidan av denna anmälan samt nämnda förlikningsavtal – fört fram skadeståndsanspråk mot A. A önskade framhålla följande. För att yttra sig i sak krävdes att A bröt mot sekretessen i förlikningsavtalet. Att bryta sekretessen i ett avtal till vilket A var part kunde inte anses vara i överensstämmelse med god ad vokatsed. Vidare omfattades en tredje avtalspart av sekretessen som kringgärdade av talet. A var med hänvisning till sekretessen således förhindrad att yttra sig vidare över vad X hade anfört. – För det fall X och den tredje avtalsparten medgav att sekretessen hävdes, förbehöll sig A rätten att återkomma i ärendet i syfte att utveckla grunder och omständigheter för att kunna bemöta X:s anmälan i sak. Skulle sekretessen inte hävas hemställde A att disciplinnämnden avskrev ärendet från vidare handläggning. genmÄLe frÅn anmÄLaren X har i genmäle anfört i huvudsak följande. Det var inte fråga om huruvida han var nöjd eller inte med förlikningen sådan den ingicks. Det hade sedermera fram kommit att A förfor svikligt såväl då lånet togs upp som då förliknings avtalet ingicks. Vid båda tillfällena hävdade han att han inte haft något engagemang i samma slags transaktioner före transaktionen med honom och Y. Detta var fel. Ekobrottsmyndigheten i R-stad hade en mycket omfattande utredning av vil ken klart framgick att A medverkat i stora transaktioner för samma ända mål. A hade nyligen stämts vid T-stad tingsrätt av en annan person för motsvarande transaktion vid samma tillfälle som lånen av X och Y upptogs. Självfallet var han villig att häva sekretessen. Den tredje parten, Y, var också villig att göra det. ytterLigare skriftvÄxLing Den fortsatta skriftväxlingen har i huvudsak gällt frågan om formerna för hävandet av sekretessen. Av skriftväxlingen framgår att X först sänt ett förslag till formulering, betecknat ”Ömsesidig friskrivning” till A:s ombud. Enligt X hade även ett undertecknat exemplar därefter sänts till Advokatfirman E. En kopia av ett undertecknat exemplar har ingivits till Advokatsamfundet. Av denna handling framgår också att förlikningsavtalet träffats den 11 november 2004. Hand lingen var utformad så att medgivandet från X och Y förut satte att A friskrev dem på samma sätt och undertecknade handlingen. A hade inte accepterat formuleringen och enligt honom ålåg det X att Advokaten Nr 2 • 2010