Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Lyssna på Polisens barnförhör av
två bröder, fem respektive sju år gamla, i Kevinfallet 1988 visar, enligt Sara Landström, att förhörsledarna använde en kombination av suggestiva och manipulativa metoder. Men även om barnförhören har utvecklats sedan dess så måste barnförhörsutbildningen bli betydligt mer omfattande för att Sverige ska leva upp till barnkonventionen, anser hon. S öndagen den 16 augusti 1998 hittades fyraåriga Kevin Hjalmarsson död vid Glafsfjorden i Dottevik strax utanför centrala Arvika. Polisen misstänker att han utsatts för ett brott och inleder en förundersökning om mord. Tre månader senare meddelar polisen att alla frågetecken kring Kevins död är utredda. Två bröder, fem respektive sju år gamla har erkänt att de dödade Kevin. Tisdagen den 11 april 2017 blir jag uppringd av en journalist på Dagens Nyheter som undrar om jag har möjlighet att granska barnförhör i en gammal mordutredning. Som forskare i rättspsykologi med särskilt intresse för barns vittnesmål är jag van vid denna typ av förfrågningar. Under årens lopp har jag granskat hundratals polisutredningar och rättsprocesser där barn varit iblandade. Samtliga har rört misstänkta brott mot barn, nio av tio har handlat om misstänkta sexuella övergrepp mot barn. Det som gör denna förfrågan speciell är att jag för första gången blir ombedd att granska förhör med barn utpekade som mördare. Antalet svenska mordfall där barn pekats ut som mördare är få och fallen omgärdas av hög sekretess. Journalisten vill inte gå in på detaljer men beskriver ärendet i korthet. Mordet har ägt rum i Arvika i augusti 1998. 44 PRESENTATION Sara Landström är docent i psykologi och verksam som lektor och forskare vid Göteborgs universitet. Hon forskar inom rättspsykologi med fokus på minne, intervjuteknik, barns vittnesmål, tillförlitlighet och trovärdighet. Hon har publicerat ett 30-tal vetenskapliga artiklar. Sara Landström föreläser regelbundet för poliser, domare och andra rättspraktiker och har granskat ett stort antal rättsfall. Mordoffret är fyra år och de två utpekade gärningspersonerna är fem respektive sju år gamla. Mer information behöver jag inte. Journalisten vill att jag granskar utredningen om Kevin. Jag tackar ja till uppdraget trots att tiden jag fått är knapp och trots att jag vet att den stundande påsken med familjen just fått sig en törn. enligt artikel 12 i barnkonventionen har barn rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör dem. Att granska barnförhör är ett sätt att undersöka om denna rättighet åtföljs i rättsliga sammanhang. Genom att granska varje ord barnet yttrar och varje fråga förhörsledaren ställer kan vi forskare se om förhörsledaren ger barnet möjlighet att ge sin fria berättelse. Vi kan avgöra om förhörsledaren lyssnar på barnet och om hen ställer frågor som är anpassade efter barnets ålder och mognad. Forskning visar att barn redan vid fyra års ålder kan ge tillförlitlig information om sina tidigare upplevelser. Att förvalta denna kunskap vilar tungt på förhörsledarens axlar. Om förhörsledaren ger barnet öppna invitationer: Berätta allting som hände, från början till slut? Eller öppna frågor: Du sa att du såg en man, berätta hur mannen såg ut kan barnet ge tillförlitlig information. Om förhörsledaren i stället ställer slutna frågor: Hade mannen en röd eller blå t-shirt på sig? Ledande frågor: Du säger att du såg en man, han hade blå t-shirt eller hur? Eller suggestiva påståenden: Vi vet att du har sett en man med en blå t-shirt, sänks barnets tillförlitlighet dramatiskt. Detta beror på att barn, och i synnerhet yngre barn, vill vara till lags och tenderar att svara på frågorna de får även om de inte vet svaret på dem. De gissar sig fram och försöker ge det svar de tror att förhörsledaren vill ha, även om svaret inte stämmer överens med deras egna minnesbilder. Att förhöra barn är en stor utmaning. De som håller barnförhör måste ha god kunADVOKATEN NR 2 • 2020 FOTO: MALIN JOLEBY