Advokaten 1
AKTUELLT Ny bok om bevisning i brottmål välkomnas
varmt Advokat Thorulf Arwidson har läst Lars Holmgårds bok ”Bevisning i brottmål” och lovordar den. Arwidson tycker att Holmgårds bok fyller ett stort behov och anser att alla som arbetar med brottmål bör läsa den. evislära har aldrig varit ett centralt ämne i den svenska juristutbildningen. Det är förvånande då ämnet är centralt i utbildningen i exempelvis de anglosaxiska länderna. Även nyutbildade jurister säger i dag att bevisfrågorna ofta förbigås i den utbildningen. Dessa är ju ofta helt avgörande i den praktiska juridiken. B det är i gränslandet mellan det teoretiska och det praktiska som bevisfrågorna bör behandlas. Därför välkomnar jag lagmannen Lars Holmgårds bok ”Bevisning i brottmål”. I den delar han med sig av sin långa erfarenhet från tingsrätter samt framför egna tankar om praktisk bevisföring och bevisvärdering. Lars Holmgård har tidigare pedagogiskt skrivit om notariemål 52 och reglerna kring gode män och förvaltare. Lars Holmgård redovisar på Lars Holmgård. ett utmärkt sätt många av de i praktiken förekommande frågorna med hänvisning till både rättegångsbalken och överrätternas praxis. Detta i kombination med hänvisningar till aktuell forskning i sådant som rör bevisning. Författaren redogör för centrala bevisrättsliga frågor om bevisbörda, beviskrav, förhör och bedömning av tillförlitlighet. Det är en sådan genomgång av de praktiska frågorna i brottmål som alla försvarsadvokater, åklagare och domare behöver få belysta. Europarättsliga aspekter uppmärksammas dessutom. Framställningen är på en hel del punkter direkt tentativ och bjuder in till meningsutbyte med plats för andra uppfattningar. Boken är till del faktagranskad av bland andra advokaten Johan Eriksson. Författaren själv bjuder dessutom in läsaren att komma med synpunkter och kritik inför en eventuell andra upplaga. det vi många gånger saknar är böcker skrivna från ett praktiskt perspektiv med god förankring i såväl praxis som doktrin. Lars Holmgårds bok fyller ett stort behov och jag vågar säga att alla som arbetar med brottmål bör läsa den. Boken förmedlar mycket domarerfarenhet och reflektioner som vi advokater inte alltid är medvetna om. Framställningen är inte i någon högre grad fotad på doktrinen, vilket möjligen har sin förklaring i att doktrinen inte ger så många svar på det som dyker upp i den dömande verksamheten. Inte heller fördjupar författaren sig i åklagarnas ofta prekära roll. Jag saknar något om åklagarnas skyldighet till objektivitet även under huvudförhandlingen. Det är ju ytterst sällan som en åklagare under huvudförhandlingen lägger ned eller justerar åtalet. Utrymme för detta borde finnas ibland sedan bevisningen upptagits. Jag har själv en gång hört en chefsåklagare säga att denne alltid försökte vara helt objektiv, särskilt vid åtalsprövningen. Men sade även: ”Men när jag kliver in i rättssalen gör jag allt för att få den tilltalade fälld.” En uppfattning som nog få åklagare delar, men som i praktiken ändå tycks vara den förhärskande. Jag har till och med varit med om att ordföranden förklarat för parterna att rätten tar en paus i förhandlingen för att låta åklagaren överväga om åtalet ska vidhållas. Åklagaren backade dock inte. Rätten kunde efter de korta pläderingarna och fem minuters överläggning meddela en frikännande dom. En sådan paus i förADVOKATEN NR 2 • 2020