Advokaten 1
AKTUELLT handlingen är förmodligen inte något som
författaren skulle tillgripa. Från den misstänktes, försvararens och åklagarens sida kan man säga att brottmålsprocessen inleds långt tidigare än då stämningsansökan ges in till rätten. Många gånger kan en försvarare göra mer nytta för sin klient under förundersökningen och inför åtalsprövningen än under huvudförhandlingen. Försvarare vet att det är lättare att få en förundersökning nedlagd än att nå framgång under huvudförhandlingen. Boken omfattar dock inte bevisfrågor under förundersökningen annat än i den omfattning som tidigare förhör och annan utredning tillåts under huvudförhandlingen. bokens avsnitt om uppsåtsbedömning i allmänhet och bevisvärdering i sexualbrott är av stort värde för den praktiskt verksamme. Vissa områden berörs ADVOKATEN NR 2 • 2020 dock knappast alls, exempelvis bevisning om ekobrott och arbetsmiljöbrott. Bevisfrågorna i sådana mål är ganska annorlunda och skulle behöva presenteras särskilt. I den dömande verksamheten borde särskild uppmärksamhet ägnas det förhållandet att personer med utländskt påbrå, även om de är födda i landet, ibland saknar förmåga att berätta nyanserat och preciserat. Många gånger kan det vara så att de inte förstår den verkliga innebörden av vissa ord. I bevisvärderingen måste sådant beaktas. Lars Holmgård belyser visserligen problemet med bristfälliga tolkningar och att tolkarna inte får tillräcklig tid. Men språkproblemen borde uppmärksammas mer än vad författaren gör. boken är hårt strukturerad, vilket gör att vissa frågor återkommer i olika avsnitt. Detta stör inte alls utan gör det i stället möjligt att leta upp ett parti som belyser en fråga när den dyker upp. Innehållsförteckningen är på hela 20 sidor för att hjälpa läsaren att hitta. Sakförteckningen är dock inte lika omfattande. Men litteraturförteckningen och rättsfallsförteckningarna är fylliga. lars holmgårds arbete, som har något av handbokskaraktär, hör hemma hos alla som arbetar med brottmål. Hans domarkunnande om forensisk vetenskap är intressant och tankeväckande, men borde kunna utvecklas ytterligare. Frågan om vad som är notoriskt känt för ordföranden och nämndemännen, i det som förr kallades hjälpvetenskaperna, kan alltid diskuteras. I praktiken är det förstås så att det notoriskt kända är olika bland domare och har samband med bland annat tjänstgöringstid. Den domare som kommer från många år i departementen har inte den praktiska kunskap som förvärvats av underrättsdomare. Lars Holmgårds vällovliga ambition har varit att förmedla just den erfarenheten. under läsningen ansattes jag av den djärva tanken att boken borde fritt bli tillgänglig för alla i digital form. Då skulle den kunna finnas där i ”paddan” hos alla advokater, åklagare och domare. Samt hos alla som studerar juridik. Ett radikalt grepp vore att Domstolsverket förvärvade rättigheterna till en digital utgåva (pdf-bok) samt tillhandahöll den fritt på nätet med uppdateringar. Det skulle förmodligen ge bättre kunskapsspridning i dessa frågor än alla centralt anordnade pratkurser. För övrigt tycker jag att staten borde göra det möjligt för några domare och åklagare att under betald tjänstledighet få tillfälle att skriva böcker som bedöms viktiga för det praktiska rättslivet. Thorulf Arwidson 53 FOTO: ISTOCK