Nöjesnytt Jönköping 1
ORVAR TYCKER TILL... MOCHILL, TJAVOSAR! Höst. Blå
st. Regn. Kallt. Har du svårt med kylan som sprider ut sig i det svenska samhället kan du glädja dig över lite värmande ord från stadens språksociolog, och tillika hästhandlare, Orvar Lindberg som tycker att det enda som ska vara utomhus på hösten är vädret. Det är skillnad på val och val. En val är stor, klumpig och rör sig långsamt. Medan däremot ett val är stort, klumpigt och rör sig inte alls. För efter det att vi gjort vår röst hörd i vallokalerna och alla röstsedlar räknats både en och två gånger (även om ett gäng på yttersta högerkanten skrek om röstfusk eftersom deras favvisparti inte fick så många röster som dom skulle haft enligt vad dom själva tyckte (och all kudos till den kille i vår lilla stad som drev med detta och skapade ett upprop på Facebook där man kunde skriva under om man var övertygad om valfusk och dessutom imbecill och snabbt fick över 2 000 imbecilla at skriva under) (och för den som inte vet vad imbecill betyder så kan vi väl säja att det är någon som inte tyngs av alltför stora studieskulder (ungefär som dom som trodde att det var valfusk bara för att dom inte fick som dom ville) (och har du orkat med alla parenteser hittills så fortsätter ursprungsmeningen här:) så hände ingenting. Alla partier sa att dom ville prata med varandra men ingen ville prata med varandra. Till slut valdes en talman från moderaterna som gav uppdraget att bilda regering till en annan moderat (vad var oddsen på det?). Så nu ska det fortsättas att INTE prata så länge och högt som möjligt. Lite som Arga leken på dagis, fast med betydligt barnsligare deltagare. Om det nu finns några kvar att prata med – i takt med att media avslöjar den ena riksdagsmannen efter den andra med att bluffa med räkningar och fakturor och försöka få ut mer pengar än vad de förtjänar (och en riksdagsman tjänar för mycket redan från början) så avgår de och snart blir det inte många kvar hos vare sig KD eller SD. Två partier som enligt partiprogrammen värnar om moral och etik. Fast avhoppen handlar väl bara om etisk rensning (observera ETISK rensning poängterar vi för de imbecilla som skrev på Facebook-upproret och som nu började jubla lite för tidigt). Fast de båda partierna kan säkert plocka fram nya moraliska ess ur rockärmen så nån slags regering kommer det bli som kan styra oss igenom fyra nya år. Många säger att vi nu befinner oss i den största nationella kris sedan mellanölet plockades bort ur livsmedelsaffärerna i mitten 70-talet. Men så illa är det nog inte, det kunde ju varit värre. Det kunde ju varit som i Svenska Akademien där kungen och hovet fick gripa in och tala de kloka med snille och smak till rätta för att de över huvud taget skulle kunna rösta in nya medlemmar så att de över huvud taget skulle kunna rösta fram en ny nobelpristagare (och all kudos till killen på BBC som kablade ut att den fängslade kulturprofilen (tänk att det finns så lite kultur i huvudstaden att de är tvungna att utse en notorisk kvinnokladdare till kulturprofil) fått nobelpriset i medicin - en nyhet som spreds snabbt över hela världen tills de var tvungna att gå ut med rättelsen: tyvärr han fick inte nobelpris, han fick två år i fängelse…). Men så är det på det nationella planet. På det lokala planet är det som vanligt. Uppgrävda gator, snurriga rondeller och ett val där de lokala partierna fick ungefär de röster som de fick förra gången (förutom att det parti som tyckte att vi alla skulle tuta på vägen från Bankeryd in till staden blev omkörda av alla och fick parkera utanför Rådhuset). Och arenafrågan är lika långt från sin lösning som J-Södra är från Allsvenskan. Ramlar de ner en våning till så räcker väl Friardalen som den är. Det enda nya i staden är väl att rekordet i tävlingen ”Otur när man tänker” fick en ny ledare. Ingen kunde väl tro att det svårslagna fenomenala arbetet att få en fullsatt musikalföreställning (Les Miserables) att gå med miljonförlust skulle kunna toppas så snart inpå. Men det kunde det. För de kommunala tjänstemännens försökte förgäves få Jönköping att bli förknippat med något annat än kebab och kyrkor och släpade hit en utställning om romerska gladiatorer. Resultatet blev ett fiasko och en miljonförlust i Colosseum-format. Tydligen vill vi i staden hellre förknippas med kebab och kyrkor än dödsdömda slagskämpar i Italien. Vilket kan verka egendomligt. För tjänstemän. Hur som helst – vi ser fram mot nya spännande initiativ från våra kommunala kämpar. Pessimister säger alltid att nu kan det i alla fall inte bli värre men som sann optimist invänder jag med att det kan det visst det! (och tycker ni att det är många parenteser i texten så har ni rätt: tolv stycken med den här). I TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE