Utmärkt Örebro 1
fokus på och hur man lever. Den där ytan, och att
man måste kunna visa upp sitt liv, Instagram, det att man måste avatarleva och keep up. Det krävs höga inkomster för att kunna köpa den nya soffan, de nya stövlarna, gå till den nya restaurangen. Allt kostar ju skitmycket. Och då behöver man jobba väldigt mycket. Det är så de flesta lever i en storstad. Kan man svara så? Ja! Har du haft någon 40-årskris? – Klart att jag behövt reflektera kring hur man lever sitt liv. Jag fick barn och trodde att det inte var läge att ändra något bara för att jag blev mamma. Jag skulle fortsätta driva mitt bolag på 100 procent och såvidare. Och så var jag tvungen att spela in en film i Egypten samtidigt som jag var föräldraledig. Det är inget jag rekommenderar någon. När man blev uppfostrad till en självständig kvinna under den tid jag växte upp, innebar det att vara som en snubbe. Och det tog jag med hull och hår. Jag skulle göra som en snubbe och till och med ännu bättre. Det löste ingenting för mig. Jag stod där med jobb upp över öronen samtidigt som jag ville vara en bra förälder. Det går inte att få ihop de två olika ambitionerna. – Jag tycker dessutom inte att man ska ha städhjälp. Jag tycker det är fel. Men man räcker helt enkelt inte till. Det är mer tiden för återhämtning som är viktig, och den försvann när jag fick barn. Det fanns aldrig någon chans att komma igen för att man alltid låg efter. Det är vad filmen utforskar: hur fan ska man hinna leva? En enkel liten utforskning, haha. I filmen får Hanna hjälp av den frisläppta karaktären Liv, spelad av debutanten Vera Carlbom, som hjälper Hanna att ”hitta tillbaka till sin fitta”. – Hon är min version av Ryan Gosling i Crazy, Stupid, Love. Det är roligt att titta på en yngre generation och hur det är för dem. Gigekonomi, osäkerhet, man hittar trygghet i stjärnorna och manifestering. Det är sånt man tar till för att de andra grejerna inte finns. Det finns inget tryggt system. Liv är en kommentar på vår otrygga tid. Inspirerad av Erikas film passade jag på att närstudera onanistatistiken. Det visade sig att bara 32 procent av svenskarna onanerar flera gånger i veckan. Samtidigt har 16 procent onanerat på jobbet. I Året jag slutade… vill Henrik Dorsin bland annat införa en “pleasure pause”. – Det är bra med korta pauser: för Wordfeud, yoga, att klappa en hund eller onani. Jag tänker att onanin i filmen är en metafor för att inte vara så resultatinriktad. Att vara mer här med sig själv. Men nu har du valt onani och det drar intresse till filmen. Titeln lovar väldigt mycket. Vad är din relation till onani? – Jag har börjat reflektera mycket mer över det i och med manusarbetet. Jag blev så nyfiken. Det blev en väldigt bra ursäkt att byta ämne när folk började prata om sina bostadsräntor och köksrenoveringar. Men nu är det färdigpratat om det. Nu kan jag inte använda den ursäkten längre. Vad är dina slutsatser, nu när du har forskat i det ett tag? – Jag har lärt mig att hälsomässigt är det väldigt bra. Tillbaka till din mer grova humor. Hur klarar du dig här? I Sverige fattar folk inte ironi eller anspelningar. Måste du förklara dig ofta? – Jag är barn till en New York-jude. Träffade min släkt i somras och insåg att jag är en utspädd version av mina släktingar i USA. De är mycket grövre. Jag är den svenska varianten av en New York-jude. Jag bidrar ofta till stämningar som folk inte kan hantera. Och jag är bara: men gud fatta så kan du skratta. Jag hamnar ofta i ett läge där jag säger något som är ett skämt och personen väljer att inte ta det som ett skämt. Då kan jag inte släppa det, jag driver på, och det kan bli jättejobbigt. Vad är det grövsta du skämtat om? – Det som är skönt med mig är att jag glömmer bort. Som det med kulturministern 2012. Jag glömde bara bort det. Och det var rätt grovt. För tio år sedan invigdes Göteborgs filmfestival med Axel Peterséns champagnestänkta västkustthriller Avalon. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth höll ett tal under invigningsceremonin, men strax efter hennes tal kommenterade Erika Wasserman (då Avalons producent) att hon hoppades 54 att kulturministern skulle sitta kvar under hela filmvisningen, eftersom hon hade sett att ministern lämnat salongen efter en kvart under visningen av filmen Man tänker sitt på Göteborgs filmfestival två år tidigare. – Just då kände jag mest: men gud det vore omöjligt att inte reagera och säga något. Här sitter en kulturminister. Det var så himla ytliga insatser när det kom till kultur och när hon pratade om det kände jag mig väldigt oinspirerad. Så det var en spontan grej. Jag såg att hon satt i publiken och jag visste att hon hade gått ut senast. Och jag tyckte att det var kass stil. Men jag tror att vi kanske träffades sedan och att jag sa till henne att det inte var meningen att hänga ut henne. Snarare sätta ner foten för kulturskaparnas skull. Om du ser en svensk film gå inte ut. Vi vill ha mer respekt. Du är här för att verka för bättre förutsättningar för kultur och då kan du göra ett bättre jobb. Jag är inte för personangrepp. Det är sällan kulturskaparna sätter ner foten på det sättet. – Jag säger ofta som jag tycker och det är inte alltid toppen. Jag hoppas att du ska fortsätta säga ifrån. – Jag med och nu är det ett riktigt obehagligt klimat. Frågan är hur man ska navigera i den här nya verkligheten. De direkta konsekvenserna är mycket negativa för ett fritt skapande. Jag har inte riktigt landat i något mer än att det blir fyra jobbiga år. Igår skulle jag läsa på om de nya tilltänkta ministrarna. Men jag lade mig istället och tittade på Curb Your Enthusiasm för att lugna mig. Året jag började prestera och började onanera hade biopremiär den 21 oktober.