Boinsikt 1
JAG OCH MIN SOFFA Välkommen hem till tre av våra
hyresgäster i Varberga! ”Mitt favoritlag är Trabzonspor” Nihat Mirza slår sig ner i soffan med en kopp kaffe i handen. Han har precis kommit hem från jobbet på ICA Maxi, där han jobbar med chark, kött och ost. – Det är viktigt att vara ute i arbetslivet, bland svenskar. Anstränger man sig inte kommer man ingenstans. I 26 år har Nihat Mirza bott i Sverige. Han landade på Arlanda 1987 tillsammans med delar av den övriga familjen och hamnade så småningom i Varberga, där han bor idag. Steget från den lilla byn i sydöstra Turkiet var stort. – Jag minns att jag tyckte att allt var så lyxigt här jämfört med i Turkiet. Och språket var svårt, särskilt grammatiken. Men jag gick kurser i svenska och lärde mig snabbt. Och så jobbade jag på restaurang i Odensbacken, tog emot kunder och lärde mig andra svenska ord än i skolan. Det var bra för språket. Han trivs med sitt jobb på ICA Maxi, där han arbetat i tretton år. Vill du inte öppna egen restaurang? – Nej, det är bättre att jobba i butik. Idag är det tufft att ha 18 egen restaurang. Det blir långa dagar och är inte särskilt socialt. Jag vill ha ett annat liv också. Det livet består bland annat av familjen, fru och två barn, och en hel del idrott. Framför allt fotboll, men även friidrott och basket. – Jag är fotbollsledare i Syrianska för 10–11-åringar. Förut spelade jag själv fotboll i korpen, men nu tittar jag mest på TV. Mitt favoritlag är Trabzonspor. Om Nihat skulle åka tillbaka till Turkiet skulle han besöka Midjat, ”mitt ställe” som han säger: – Det är en stad som ligger vid vår by. I närheten ligger ett kloster som heter Mor Gabriel och är mycket omtalat. Det skulle jag också besöka. Och andra historiska platser som är viktiga i vår kultur. Han säger att han ibland saknar Turkiet och den lilla byn där familjen bodde. – Vi levde som bönder, och när vi barn kom hem från skolan fick vi hjälpa till med jordbruket. Då hade vi traktorer och åsnor till vår hjälp, nu är det mer modernt som här. – Det jag saknar är maten och värmen, och att jobba på ett traditionellt sätt. Han skrattar till och säger: – Vi var i Alanya på semester för några år sedan, och vet du vad som hände? Jo, jag blev yr av värmen. När jag bodde i Turkiet tålde jag värmen, men nu var jag inte van. Jag har bott för länge i Sverige. Boinsikt 4-13