Boinsikt 1
Hobbyinredaren som blivit en bättre lärare – tack
vare politiken Sonia Kurt var säkert en bra gymnasielärare redan innan hon blev fritidspolitiker. Nu har hon blivit en bättre lärare, tycker hon. Tack vare politiken. – Jag har en helhetssyn nu, är mer insatt i hur både lärare och politiker tänker. Och förstår att det är en lång process till beslut, att det inte kan gå så lätt som jag trodde. Sonia Kurt har bott i snart 24 år i Varberga. Hon trivs på gården, säger att det är familjärt och lugnt, och att alla hejar på varandra. Hon är sexbarnsmamma – och hon brinner för skolfrågor. – Jag skulle inte vilja ha politiken som yrke, i alla fall inte just nu. Men jag vill vara med och påverka, och det kan jag göra även som fritidspolitiker. Sonia sitter för kristdemokraterna i gymnasienämnden. Ett uppdrag som gjort att hon fått insyn i och förståelse för hur samspelet fungerar mellan politiken och skolan. – Som utomstående är det lätt att tro Boinsikt 4-13 och tycka att allt ska gå väldigt snabbt, att ett beslut kan tas på kort tid. Riktigt så enkelt är det inte. Ofta är det en lång process som ska passera många instanser. Sedan jag började som fritidspolitiker har jag fått mer förståelse, både som lärare och förälder, för varför saker och ting måste gå till som de gör. Det är en nyttig insikt. Sonia har bott länge i Sverige, och ser sig som lika mycket svensk som syrian. – Men inom familjen är vi typiska syrianer. Vi värnar om det vi har och vi rotar oss lätt i ett samhälle. Jag kommer ihåg vad pappa sa till oss barn när vi kom till Sverige: ”Det här är vårt nya land”. Och så är det. Sonia vill vara med och påverka, inte bara inom politiken, utan även i andra sammanhang. Hon har varit med och startat ett bemanningsföretag, varit engagerad i Hyresgästföreningen i Varberga och sitter med i en förtroendegrupp som finns på varje gård. – Vi har möten med andra grupper, samarbetar och tar beslut när det gäller vissa gemensamma aktiviteter som till exempel julbord och barnverksamhet på gårdarna. Tavlorna du ser där ute har barnen målat tillsammans, säger hon och pekar på en trävägg på gården. En av döttrarna har ont i magen och är hemma från skolan. Hon smiter förbi oss där vi sitter i köket. Sonia tittar efter henne och säger: – Det är viktigt att barnen är trygga och får vara som de är. Jag tycker inte att vi vuxna ska påverka deras beteenden för mycket. Det måste finnas en ömsesidig respekt. När Sonia får tid över kopplar hon gärna av i soffan. – Jag älskar min soffa, säger hon och skrattar. Den håller mig varm, jag trivs jättebra i den. Hon älskar inredning också och tycker om att pyssla och plantera. – Det har blivit lite av en hobby. Jag kanske kommer att hålla på med inredning i framtiden, man vet aldrig. Vad man däremot vet är vad som gör en lycklig. I alla fall enligt Sonias mamma: – Hon brukar säga ”det är inte ett hus som är inrett med dyra saker som gör dig lycklig, det är vad du har inom dig.” 19