Sommartidningen 2019 1
En del av vägen Det är tid för avgång och kaptene
n Kent Dahlberg, som sitter med ett reglage i varje hand uppe i förarhytten ombord på vägfärjan Nina lämnar kajen i Vaxholm för att starta den korta men viktiga resan över till Rindö. Halvvägs över vattnet, ungefär i jämnhöjd med Kastellet, så möter Nina sitt systerfartyg Castella som är på väg åt det andra hållet. Tio minuter efter det att Nina lämnat Vaxholm ska hon vara klar för en ny avgång från Rindö. TEXT AV ANDERS G JAKOBSSON N ina är en mogen dam. Fartyget byggdes 1973 men har sedan dess byggts om, renoverats och regelbundet servats. Det 74 meter långa fartyget har en kapacitet att ta med 50 personbilar och har en lastförmåga på 250 ton. Man skulle ju lätt kunna tro att det är väldigt trögt att styra en så pass stort båt. – Det är ett väldigt lättmanövrerad fartyg. Hon har två stora propellrar, en i fören och en i aktern. Båda går att rotera 360 grader. Jag skulle alltså kunna vända båda propellrarna under färd och ge full gas bakåt. Det blir en väldig effekt på det. Men det är klart, då skulle det ju inte bli så behagligt som passagerare, berättar Kent Dahlberg med ett leende. Han berättar att propellrarna gör att han kan köra fartyget rakt åt sidan också. Nina har ett djupgående på 3,5 meter, men har ingen köl utan skrovet är platt som på en pråm. Det underlättar när han ska passa in fartyget till kaj när det går kraftiga vågor på sjön. FÖRUTOM KAPTENEN KENT så finns Tommy Lundkvist ombord på Ninas brygga. Han har titeln Matros & maskin och hjälper bland annat till med att släppa av och på all trafiken. Ibland händer det till och med att han får gå ner för att hjälpa folk att parkera. När det är högtrafik på sommaren så gäller det att lasta fullt och då fungerar det inte med privatbilister som lämnar flera meter fram till nästa bil. Under sommaren är det full aktivitet i vattnet mellan Vaxholm och Rindö. Trafikverkets två vägfärjor ska samsas om utrymmet med såväl alla Vaxholmsbolagets fartyg som privatbåtar. Den privata trafiken kan bestå av allt från snabba motorbåtar som i vissa fall kanske inte helt respekterar fartgränsen till kryssande segelbåtar och små kanoter. – Vi har en väldigt bra kommunikation med den övriga yrkestrafiken. Där blir det sällan några problem. Det största problemet är när det blir dimma och dålig sikt. Men då är det privatbåtarna som blir ett problem för oss, berättar Kent Dahlberg. När de har lagt till vid Rindö och lastat en ny omgång bilar så snurrar helt enkelt Kent på sin stol och har är redo att backa tillbaka till Vaxholm. För det faktiskt egentligen det han gör. Fartyget må se lika dant ut från båda håll, men Nina har en för och en akter. Vill du veta vad som är vad så håll utkik efter den svenska flaggan. Som på alla andra båtar sitter den nämligen i aktern. 47 BOENDE & SERVICE