Advokaten 1
Nyheter Proposition presenteras om strafflindring
Regeringen föreslår att den som medverkar till utredning av sin egen brottslighet ska få strafflindring. I propositionen som lades fram den 17 december skriver regeringen att medverkan till utredning av egen brottslighet typiskt sett ger uttryck för ansvarstagande och markerar en vilja att ställa till rätta efter sig, liksom ett avståndstagande från den brottsliga gärningen. Enligt propositionen skapar en sådan ordning förutsättningar för effektivare brottsutredningar och snabbare lagföring. Förslaget innebär att en tilltalad. som har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet, ska kunna få ett kortare straff än det som annars skulle ha dömts ut. Förslaget omfattar bara uppgifter som avser det egna brottet. Prop. 2014/15:37 Migrationsverket som bestred kravet på dröjsmålsränta har överklagat tingsrättens dom. Migrationsverkets sena betalning ger offentligt biträde dröjsmålsränta Staten ska betala dröjsmålsränta på ersättningen till en advokat som var offentligt biträde i ett ärende hos Migrationsverket, enligt en dom från Norrköpings tingsrätt. Behövs det lagändringar för att Sverige ska leva upp till de krav för att förhindra och bekämpa terrorism som ställs i FN:s säkerhetsråds resolution? Kriminalisering av terrorresor utreds Lars Werkström, rättschef vid Åklagarmyndigheten, har av regeringen fått uppgiften att som särskild utredare analysera om det behövs lagändringar för att Sverige ska leva upp till de krav på straffrättslig reglering för att förhindra och bekämpa terrorism som ställs i FN:s säkerhetsråds resolution 2178 (2014). Om utredaren bedömer att det krävs lagändringar, ska han lämna förslag till sådana. Utredaren ska även ta ställning till om Sveriges straffrättsliga reglering för att förhindra och bekämpa finansiering av terrorism uppfyller de krav som Financial Action Task Force (FATF) ställer, och vid behov föreslå nödvändiga lagändringar. 10 Advokaten var förordnad som offentligt biträde i ett ärende enligt utlänningslagen. Migrationsverket fattade beslut om hans ersättning den 21 december 2013. Utbetalningen dröjde, och advokaten ansökte om betalningsföreläggande mot Migrationsverket den 28 mars 2014 som avsåg ersättningsbeloppet, upplupen ränta och dröjsmålsränta. Migrationsverket betalade kapitalbeloppet den 4 april 2014, och advokaten satte ned sitt yrkande till att avse dröjsmålsräntan. Han åberopade att skyldigheten att betala ränta följer av räntelagen och av direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena handelstransaktioner, som har genomförts genom ändringar i räntelagen. Advokaten anförde att alla avtalsvillkor mellan näringsidkare och myndigheter som utesluter ränta vid sen betalning anses som grovt oskäliga enligt EUdirektivet, och att direktivet inte gör undantag för advokattjänster eller uppdrag från domstol. Migrationsverket bestred kravet på dröjsmålsränta och hävdade att det inte fanns någon skyldighet att betala ränta för ersättning till ett offentligt biträde, eftersom beslutet om ersättning är ett förvaltningsrättsligt förfarande, inte en sådan handelstransaktion som avses i räntelagen och i EU-direktivet. tingsrätten konstaterar att varken lagen (1996:1620) om offentligt biträde eller rättshjälpslagen innehåller någon bestämmelse om rätt till dröjsmålsränta. I praxis har rättshjälpsbiträden hittills inte ansetts ha någon sådan rätt, med hänvisning till ett beslut från 1976 av Domstolsverkets besvärsnämnd för rättshjälpen (BN 689/76). Tingsrätten finner att ändringarna i räntelagen och införlivandet av EU-direktivet inte direkt kan grunda rätt till dröjsmålsränta för biträdet. Men tingsrätten menar att skälen som har motiverat bekämpandet av sena betalningar vid handelstransaktioner inom EU enligt direktivet gör sig lika starkt gällande i den aktuella situationen, och noterar att Justitiekanslern i ett beslut den 30 juli 2014 (dnr 3724-13-40) gav en advokatfirma skadestånd för ränteförlust på grund av Migrationsverkets dröjsmål med utbetalningen av ersättning och andra brister i handläggningen av offentliga biträdens kostnadsersättningar. Tingsrätten anser att dröjsmål med utbetalning av beslutad ersättning har en sådan likhet med ett vanligt civilrättsligt fordringsförhållande att det är rimligt att det ska leda till skyldighet att betala dröjsmålsränta. Tingsrätten tillämpar därför räntelagen analogt och förpliktar staten att betala advokaten dröjsmålsränta på den beslutade biträdesersättningen. Migrationsverket har överklagat domen. MA Norrköpings tingsrätts dom den 27 november 2014 i mål nr FT 1516-14 Advokaten Nr 1 • 2015 FOTO: TT NYHETSBYRÅN, ISTOCKPHOTO