Advokaten 1
Nyheter FATCA-avtalet: Bibehållet skydd för advok
aters klientmedelskonton Advokatsamfundet hemställde i yttrande till Finansdepartementet att någon gransknings- eller rapporteringsplikt inte ska finnas för banker och andra finansiella institut avseende advokaters klientmedelskonton i samband med det så kallade FATCA-avtalet. Tystnadsplikten för advokaters klientmedelskonton står fast även när FATCA genomförs. Finansdepartement remitterade en promemoria med förslag till ett antal lagar och lagändringar för att genomföra avtalet i svensk rätt. Advokatsamfundet konstaterade att förslagen i promemorian gav upphov till en rad svåra integritets- och dataskyddsfrågor om utlämnande av personuppgifter med mera. Finansdepartementet tog i den lagrådsremiss som sedermera beslutades intryck av Advokatsamfundets synpunkter. Av propositionen framgår att när en advokat eller advokatbyrå förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient, så ska advokaten och inte klienten anses vara innehavare av kontot. Att klienten inte anses vara kontohavare innebär att banker inte har någon gransknings- eller rapporteringsplikt beträffande advokaters klientmedelskonton, och i praktiken att klientmedelskonton undantas från avtalets och lagens tillämpningsområde. Den lagstadgade tystnadsplikt som gäller för advokaters klientmedelskonton står därmed fast även i detta sammanhang. FATCA (Foreign Account Tax Compliance Act) är en amerikansk lag som ålägger finansiella institut i hela världen att identifiera amerikanska kontohavare bland sina kunder och rapportera deras tillgångar och inkomster till den amerikanska skattemyndigheten. Den 8 augusti 2014 ingick Sverige och USA ett avtal för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, vilket bland annat innebär att svenska banker och andra finansiella institut i stället ska rapportera uppgifter om amerikanska kontohavare direkt till Skatteverket som i sin tur sedan rapporterar till den amerikanska skattemyndigheten. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 2015. HD-beslut om konkursförvaltararvode En nedsättning av en konkursförvaltares arvode ska relateras bara till den åtgärd där förvaltaren har varit försumlig, inte till den totala konkursförvaltningen. Det har Högsta domstolen kommit fram till i en dom den 3 december 2014. En konkursförvaltare antog inte ett bud på 226 000 kr i början av 2008 för aktier och en reversfordran som fanns i konkursboet, eftersom han bedömde att köpeskillingen skulle kunna bli mycket högre. Fyra år senare, 2012, sålde han aktierna och fordringen för 130 000 kr efter att under tiden ha lagt ned ett omfattande Advokaten Nr 1 • 2015 arbete på avvecklingen av de tillgångarna. Tingsrätten och hovrätten satte ned det arvode konkursförvaltaren begärde, 343 750 kr, till 250 000 kr på grund av att han hade brustit i omsorg och skicklighet vid avvecklingen av aktierna och reversfordringen. om en förvaltare inför en förvaltningsåtgärd har gjort noggranna överväganden på grundval av ett adekvat beslutsunderlag som kan granskas i efterhand, bör förvaltarens åtgärd i regel godtas. Även om det senare visar sig att åtgärden var ofördelaktig får således förvaltaren då anses ha handlat med tillräcklig omsorg, skriver HD i sitt beslut. HD instämmer i att konkursförvaltaren har brustit i omsorg vid beslutet att dröja med försäljningen 2008. Men däremot anser HD inte att någon anmärkning kan riktas mot konkursförvaltarens efterföljande åtgärder. Därför bör arvodet påverkas bara av den brist i omsorg som gällde det inledande beslutet att avvakta med försäljningen. HD antar att en relativt liten del av det begärda arvodet avser det momentet, och sätter ned förvaltararvodet med 10 000 kr. MA Läs mer: Högsta domstolens beslut den 3 december 2014 (mål nr Ö 4083-13) HD om konkursförvaltararvode Det finns inte lagstöd för att sätta ned arvodet till en konkursförvaltare bara på grund av att han missade att anmäla möjligt jäv till tillsynsmyndigheten, om han har skött konkursförvaltningen väl i övrigt. Det kommer Högsta domstolen fram till i ett beslut. En advokat hade varit rekonstruktör i ett bolag. Två och ett halvt år senare utsågs han till konkursförvaltare i bolagets konkurs. Han underrättade inte tillsynsmyndigheten om att han möjligen kunde vara jävig på grund av sitt tidigare uppdrag som rekonstruktör – trots att han var skyldig att omedelbart göra det. Tingsrätten och hovrätten satte ned konkursförvaltarens arvode på grund av att han brast i omsorg och skicklighet genom att han underlät att underrätta om det möjliga jävet. HD finner att omständigheterna i ärendet talar för att förvaltaren inte var jävig att åta sig uppdraget och för att hans bedömning av den frågan var riktigt. Men han var ändå skyldig att underrätta om sitt tidigare uppdrag. När det gäller arvodet noterar HD att underlåtenheten att underrätta inte kan hänföras till något visst arbetsmoment, där arvodet skulle kunna påverkas. HD finner att det inte finns lagstöd för att minska arvodet på grund av att konkursförvaltaren har åsidosatt sin underrättelseskyldighet när det gäller jävsgrundande omständigheter, när konkursförvaltningen i övrigt har skötts utan anmärkning, och fastställer arvodet till det belopp förvaltaren hade begärt. Högsta domstolens beslut 3/12 2014, mål nr Ö 5505-13 HD har prövat om det går att sätta ned arvodet till en konkursförvaltare på grund av att han missade att anmäla möjligt jäv. 11 FOTO: TOM KNUTSON