Advokaten 1
Fokus Trovärdighetsbedömningar i asylmål – Det fi
nns, så vitt jag känner till, ingen forskning som säger att man kan avgöra om en person talar sanning eller inte genom att se på kroppsspråk eller mimik. Tvärtom säger forskningen att om man gör en sådan bedömning så kan man lika gärna singla slant, säger han. I stället får bedömningen exempelvis utgå från om de lämnade uppgifterna stämmer överens med kända fakta om det land och område som den asylsökande kommer ifrån, landinformation. En annan viktig del är de uppgifter om skyddsbehov som den sökande lämnar i sin berättelse. I sitt rättsliga ställningstagande om trovärdighetsbedömningar listar Migrationsverket fyra grundkriterier som enligt rättspraxis kan användas för att bedöma tillförlitligheten i en berättelse. Om berättelsen är sammanhängande, om den är detaljerad, om den är i huvudsak oförändrad under utredningens gång och om den överensstämmer med tillgänglig landinformation ökar detta trovärdigheten. Samtidigt påpekas i det rättsliga ställningstagandet att enstaka brister i tillförlitlighet inte kan användas för att underkänna en hel berättelse. Dag Stegeland är inne på samma linje. Han har erfarenhet av berättelser som kan uppfattas som helt osammanhängande, men där det vid en närmare genomgång ändå finns ett sammanhang. – Motstridiga uppgifter är inte ovanliga, men de är inte i sig skäl att underkänna en berättelse. Det handlar om att gå vidare och ställa ytterligare frågor kring de uppgifter som till synes inte stämmer överens, och att få en förklaring av detta, fastslår Dag Stegeland. En anledning till att en berättelse tycks spretig och – Allmänna trovärdighetsbedömningar av asylsökande är mycket farliga. Särskilt i ljuset av de vanföreställningar och mytbildningar som finns, säger hon, och tillägger att Sverige enligt UNHCR:s statistik har en mycket strängare tolkning av när skyddsbehov föreligger, dubbelt så sträng som Danmarks. Det kan kanske hänga samman med tillförlitlighetsbedömningen, funderar Ramberg. DELAR BEVISBÖRDAN Domaren Dag Stegeland är medveten om risken för att han kan påverkas av egna erfarenheter och det flöde av information som vi i dag ständigt utsätts för. – Men som domare är jag medveten om den risken. Det handlar om att göra en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, säger han, och fortsätter: – Sedan skulle det ju vara förmätet att säga att vi do”Det finns, så vitt jag känner till, ingen forskning som säger att man kan avgöra om en person talar sanning mare inte påverkas av vår omgivning. Men genom att prata om detta som en metodfråga skapar man en medvetenhet om den problematiken. Det är viktigt för att kunna förhålla sig objektiv i dessa svåra prövningar. I Sverige, som i många andra eller inte. Tvärtom säger forskningen att om man ska göra en sådan bedömning så kan man lika gärna singla slant.” Dag Stegeland motsägelsefull kan till exempel vara att den asylsökande upplevt trauman. – Det finns en hel del forskning som säger att det kan finnas mycket som blockerar det svåra man har varit med om, konstaterar Stegeland och fortsätter: – Detaljerade uppgifter som är sammanhängande och som inte ändras behöver inte alls vara riktiga, det vill säga tillförlitliga. Det kan vara fråga om en inövad berättelse. I praktiken är det nog vanligare att berättelser ändras och kompletteras efterhand. Så fungerar ju vårt minne, vilket gör det ännu svårare för domstolarna att pröva tillförlitligheten, som vi ska, konstaterar han. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg delar bedömningen att det är den asylsökandes tillförlitlitlighet som i första hand ska bedömas. Advokaten Nr 1 • 2015 länder, ligger ansvaret för att bevisa sitt behov av skydd på den asylsökande själv. Dag Stegeland vill dock tona ned frågan om bevisbördans placering. I stället pekar han på att lagstiftaren och rättstillämpningen anpassat beviskraven till de svårigheter som just asylprocessen innebär. – Det är svårt att föra en bevisning och göra en bevisprövning utan annan grund än vad den enskilde för fram. För att kompensera för dessa svårigheter är beviskraven betydligt lägre än de normalt är i förvaltningsprocessen, förklarar han. Att bevisbördan vilar enbart på den sökande är dessutom en sanning med modifikation. Enligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen har ju myndigheterna och förvaltningsdomstolarna oavsett bevisbördans placering en egen utredningsskyldighet. – Ett mål ska bli så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den utredningsskyldigheten, som är en skyldighet för domstolen, gör sig starkare gällande när det handlar om utsatthet och det finns skyddsaspekter kopplade till den enskilde individen. Så är det ju på asylrättens område, påpekar Dag Stegeland. BITRÄDET KAN SKAPA HELHET Men oavsett det delade utredningsansvaret faller naturligtvis ett stort ansvar för att få fram den asylsökandes 35 Dag Stegeland. »