NG Gbg 1
”DET HÄR DELAR MÄNSKLIGHETEN I TVÅ DELAR” I sitt
nya verk Inne i Spegelsalen skildrar serietecknaren Liv Strömquist vår tids upptagenhet av att vara snygg. Jag ställer frågan om när, och inte minst varför, hon började skriva boken. – När fan var det egentligen? Det måste ha varit ett och ett halvt år sedan, kanske? Man skriver väl om sådant man tänker på? Och jag tänker väldigt mycket på mitt eget utseende. Hur kommer det sig, tror du? – Jag vet inte. Men en tes jag driver lite löst i boken är att det har blivit större fokus på utseende av lite olika anledningar. En sak är väl det du och jag håller på med just nu? Det här med att alla har kameror hela tiden är en jättestor förändring i samhället. Jag läste om när spegeln kom. Innan det fanns speglar kan ingen ha vetat hur de såg ut över huvud taget. Man kunde kanske spegla sig i en blank sjö. Om man hade en sne tand eller något kunde någon kanske påpeka det för en, men det kan inte ha varit en så stor del av ens medvetande. Borde man inte fått en uppfattning om sitt eget utseende genom att läsa av andras reaktioner på det? – Jo. Men nu lever vi i ett imperium av 18 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2021 bilder, där man tar bilder av sig själv och andra och kommunicerar genom bilder. I situationer där man tidigare kunde glömma bort sitt eget ansikte har ansiktet hamnat i fokus. Jag snackade med en tjej som hade dejtat på Facetime nu under pandemin. Annars när man är på dejt ser man inte sitt eget ansikte hela tiden. Det har blivit ett ökat fokus på fejset. Jag minns att mitt ex påpekade någon gång att det hade varit trevligt om jag kunde titta på henne istället för på mig själv när vi skypade. – Hahaha. Det här delar mänskligheten i två delar. De som tittar på sig själva och de som tittar på den andra. Jag är 100 procent den som tittar på mig själv. Det är ju inte för att man dyrkar sitt eget utseende. Utan för att man känner sig osäker på det. – Ja, precis. Men det är väldigt konstigt. Vad tycker du är det största bekymret med att vår tid är så utseendefixerad? – Jag vet inte. I det här albumet finns det fem kapitel som bara är fem essäer som reflekterar över det här tillståndet på olika sätt, genom olika teorier och vinklar. Det är inte jättemycket att jag har ett case. Jag har förlorat förmågan att tydligt tycka saker, tyvärr. Varför har du det? – Jag tror det beror på min ålder. Att man får mer och mer nyanserande information ju längre man lever. Men för att svara på frågan är senkapitalismens mål att vi ska handla saker. Det tror jag är en jättestor faktor i den här utvecklingen, att det kommer olika slags produkter som man behöver för att se… Anständig ut? – Ja, exakt. Man kan jämföra hur många olika konsumtionsartiklar man använder till sitt utseende i dag jämfört med 10, 20 eller 30 år sedan. Det är en väldigt brant uppåtstigande kurva. Den där tvångsmässiga konsumtionen och fixeringen vid hur man ser ut… Det känns som ett ganska tråkigt sätt att leva. Det är pressande och ångestframkallande. Det verkar vara en vedertagen sanning inom lyckoforskningen att mänsklighetens tekniska landvinningar och ökade välstånd har frigjort mer tid till att vara olycklig och jämföra sig med andra. Hade det varit en bra idé att stänga av internet, plöja en åker över Stockholm och återinstifta feodalsamhället? – Kanske vissa delar av Stockholm? Nej, jag skämtar såklart. Jag vill självklart inte ha ett feodalsamhälle! När vi plöjer upp Stockholm och börjar odla där så ska det såklart organiseras i kolchoser som styrs av Stefan Sundström. Nej men allvarligt talat: När man diskuterar de här grejerna måste man få säga att många delar av vår kultur så som den har utvecklat sig känns jävligt degenererande och är fel utan att det betyder att man vill återgå till pre-industrialism. Det är till exempel intressant att fundera över vad som är ondskefullt med Instagram. För Instagram är ju det vi alla håller på med hela tiden på något sätt. Det betyder inte riktigt att man behöver tänka att det var bättre förr. Det var det säkert inte. När folk pratar om det där tycker jag att det ofta glöms bort att även om man inte hade så mycket tid att fundera på om man är lycklig så fanns det ju många andra problem. – Gud, ja. Att ens barn dog, eller att man själv dog. Jag kan inte tänka mig något värre än att behöva odla någonting. Det är det absolut värsta jag kan tänka mig. Att över huvud taget behöva göra någonting som är fysiskt tungt eller lyfta något…