Advokaten 1
DEBATT Samerna, staten Visst är samefrågan kompli
cerad, men att årtionde efter årtionde inte förmå ta tag i den så att vi får en samepolitik i enlighet med vår grundlag och internationell rätt inger inte respekt för våra politiker. Det anser Peter Nobel, jur. dr. E nligt RF kap. 1 § 2 skall samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur och samhällsliv främjas. Sverige anslöt sig tidigt till FNkonventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1965. En FNkommitté av oberoende experter övervakar att den följs, Committee on the Elimination of Racial Discrimination (CERD). I 50 år har CERD påpekat brister och rasdiskriminering i svensk samepolitik i strid med internationell rätt och vår grundlag! Kritiken har med åren blivit skarpare, med krav på konkreta åtgärder från den svenska statens sida, men till ingen nytta. Bristen på handling har också länge kritiserats av samer, sympatisörer och experter. 1989 antog ILO en konvention om ursprungs och stambefolkningars rättigheter. Då krävde såväl samer som svenska och internationella kritiker, att Sverige skulle ansluta sig till den. Regering efter regering försäkrade att visst skulle det ske, men först måste det ena efter det andra, mest gränsfrågor, utredas. I stort har det kommit tre SOUbetänkanden varje årtionde, ett stort och två små, men de ledde inte till mycket. Den grundliga utredningen Samernas sedvanerätt (SOU 2006:14) under ledning av nyligen bortgångne Sven Heurgren 42 DEBATTÖREN Peter Nobel är en svensk jurist och ämbetsman samt har tidigare varit advokat. Han har haft en rad uppdrag under åren, bland annat var Nobel världens första diskrimineringsombudsman (1986–1991), generalsekreterare i svenska Röda Korset (1991–94) och expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering (1998–2001). Peter Nobel är juris hedersdoktor vid Uppsala universitet. och under medverkan av bland andra Lars Rumar, expert på kartografisk dokumentation, klargjorde det allra mesta om samernas historiskt grundade renbetesrätter, gränser med mera. Det utmynnade i rekommendationen, att Sverige nu borde ratificera ILOkonventionen. Men regering och riksdag kunde inte besluta sig nu heller. Under tiden hade en samnordisk kommitté under ordförandeskap av en ansedd norsk jurist, professor Carsten Smith, och med experter från finska, norska och svenska regeringskanslier och sameting, utarbetat ett förslag till nordisk samekonvention, som på det hela togs väl emot av Nordens samer. Den var tänkt att kunna tillträdas även av Ryssland till stöd för Kolahalvöns samer. Nu diskuterades om inte en sådan konvention skulle ratificeras i stället för ILOkonventionen. Efter uppvaktning av för samesaken engagerade, ordnade riksdagens konstitutionsutskott den 9 juni 2011 ett seminarium med deltagande av experter och samer från nämnda länder samt ledamöter av konstitutionsutskottet med flera (2011/12:RFR 4, KU). Från Regeringskansliet försäkrades då, att granskningarna av förslaget till nordisk samekonvention och förhandlingarna mellan de tre länderna borde kunna vara klara inom tre år, så att konventionen då skulle kunna ratificeras. Detta har nu, tio år senare, inte skett. Jag minns hur innan vi den gången lämnade riksdagshuset, en ledamot av konstitutionsutskottet klappade en bunt handlingar i samefrågan under armen försäkrande ”Nu ska vi inte glömma det här!”. valåret 2018 blev kritiken från FN och CERD alltmer skarp och konstruktiv. I konkreta ordalag framhölls vad som borde göras. Till den inhemska kritiken av politikernas handlingsförlamning anslöt sig också då avgående justitiekanslern Anna Skarhed, som påpekade det bisarra i att politikerna övervältrade ansvaret ADVOKATEN NR 3 • 2021