Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Tankar om rättvisa Rättvisa är v
ackert, det håller de flesta människor med om. Men varför visar många praktiskt verksamma jurister så lite intresse för rättvisan i sin yrkesutövning? Har till och med vi advokater blivit så förblindade i vår jakt på den tekniskt fulländade juridiken att vi gått vilse och blivit till rättspositivistiska bödlar? Det frågar sig advokat Michael Pålsson. J ag har många gånger förundrat mig över att många jurister utanför akademin synes påfallande ointresserade av frågan om rättvisa. Vi vet hur vi ska studera lagen, dess förarbeten, doktrin och prejudikat. Det är självklart. Men där bortom? Enligt min erfarenhet tycks nämligen många praktiskt verksamma jurister och ämbetsmän se ett självklart likhetstecken mellan rättvisa å ena sidan och rätt tolkning av lag, prejudikat, doktrin och förarbeten å den andra. Men är rättvisan verkligen så enkel? Jag ska nedan försöka beskriva varför jag anser att rättvisa är viktigt inte bara som en komplex teori för akademin utan såväl för praktiskt verksamma jurister som för lagstiftaren, men även för andra såsom exempelvis anställda tjänstemän i offentligt finansierad verksamhet. Vidare ska jag lyfta några tankar, en grovt yxad teori, vars syfte är att kunna tillämpas både i den dagliga praktikerns verksamhet men också för lagstiftaren samt i resonemang de lege ferenda. Min förhoppning är att teorin i bästa fall ska stimulera till ytterligare diskussion i detta icke oviktiga ämne. Mot bakgrund av de mycket kloka 44 PRESENTATION Michael Pålsson är advokat och delägare på Juhlin & Partners. Hans verksamhetsområden innefattar avtalsrätt, arbetsrätt och tvistelösning av kommersiella tvister. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är författare till ”Det bra livet, det dåliga livet – moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv”, och ”[Hypotetiska händelseförlopp] Om frihet i vår tid”. På sin fritid skriver han på en ny bok om rättvisa när han inte lyssnar på vinyl eller sällskapar. filosofer och jurister som konstruerat och filosoferat i ämnet före mig inser jag att hela projektet med att försöka presentera en ny teori om rättvisa kan förefalla väl pretentiöst. Och möjligen lever jag i en egenhändigt uppblåst bubbla av juridisk hybris, men i min strävan efter stjärnorna kanske jag ändå kan nå roten av en buske. det torde numera vara rimligt erkänt inom zoologin att inte bara vi människor utan förmodligen alla sociala djur föds med en inbyggd rättvisekänsla. Exempelvis har professor Frans de Waal genom experiment och studier av i huvudsak primater, men också andra djur, kunnat visa att i vart fall våra närmsta släktingar, övriga primater, har en mycket väl utvecklad känsla för rättvisa. Hans beskrivning av hur exempelvis en kapucin (ett slags mindre primat) blir upprörd över att hon får en mindre attraktiv belöning än en annan kapucin för att lösa samma slags uppgift är slående (Mama’s Last Hug, 2019). Frans de Waal visar att förmodligen alla sociala djur har många av de egenskaper vi tidigare tagit för genuint mänskliga såsom exempelvis skam, skuld, empati, glädje och självbehärskning. Detta gäller också känslan för rättvisa. Envar som varit eller är förälder till små barn kan vittna om samma sak. Det finns en medfödd känsla för rättvisa hos var och en av oss som inte beror på uppfostran. Gör till exempel experimentet med att ge ett barn mindre belöning än ett annat för samma prestation, och vi får i de allra flesta fall se samma reaktion som hos en orättvist behandlad kapucin. Rättvisekänslan finns hos oss. Medfödd. Vetskapen om att vi har en medfödd känsla för rättvisa skulle möjliADVOKATEN NR 3 • 2021