Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK gen kunna avfärdas som visserlig
en intressanta vetenskapliga framsteg, men helt ointressanta för juridiken. En sådan slutsats skulle emellertid enligt mitt förmenande vara förhastad. Det finns otaliga exempel ur historien som visar att människor protesterar mot orättvisa system och lagar, allt från franska revolutionen till mahatma Gandhis protester mot det brittiska överstyret och kastsystemet, den amerikanska medborgarrättsrörelsen, Nelson Mandela och ANC i Sydafrika och dagens klimatprotester. Alla dessa rörelser är sprungna ur en tanke på att det finns rättvisa och orättvisa och att gällande system och lagar är fel. Men tankar om rättvisa och orättvisa kan också institutionaliseras såsom de tankar om vad som är naturligt rätt och fel som styrde Nürnbergrättegångarna. Nazisterna hade följt sina egna lagar, men deras lagar var perverst orättvisa och kunde därför bortses från. Förintelsen och de påföljande Nürnbergrättegångarna är enligt mitt förmenande ett uppenbart bevis för hur människans medfödda rättvisekänsla måste beaktas. Vi har lagar också inom civilrätADVOKATEN NR 3 • 2021 ten som styrs av vad som är rättvist och orättvist, där 36 § avtalslagen är tydligast och anger att om ett avtal är eller har blivit oskäligt, det vill säga orättvist, så kan avtalet jämkas eller i sin helhet lämnas utan avseende. Men också straffrätten har väsentliga inslag av skälighet och rättvisa. I brottsbalkens 29 kapitel ”Om straffmätning och påföljdseftergift” ges möjligheter till både lindrigare och hårdare straff inom ramen för olika brott. Redan i första paragrafen anges att ”[v]id bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft”. Rättvisan är följaktligen viktig också för lagstiftaren. på ett alldagligt och praktiskt plan tror jag därutöver att många advokater skulle hålla med om att rättvisa dessutom är viktigt i vardagen. Var och en som processar civilrätt i domstol har varit i förlikningsdiskussioner, där ordföranden ofta är den som ska försöka medla mellan parterna. Enligt min personliga erfarenhet, som jag dessutom vet att jag delar med många kollegor, har ordföranden i de allra flesta förlikningsförhandlingar samma eländiga taktik. Först försöker vederbörande att enskilt med respektive part förklara fördelarna med förlikning. Därefter följer en lång och raljerande redogörelse av hur svårt klienten kommer att få att bevisa olika omständigheter och till sist rådet att 50/50 väl ändå är att föredra framför en förnedrande förlust och att betala motpartens rättegångskostnader. Uttryck som ”rättvisans rouletthjul” och ”rättvisa är en sak men juridik en annan” är inte ovanliga hos både domare och advokater. Men ska det verkligen vara så? Om inte rättviseaspekten beaktas är jag personligen rädd för att människors tilltro till hela rättssystemet riskerar att urholkas. Vi måste enligt min uppfattning därför bli bättre på att använda oss av rättvisan i praktiken och att förklara rättviseaspekten för alla inblandade. Jag längtar till den dag en ordförande ska säga till en stursk svarande i ett skadeståndsmål: – Jag vet att käranden har svårt att bevisa att det föreligger adekvat kausalitet mellan hans skada och ert » 45