Advokaten 1
En gemensam nämnare för de 13- och 14-åringar som
begår grova brott, enligt advokaterna, är att de har dåliga erfarenheter av vuxna. lan. Betydligt fler har biträtt barn i ”LUL 31-or”, alltså utredningar av brott begångna av barn under 15. En av dem är UllaBella af Klercker, som ofta har barn som klienter i sina uppdrag. Just uppdraget som juridiskt biträde vid misstanke Lena Feuk. om brott beskriver UllaBella af Klercker som ”något otydligt”. – Man medverkar i något som är som en förundersökning, är med vid polisförhör där också socialnämnden har representanter närvarande. Till skillnad från när hon är målsägandebiträde till ett barn eller särskild företrädare för barn är UllaBella af Klercker närvarande i rummet med det barn som förhörs misstänkt för brott. – Vi har fått bråka ganska mycket för att få sitta med. Men det ska vi alltid göra, anser hon. En förundersökning om brott kan vara nog så svår för en vuxen att greppa. Med ett barn som klient ökar naturligtvis kraven på att förklara och tydliggöra ytterligare, framhäver UllaBella af Klercker. För även om barn under 15 år inte kan straffas kan utredningen och en eventuell bevistalan få stora konsekvenser för barnet och dess familj. Eventuella skadestånd är en sådan konsekvens. – De kan bli skadeståndsskyldiga för ganska stora belopp, säger UllaBella af Klercker, och fortsätter: – Ytterligare en konsekvens är att uppgifterna som barnet lämnar kan komma fram i andra sammanhang. Det kan handla om att barnet berättar om någon äldre som är inblandad, eller att man begått brottet på uppmaning av någon annan, säger UllaBella af Klercker. Ganska ofta frågar barnen själva om – Då har man inte förstått det grundläggande i advokatrollen. De har samma rättigheter som alla våra klienter och därmed ingen skyldighet att berätta. Barnen har samma juridiska rättigheter som våra vuxna klienter och behöver inte medverka till att utreda sin egen skuld. Det är viktigt för oss att vara tydliga med, säger UllaBella af Klercker, och tillägger att tydligheten inte alltid uppskattas av polis och socialtjänst. ” Jag skulle önska mig att man hade ett gemensamt detta, vad som händer med de uppgifter de lämnar. De vill inte ”gola”, som de uttrycker det. För UllaBella af Klercker är det en självklarhet att då berätta för barnet att deras uppgifter kan föras vidare av polis och åklagare. – Barnen måste ju veta vad som händer när de kommer till skolan och andra känner till att det var de som berättat om brott. Det är deras verklighet och det är det vi måste tala om för dem, säger hon. Den här öppenheten om konsekvenserna välkomnas inte alltid av poliser och åklagare, konstaterar UllaBella af Klercker. – Men jag har ju lojalitet mot mina klienter oavsett om de är 14 eller 50 år. Det glömmer man ofta bort, säger hon. Det finns i uppdraget som juridiskt biträde, precis som i vissa andra uppdrag med barn, en idé om att advokaten ska tala barnen till rätta, eller liera sig med polis och åklagare och inte tala om för barnen vad de har för rättigheter eller vad som kan hända, anser UllaBella af Klercker. 32 32 sammanträde för att planera hur det här ska hanteras.” lena feuk FINNS OKLARHETER De 13- och 14-åringar som begår grova brott kommer förstås från olika omständigheter. Men en gemensam nämnare för dem, enligt advokaterna, är att de har dåliga erfarenheter av vuxna. – De har ofta en ganska tilltufsad tilltro till vuxenvärlden. Det är därför de hamnar i de här situationerna. Många har haft kontakt med socialtjänsten och de kanske inte alltid har en positiv inställning , säger UllaBella af Klercker, som ändå upplever att barnen som regel ser advokaten som en vuxen som står på deras sida. Advokat Lena Feuk, som även hon arbetar mycket med barn, har en delvis annan erfarenhet. Hon beskriver uppdraget som juridiskt biträde till brottsmisstänkta barn under 15 som ett av de svåraste hon har. Ofta är barnet och hela familjen negativt inställt till socialtjänsten och till hela samhället. Själv uppfattas hon, som biträde, ibland som ytterligare en samhällsföreträdare. Situationen blir inte lättare av att det många gånger är svårt att få till stånd ett möte enskilt med barnet före förhören, påpekar Lena Feuk. – Det är i princip alltid en panik beträffande tidsaspekten med dessa barnärenden. Går det för fort – och när det är det som oftast får det främsta företrädet ADVOKATEN NR 2 • 2022 FOTO: ISTOCK